Teresia

Jag sitter här och tänker. På något väldigt läskigt. Något mycket läskigt som snart kommer att inträffa. Jag kan inte sluta tänka på det. Det går bara inte. Fredagen den tolfte januari klockan två. Åtta dagar innan min födelsedag. Usch! Jag vill inte. Eller jo, det vill jag faktiskt. Ni kanske inte förstår vad jag pratar om, men jag tänker inte berätta. Inte nu, men sen.
   Kanske den trettonde januari.
   Dagen efter.
   Den värsta dagen i mitt liv.
   Fast dagen innan kanske är värre?
   Men den trettonde januari är faktiskt en speciell dag också. Det var den dagen jag tog hål i öronen, fast då var det en fredag. Fredagen den trettonde. Jag fattar inte att jag kunde ta hål i öronen fredagen den trettonde! Bara nån som är korkad gör det. Fast jag är ju korkad. Eller nej, det är jag inte. Jag måste sluta hata mig själv. Men det går inte. Det gör bara inte det. Fast jag försöker ju i alla fall.
   Jaha, vad ska jag skriva mer då? Vad jag ska göra idag? Jag tror nog inte ni vill höra. Tråkiga saker. Mycket tråkiga saker. Som till exempel städa mitt rum, dammsuga mattan. Ja, det räcker. Det fattar jag ju själv. Men jag kan berätta när jag gick upp. Jag är stolt över mig själv.
   För en gångs skull är jag faktiskt det.
   Jag gick upp nio. Det är helt otroligt. Nio! Visserligen hade jag ställt klockan på åtta, men jag glömde ju att trycka på knappen så att den skulle ringa. Typiskt mig. Haha. Men jag gick upp, jag klarade det. Det är helt otroligt. Nu kanske jag somnar ikväll. Äntligen.
   Nu ska jag nog gå och börja göra mina tråkiga sysslor. Eller jag tror jag väntar lite. Jag har lite kul först. Jag kom på en sak nu. Jag har inte tänkt på det där jag skrev i början på hela... ja, kanske fem minuter.