Teresia

Det känns skönt att vara tillbaka igen. Efter en lång och underbar helg. I lördags kom Emelie och vi började dagen på stan. Där träffade vi också Emelies kompis Max! Och så spelade vi Guitar Hero i gallerian och Max provade på DJ Hero, vilket verkade supersvårt! En av dem som jobbade där var SM-mästare i Guitar Hero! Max slog honom i en av fyra låtar. De som jobbade där sa även att Green Day hade gått förbi där bara en kvart innan vi kom! Så det var GANSKA SÅ SYND. Att vi missade dem. Fan.

Sedan på kvällen spelade vi massor med Guitar Hero, bland annat Plug In Baby fyra gånger, på hard och på expert! Det är kul att vara lite duktig på något för en gångs skull faktiskt. Efter det gick vi och la oss lite tidigare för att sedan gå upp vid nio på söndagen då vi skulle se ett visst band som spelade i Globen.

Vi fick skjuts av mina föräldrar (som ändå skulle åt samma håll) och kom dit runt tolv. Först kollade vi in Hovet och konstaterade att där skulle vi sova om knappt två veckor, i kylan och i väntan på MUSE. Sedan gick vi och ställde oss i kön. Eller, vi satte oss. Det var till och med tak vid vår del av kön vilket var väldigt, väldigt skönt. Det blåste inte där och framförallt regnade det inte där. Vi lyssnade på Green Day med mina iPodhögtalare och fungerade som ljudkälla åt resten av kön där vi satt. Kön var helt galen förresten, jättegles och alla bara satt längs väggarna. Kön gick runt hela området! Folk satt i trappan till och med.

Efter ett tag lämnade vi väskan och gick till McDonald's för att införskaffa lite mat. Jag stoppade mappen med biljetterna, som jag så fint hade tejpat igen så den inte skulle bli blöt, innanför tröjan så ingen skulle kunna ta den! Överförsiktig, ja. Jag köpte nio Chicken McNuggets och de kostade 44 kronor! McDonalds vet verkligen hur man gör folk panka. Lite senare gick vi och köpte tre "kaloribollar" också.

MEN, när vi kom tillbaka från att ha köpt dem såg vi att alla hade ställt sig upp och bildat en "riktig" kö! Vi sprang som galningar och packade ihop våra saker och sprang till Sara och hennes kompis Jen som stod en bit fram i kön. Som tur var var det ingen som tyckte vi trängde oss... Där stod vi i en timme eller så under paraplyn och filtar och peppade. Sedan såg Emelie att det hade satts upp The Resistance-affisher överallt runt oss! Jag blev helt hysterisk och sprang direkt ut i regnet för att riva ner några! När jag hade tagit ner en och börjat på min andra sa en vakt till mig att jag bara fick ta en så jag sprang tillbaka och sa till Emelie att hon fick hämta en egen. Vilket hon gjorde, så klart. Sara tog också en. Vi rullade ihop dem så fint vi kunde och stoppade ner dem i vår bag.

När klockan började närma sig sex skulle min pappa komma och hämta upp vår väska så jag började gå till stället vi skulle mötas på. Eftersom pappa var lite sen tänkte jag att jag kunde gå på toa lite snabbt så jag skyndade mig dit. När jag precis hade ställt mig i (den kilometerlåga) kön ringde Emelie och sa att de BÖRJADE SLÄPPA IN REDAN! Jag tror aldrig jag har sprungit så fort i mitt liv, och med en jättetung väska över axeln också! Det var ganska fullt i centrumet men jag sprang på/mellan alla och sedan rätt ut i regnet. Fortfarande med väskan som jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra av.

När jag kom fram till kön såg jag Saras föräldrar, Saras bror och till slut Sara, Jen, Talli och Emelie i kön. Jag hann inte tänka utan skrek bara till Saras pappa "kan du ta våra saker så hämtar vi dem i morgon?!" och slängde väskan och jackan på honom. Emelie gjorde samma sak. Sedan slängde jag mig över staketet och märkte inte ens att folk skrek åt mig att jag trängde mig (vilket Sara sa att de gjorde sen när vi kom in, haha). Halft genomblöta sprang vi sen in genom dörrarna och slet fram biljetterna och SPRANG IN! Jag höll på att snubbla på första trappsteget ner med, haha. Sedan satte vi oss på golvet ganska nära scenen och började vänta. Sara smsade till sina kompisar, som hade sittplatser, och frågade var de satt och vi såg dem! Jens blåa hår är ganska svårt att missa.

Redan vid sju-halv åtta började förbandet spela och alla bara ställde sig upp utan förvarning. Det var så sjukt trångt och det gick knappt att hålla sig tillsammans. Jag slängde upp Saras blöta strumpor på scenen också, haha, vet inte var de tog vägen sen. Bara någon kvart efter förbandet slutat spela blev det helt mörkt och Green Day kom in! I början stod jag ganska så långt fram bakom massor av långa killar. Sara hade hamnat framför dem och Emelie var några rader bakom. Jag råkade spotta ut allt vatten jag fick av en vakt på en kille framför med, haha, vilket var rätt kul.

Efter ett tag lyckades jag ta mig fram till staketet och stod sedan där resten av konserten. OCH VILKEN KONSERT DET VAR. Det går inte ens att beskriva! Jag hoppade och skrek så mina fötter och hals dog och svetten droppade fan från mitt hår. Och scenen var inte så hög och jättenära oss! Billie Joe hade massor av konstiga saker med sig också. Flera olika vattenpistoler (jag blev sprutad rakt i ansiktet!), en "toalettrullepistol" och ett gevär som han skjöt ut T-shirts med!

Och det mest galna, som jag visserligen visste innan, var att de tog upp fans på scen! En kille fick stage dive:a, några andra fick sjunga olika verser ur en låt och en kille fick... haha, jag vet inte riktigt vad han gjorde. Han fick trilla i slutet av en sång när Billie Joe "knuffade" honom. Det var så galet kul! De hade såna där kameror som filmade de som stod längst fram också så jag kom med! Wiho. David, Saras bror, som stod längst bak sa att han såg mig, haha. Det var massa coola effekter också, bland annat eld flera gånger! Gissa om det blev varmt! Och på 21 Guns kom det gnistor ner från taket och det var så fint! Den finaste låten enligt mig. Billie Joe spelade på akustisk gitarr och alla sjöng med.

Efter konserten var det lite svårt att hitta varandra men det gick bra. Vi gick ut i regnet i de få kläderna vi hade och köpte vatten. Saras pappa kom och hämtade David, Emelie och mig. Sara skulle till sin kompis. När vi kom hem duschade vi, åt och slängde oss i sängarna. JAG SOMNADE PÅ EN SEKUND. Åh, det var så hemskt kul. Green Day! Vi såg för fan Green Day! Jag var kanske två meter från dem när de gick som närmast. Jag fångade nästan en trumpinne. Det var underbart!

Nu ska jag lägga ut bilder. Eller i morgon, när jag orkar. Jag har många att välja mellan! Sara hade nämligen min kamera. Det blev många bilder men inga videos. Bara några korta på tio sekunder var. Det är något fel på min kamera. Jag måste fixa det till Muse!