Teresia

Nu är det precis som vanligt igen. Jag har under gårdagen och idag på morgonen tänkt ut ungefär vad jag ska skriva om och nu när jag sitter här minns jag inte alls vad det var jag tänkte på. Jag kommer i alla fall ihåg en sak. Och det var att igår när jag pratade med Malin på msn så skickade jag några länkar till låtar till henne och hon lyssnade på dem. Det är så roligt att få visa för andra vad det är jag lyssnar på och vad jag faktiskt skriver om. Om man inte har hört någon låt alls av My Chemical Romance så fattar man ju inte ens vad jag snackar om.
   Men i alla fall. Jag skickade, jag tror det var I never told you what I do for a living, och sedan efter att hon lyssnat på den så sa hon typ: Jag vill höra låtar med mer skrik. Jag som tycker den låten är rätt skrikig blev typ helt tyst av det hon sa. Eller den låten är väl inte den som har allra mest skrik, men den har ju ganska mycket tycker jag. Nu känns det typ som att det jag har tyckt är rock tycker alla andra bara är typ fjantmusik.
    Men jag tycker fortfarande att My Chemical Romances musik är skitbra! Visserligen tror jag inte att Malin tycker att musiken är fjantig, det var kanske bara den låten, haha. Men hon gillade i alla fall Mama, och den tycker jag också är jättebra. Men jag fattar inte hur hon inte kan höra när Lisa Minelli sjunger! Jag tycker det hörs bra och det är ju inte ens någon annan som sjunger då. Men jag tänkte att jag kanske kan visa henne var det kommer sedan i skolan, asså på min ipod då.
   Jag har inte tänkt på det förut men jag skriver faktiskt utan att kolla ner på tangentbordet! Det är helt sant! Eller alltså ibland så kollar jag ju ner, till exempel om jag har skrivit fel eller inte hittar rätt tangent. Men det känns konstigt, jag bara trycker på rätt tangenter utan att tänkta på det. Det blir liksom bara rätt av sig själv.
   Nog pratat om det, jag måste bara berätta om det som vi gjorde igår. Inte för att det var något otroligt speciellt men. Dagen började med att jag, mamma, Ingela och Markus åkte in till Varberg så att vi var där ugnefär klockan tio. Om ni undrar vilka Ingela och Markus är så kan jag säga att de är kompisar till vår familj, de är föräldrar till en kompis till Basti och hela vår familj är kompis med dem. Ingela är jättesnäll och rolig. Hon sa till och med att hon tyckte att mina svarta tånaglar var fina och lite tuffa, haha. Och pappa som typ dagen innan hade sagt att han tyckte de var fula!
   I alla fall. I varberg så började vi med att shoppa lite. Eller jag köpte bara två saker, en lång svart kofta från BikBok och ett par skor. Koftan var jättefin tycker jag, jag tänkte att det kan vara bra att ha lite svarta kläder för det passar ju till allt. Och så är ju svart snyggt! Haha, jag måste bara säga att det passar ju bra till MCR-stilen. Inte för att jag kommer bli en "sån", men jag kommer verkligen försöka att ha på mig lite "rockiga" detaljer. Och skorna sedan, de är så jävla snygga! Jag ska lägga in en bild på dem sist i inlägget. Eller ni kanske redan kan se den lite längre ner då men.
   De är lite svåra att förklara så jag berättar inte hur de ser ut, det är ju bara att titta på bilden. Men de är också lite rockiga tycker jag. Snyggt snyggt! Om ni undrar så kostade de 550 kronor och kommer från Vagabond (det kanske syns på bilden). Jag hoppas verkligen att ni inte tycker att jag är en sån som bara skriver om det jag har köpt och andra tråkiga saker. För jag vill inte att min blogg ska vara så, den ska handla om mig och mina små tankar. Hihi. Om ni nu tycker att det är mer intressant.
   Och sedan efter det så åt vi lunch och spelade minigolf, men det är inte så himla viktigt. Det som jag vill berätta om är när vi var i farmors hus och pappa och hans bror och syster delade upp sakerna som farmor hade i huset. Farmor har ju gått bort och de ska ju dela ut sakerna så rättvist som möjligt. Men det som jag egentligen ville säga var att varje lite puttesak var värd massa pengar! De kanske höll fram en liten kanna som man har typ kaffe eller mjölk till kaffet i och sedan sa de, den här "tar" jag, skriv upp tre tusen på mig. Alltså de skriver ju upp vad sakerna är värda så att allas saker är värda ungefär lika mycket i slutet, om ni fattar. Men en sån liten sak för tre tusen! Jag satt liksom där och tänkte "för den där får jag en mobil och en dator" och "för den där kan jag typ köpa en platt-tv!". Inte för att de tänker sälja sakerna då men i alla fall. Och sedan satt jag och spelade på en liten gammal banjo och gissa vad den var värd? Två tusen! Den var helt dammig och inte så himla fin och lite trasig med. Jag fattar inte att något sådant kan vara värt så mycket. Det var nästtan läskigt att hålla i den när man visste vad den var värd.
   Nu tror ni säkert att det enda jag vill ha är dyra prylar, men man tänker ju så utan att man ens vill. Det är lätt att jämföra med såna saker tycker jag, jag vet inte direkt varför men. Nu tror jag att jag ska gå och ta en liten kladdkaksbit, stoppa in min hembrända MCRCD i CD-spelaren och sätta mig och göra lite halsband och armband av de pärlor från farmor. Komentera gärna.
   Dagens låt - Bury me in black.
   Dagens text från The sharpest lives - "'Cause I've spent the night dancing, I'm drunk I suppose. If it looks like I'm laughing I'm really just asking to leave".