People always leave.
Jag satt precis och spelade lite gitarr. På elgitarren, men den funkar bra som vanlig gitarr också. Jag satt bara och spelade Am C G Am F C G och Am om och om igen och kom på texten medan jag spelade. Varje gång jag sett på One Tree Hill får jag en sån känsla av att... göra något. Men det blir aldrig något i alla fall. Jag vill skriva en låt, men jag har ingen inspiration. Man brukar väl säga att man måste ha något att skriva om för att kunna skriva? Kanske att... ens pojkvän har gjort slut, någon man älskar har gått bort eller något väldigt bra har hänt. Jag sitter bara och plinkar på gitarren eller pianot och får fram fina melodier och ackordföljder, men vet inte vad jag ska ha för text till. Någon gång kommer den väl...
Det finns så många saker jag vill göra, drömmar jag vill uppfylla. Men jag kan inte. Snart ska jag välja gymnasium och jag ska välja NV-inriktning. Tänk om det inte alls är vad jag vill? Jag... har väl någon slags talang eller naturbegåvning för de ämnena, men jag är inte helt säker på om det är just vad jag vill syssla med.
Idag när mamma och jag var i Täby Centrum för att köpa presenter till Deborah, fikade vi en stund innan vi åkte hem och mamma berättade något som Joakim hade sagt i veckan. Han hade blivit erbjuden, eller kanske snarare rekommenderad, att göra två saker nästa läsår. (För er som inte vet har han bestämt sig för att plugga i Frankrike, hur länge är än oklart). Antingen ska han läsa två år på den fjärde bästa tekniska skolan i Europa, som ligger i Paris, och ta dubbla examen, en i Paris och en i Stockholm. Eller ska han läsa ett år på den bästa tekniska skolan i Europa, även den i Paris, men inte ta någon examen där, utan bara en i Stockholm. Oavsett vad han väljer kommer han kunna jobba med vad han vill sedan.
Jag är obeskrivligt stolt över min bror och önskar att jag visste vad jag ville göra, precis som han gör. Jag får väl hoppas på att en dag vakna upp, och plötsligt veta vad jag vill. Eller ska jag kanske bara tänka att vägen dit är det viktigaste, och inte själva målet.
Det finns så många saker jag vill göra, drömmar jag vill uppfylla. Men jag kan inte. Snart ska jag välja gymnasium och jag ska välja NV-inriktning. Tänk om det inte alls är vad jag vill? Jag... har väl någon slags talang eller naturbegåvning för de ämnena, men jag är inte helt säker på om det är just vad jag vill syssla med.
Idag när mamma och jag var i Täby Centrum för att köpa presenter till Deborah, fikade vi en stund innan vi åkte hem och mamma berättade något som Joakim hade sagt i veckan. Han hade blivit erbjuden, eller kanske snarare rekommenderad, att göra två saker nästa läsår. (För er som inte vet har han bestämt sig för att plugga i Frankrike, hur länge är än oklart). Antingen ska han läsa två år på den fjärde bästa tekniska skolan i Europa, som ligger i Paris, och ta dubbla examen, en i Paris och en i Stockholm. Eller ska han läsa ett år på den bästa tekniska skolan i Europa, även den i Paris, men inte ta någon examen där, utan bara en i Stockholm. Oavsett vad han väljer kommer han kunna jobba med vad han vill sedan.
Jag är obeskrivligt stolt över min bror och önskar att jag visste vad jag ville göra, precis som han gör. Jag får väl hoppas på att en dag vakna upp, och plötsligt veta vad jag vill. Eller ska jag kanske bara tänka att vägen dit är det viktigaste, och inte själva målet.
Kommentarer
Postat av: Anna
Gitarr <333
Trackback