Stockholm i mitt hjärta
Jag erkänner att jag inte har varit så supertaggad på att skriva här på sistone, vilket kanske märks? Men saken är den att; jag saknar Stockholm, så-jävla-mycket. (Malin, jag skojar inte när jag säger att jag kommer skicka dig ett sms när jag är utanför dig! Det kommer innehålla minst ett glädjerop och x antal glada gubbar). Jag har inte varit där nu på... snart två månader. Jag älskar Frillesås, men det börjar bli för mycket nu med två månader.
När man var liten var det liksom okej att inte vara hemma på ett tag. Men nu, nu känns det som att allt jag har, har jag hemma! Inte alla saker utan... jag vet inte, mitt liv? Jag känner ingen här. Det finns inget att göra här. Jag kan inte ens ta mig någonstans själv längre än till mataffären! Visst, jag kan gå eller cykla längre, men det finns inget där. Jag (pappa) köpte för fan en dator för att klara mig här och ni vill inte veta hur många timmar jag har använt den. (Läs: 50% av min tid här om inte mer).
Jag saknar bara... ljudet av bussarna som ständigt åker förbi utanför, trappan som alltid knakar på samma trappsteg när man går upp för den men inte när man går ner, kylskåpet som inte går att sätta magneter på och flygeln som jag använder mycket mindre än vad jag säger att jag ska göra. Och faktumet att jag kan ta mig någonstans med hjälp av mitt (just nu inte existerande) busskort.
På fredag (kväll) kommer jag hem, och då, eller på lördagen, får alla som vill träffa mig fan ta och smsa! JAG-SAKNAR-ER. Och ett litet extra plus, mellan söndag och torsdag är mina kära föräldrar... inte hemma!
När man var liten var det liksom okej att inte vara hemma på ett tag. Men nu, nu känns det som att allt jag har, har jag hemma! Inte alla saker utan... jag vet inte, mitt liv? Jag känner ingen här. Det finns inget att göra här. Jag kan inte ens ta mig någonstans själv längre än till mataffären! Visst, jag kan gå eller cykla längre, men det finns inget där. Jag (pappa) köpte för fan en dator för att klara mig här och ni vill inte veta hur många timmar jag har använt den. (Läs: 50% av min tid här om inte mer).
Jag saknar bara... ljudet av bussarna som ständigt åker förbi utanför, trappan som alltid knakar på samma trappsteg när man går upp för den men inte när man går ner, kylskåpet som inte går att sätta magneter på och flygeln som jag använder mycket mindre än vad jag säger att jag ska göra. Och faktumet att jag kan ta mig någonstans med hjälp av mitt (just nu inte existerande) busskort.
På fredag (kväll) kommer jag hem, och då, eller på lördagen, får alla som vill träffa mig fan ta och smsa! JAG-SAKNAR-ER. Och ett litet extra plus, mellan söndag och torsdag är mina kära föräldrar... inte hemma!
Kommentarer
Trackback