Teresia

Hej på er! Förlåt för absolut nada uppdatering idag men jag kan säga att jag har en ganska så bra anledning. Som jag har sagt tidigare ska jag ju som sagt köpa biljetter till Muse på Wembley i höst. Eller, min bror ska, åt mig, i morgon. Och efter several hours of pain har jag löst det!

Jag ringde till seetickets och frågade om det verkligen gällde att man måste bo i UK för att få  biljetterna hemskickade om man köper på pre salen i morgon. Jag kom till en astrevlig britt med världens finaste accent. Fan vad jag måste plugga där ett år efter gymnasiet, jag kommer bli kär i varenda en av dem. I alla fall, jag frågade (Och jag blev chockad över hur bra jag lät! Damn, jag äger på engelska) om det var sant, och yes det var det. Man kunde alltså inte köpa på pre sale och man bodde utanför UK. Eller det fanns en möjlighet, om man hämtade ut biljetterna at the venue en timme innan insläpp. Men no way att jag vågar ta den risken. Jag måste ha biljetten i handen innan jag bokar flyg och hotell! Man kunde heller inte skriva ut sin biljett, så som man kan göra på ticnet. Det här samtalet varade kanske två minuter och enligt seetickets.com kostade det 6 pund i minuten! Kan det verkligen vara sant? I såna fall spenderade jag över 120 kronor på det. Det kanske var 0,6 pund... hoppas det.

Så vad skulle jag göra då? Så klart hade jag en till plan! Eftersom min pappa jobbade på HP (Hewlett & Packard) under åttio- och nittiotalet och min familj då fick flytta till Holland i fyra år, har han en hel del kontakter runt om i världen! Anledningen till att de (min familj) flyttade till Holland var ju för att pappa skulle jobba där, och många andra familjer från olika delar av världen hade gjort samma sak. Alltså jobbade pappa med bland annat engelsmän! Okej, det kanske är lite taskigt att kalla dem "kontakter", de är ju faktiskt hans vänner! Så jag letade upp hemnumret till en viss Peter Rigby som bor utanför Edinburgh! Först provade jag med några andra, Bill och Avril McKinsley, men deras nummer var inte upplagt! Men tydligen är bara cirka 40% av alla engelsmän med i telefonkatalogen.

När pappa kom hem (efter att jag halvt brutit ihop i cirka en timme för jag inte hade en jävla aning vad jag skulle göra om Peter inte svarade) ringde han upp Peter. Först kom han tillbaka och sa "numret existerar inte" och mitt hjärta stannade (bokstavligt talat!). Sedan sa han "oj, jag skrev en etta istället för en nolla här!" sen ringde han upp och PETER SVARADE. Jag satt och räknade sekunderna han pratade och kom fram till att det kommer sluta lyckligt. Pappa och Peter pratade i kanske en kvart och när han la på kom han in till mig i köket, jag stod och lagade mat då.

"VAD SA HAN? GICK DET?!"
"Det gick bra! Men han sa att brevbärarna strejkade just nu så det kanske tar lite extra tid."
VEM BRYR SIG OM ATT DET TAR LITE EXTRA TID?! HAN SA FÖR FAN JA!

Så nu ska vi skicka våra Musebiljetter till en viss Peter Rigby som bor i Winchburgh utanför Edinburgh. Det förutsätter att Joakim får tag på några dock, men det tror jag verkligen han får. Det är pre sale, första pre sale av två. Bara folk från UK kan köpa (om man inte vill gambla och hämta ut dem där en timme innan insläppet). Joakim kommer få tag på tre biljetter. Fan vad jag inte kan sluta tänka på det här.