Come let the truth be shared, no one ever dared.

Jag satt och läste Blondinbellas blogg igår (det är fritt fram att slå mig! Men jag kan verkligen inte sluta läsa för jag kanske missar dagens goda skratt. Hon är verkligen så patetisk) och då slog det mig. Eller, inte som *poff* i ansiktet! Men jag kom och tänka på en sak. Det var någon som hade frågat hur man lyckas med en succéblogg. Hon svarade då att man måste ha en speciell nisch på bloggen, annars skulle ingen vilja läsa. Så känner jag verkligen inte att min blogg är... Jag skriver ju bara om det jag gör och det kan ju inte vara så intressant att läsa!
   Jag vill börja skriva om andra saker, viktiga saker som är värda att lägga en tanke på. Kanske inte om världens största problem, men ändå saker jag har tankar om. Saker som jag tycker är viktiga. Och nej, jag ska inte skriva en helt uppsats om Muse för er som undrar! Dock funderar jag på att skriva om Muse snart... jag måste bara samla mig. Det är svårt att förklara något så stort. Det har inte uppfunnits ord som är tillräckligt poweful yet. Sedan vill jag lägga in fler bilder, jag väntar bara på våren!

I wrote your name upon the back of my hand
Slept upon it then I woke up with it backwards on my face
Reading forwards from my mirror to my heart


Så underbart härlig text.


Kommentarer
Postat av: Emelie

Det känns nästan meningslöst när man ska förklara något så stor som Muse. På något vis har kanske ark större betydelse, eller nej, de hade det. jaja det är en lång story. jag vill inte fokusera mej så mycket på dom mer. det jag skulle säga var att jag ser fram emot att läsa om du skriver nåt om Muse som du publiserar här :)

2009-03-23 @ 21:09:05
Postat av: Mimmi

TWILIGHT OMENS!

Förlåt. Gaby har tröttnat på mitt tjat om FF, Alex, Nick osv... Men jag kan inte sluta. Du vet hur jag är, att jag alltid "crushar" på nån, och att jag brukar ändra mig efter några månader. Men det här känns annorlunda :) Jag gissar, men jag vet inte säkert, att det är som med dig och Muse.

Jag får väl se, jag kommer kanske ändra mig om ett tag igen. Men jag hoppas inte. Det är en så trevlig känsla.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback