Varför just jag?
Jag vet att jag inte har skrivit på otroligt länge men jag har bara inte känt att jag har haft något att berätta. Eller självklart har jag haft jättemycket jag skulle velat berätta men det är bara saker ingen skulle förstå. Saker som jag inte vill berätta för ni skulle bara tycka jag är konstig eller så skulle ni bara inte bry er.
Nu har jag kommit på en sak jag vill skriva lite om. Jag antar att det är något som alla, eller i alla fall de flesta, har märkt. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men det jag pratar om är mina ögon. Att jag skelar alltså. Det är något som jag hatar så otroligt mycket att ingen kan förstå det. Varenda gång jag ser mig i spegeln ser jag det och hatar det. Jag vet inte om andra tänker på det alls men att jag gör det gör allt så mycket jobbigare. Jag kan inte titta rakt in i andras ögon. Jag kan verkligen inte. Det går ju inte för det ena ögat tittar ju någon annanstans! (Hur skriver man det där ordet? Haha). Jag försöker alltid undvika det och jag känner mig så ful och konstig helatiden. Jag tror alltid att alla tänker på det och tycker det är konstigt. Jag har bara intalat mig att det är så men egentligen vet jag inte om det verkligen är så. Men jag kan till exempel inte titta in i någons ögon så mycket när jag pratar med den, jag kan ju men det känns jättekonstigt och jag är rädd att den andra ska tycka det är konstigt.
Nu har jag ju linser och det är ju såklart mycket snyggare än glasögon men ändå känns det så fel. Jag vill aldrig vara med på en bild där jag tittar rakt in i kameran för då ser man det ju! Jag vill verkligen att jag ska bli av med det här! Det går ju att operera bort men jag vill inte skära i ögonen heller! Visserligen gör man det nog bara i ett öga men ändå. Fast om det till slut inte finns någon annan utväg gör jag det ju såklart. Jag kan inte leva med att se ut såhär när jag blir äldre och kanske ska gifta mig! Om jag inte ens kan titta in i någons ögon kan jag ju inte gifta mig heller...
Ibland känner jag mig bara så ledsen över det här. Varför skulle just jag få detta? Det känns som att det bara är jag som får allting dåligt av alla jag känner. Visst, det är flera som har glasögon men ingen som skelar! Det är faktiskt en sjukdom. Alla de andra ser helt normala ut, förutom jag. Precis som vanligt. Jag är trött på att jämt vara den som är konstig!
Jag tror faktiskt att på grund av min "sjukdom" så finns det en del saker jag aldrig kan bli (om jag inte fixar det då). Jag kan ju till exempel inte bli modell (inte för att jag skulle kunna bli det utan mitt fel heller men...), skådespelare eller artist. Då ska man ju alltid kunna ha den där "blicken" och det kan ju inte jag med mitt fel!!!
Snälla berätta för mig vad ni tycker om mina ögon och om ni tänker på det. Jag vill VERKLIGEN veta för jag orkar inte alltid tänka på allt jag tror ni tycker. Jag är alltid rädd (jag lovar) för att folk ska tycka jag är konstig på grund av detta och jag är säker på att många gör det med.
Nu har jag kommit på en sak jag vill skriva lite om. Jag antar att det är något som alla, eller i alla fall de flesta, har märkt. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men det jag pratar om är mina ögon. Att jag skelar alltså. Det är något som jag hatar så otroligt mycket att ingen kan förstå det. Varenda gång jag ser mig i spegeln ser jag det och hatar det. Jag vet inte om andra tänker på det alls men att jag gör det gör allt så mycket jobbigare. Jag kan inte titta rakt in i andras ögon. Jag kan verkligen inte. Det går ju inte för det ena ögat tittar ju någon annanstans! (Hur skriver man det där ordet? Haha). Jag försöker alltid undvika det och jag känner mig så ful och konstig helatiden. Jag tror alltid att alla tänker på det och tycker det är konstigt. Jag har bara intalat mig att det är så men egentligen vet jag inte om det verkligen är så. Men jag kan till exempel inte titta in i någons ögon så mycket när jag pratar med den, jag kan ju men det känns jättekonstigt och jag är rädd att den andra ska tycka det är konstigt.
Nu har jag ju linser och det är ju såklart mycket snyggare än glasögon men ändå känns det så fel. Jag vill aldrig vara med på en bild där jag tittar rakt in i kameran för då ser man det ju! Jag vill verkligen att jag ska bli av med det här! Det går ju att operera bort men jag vill inte skära i ögonen heller! Visserligen gör man det nog bara i ett öga men ändå. Fast om det till slut inte finns någon annan utväg gör jag det ju såklart. Jag kan inte leva med att se ut såhär när jag blir äldre och kanske ska gifta mig! Om jag inte ens kan titta in i någons ögon kan jag ju inte gifta mig heller...
Ibland känner jag mig bara så ledsen över det här. Varför skulle just jag få detta? Det känns som att det bara är jag som får allting dåligt av alla jag känner. Visst, det är flera som har glasögon men ingen som skelar! Det är faktiskt en sjukdom. Alla de andra ser helt normala ut, förutom jag. Precis som vanligt. Jag är trött på att jämt vara den som är konstig!
Jag tror faktiskt att på grund av min "sjukdom" så finns det en del saker jag aldrig kan bli (om jag inte fixar det då). Jag kan ju till exempel inte bli modell (inte för att jag skulle kunna bli det utan mitt fel heller men...), skådespelare eller artist. Då ska man ju alltid kunna ha den där "blicken" och det kan ju inte jag med mitt fel!!!
Snälla berätta för mig vad ni tycker om mina ögon och om ni tänker på det. Jag vill VERKLIGEN veta för jag orkar inte alltid tänka på allt jag tror ni tycker. Jag är alltid rädd (jag lovar) för att folk ska tycka jag är konstig på grund av detta och jag är säker på att många gör det med.