Veckans vackraste låt
Självklart är jag lite ledsen att jag inte har några biljetter till när Kent ska spela på Annexet fyra gånger i februari. Men egentligen vill jag nog inte gå. Än. Jag har inte ens gillat dem i ett halvår! Och jag vill inte känna mig som någon... oäkting när jag ser dem. Det vill jag aldrig när jag ser ett band. Det kändes hemskt på Green Day när de tog upp folk på scenen. Jag stod längst fram och Billie Joe gick fram till mig (inte så personligt som det låter men hade jag skrikit att jag ville hade de tagit upp mig) och frågade om jag ville gå upp och sjunga en vers ur låten de spelade, men jag sa nej, för jag kunde inte! Det kändes bara så elakt, dumt, taskigt. Det var en gammal låt som jag inte kunde texten på. Minns inte ens vilken det var nu.
Just då kändes det bara som, vad fan gör jag här? Någon annan förtjänar den här biljetten bättre än jag. Men så insåg jag att inte många här inne älskar verkligen dem. Inte ens hälften förtjänar att vara där. När vi såg Muse tänkte jag samma sak, så många människor där inne förtjänade det inte. Och jag blev så arg på dem! De kan dra åt helvete. Jag såg på en video på youtube från Hovet och så hör man att den som filmar sitter och pratar med kompisen om något helt annat, lyssnar inte ens på låten. Ibland önskar jag att musik kom med... något slags test. Att man måste förtjäna den. Men så igen, hur skulle det gå till?