Lee Ann, en kompis för livet.
Jag vet faktiskt inte alls varför jag skriver här nu. Jag har inte särskilt mycket att göra och jag känner mig faktiskt lite nere, men ändå glad! Det är en lite konstig känsla. Jag är ledsen över vissa saker men bara så himla glad över andra. Eller jag vet inte riktigt över vilka saker jag är glad men några är det säkert.
Jag vet att ingen säkert bryr sig men en sak jag är glad över är Lee Ann. Hon är bara den underbaraste människan i världen och hon är så speciell. Självklart har jag inte glömt mina vänner här, men hon är bara så himla annorlunda på ett speciellt sätt. Äkta och sann. Många tror att hon ljuger när hon berättar saker om vad som har hänt hennes föräldrar och bröder och om Gee men jag vet att hon inte gör det. Jag vet att det här är något som är otroligt konstigt, men ibland när jag ser att hon pratar med andra på YouTube kan jag bli lite ledsen nästan. Jag vet inte varför och jag vill inte att jag ska bli det, men jag blir det ändå. Jag vill vara den enda, men jag vet att jag inte är det och inte kan vara det heller. Men när jag frågade henne om jag är speciell för henne svarade hon med att säga att jag är hennes enda vän och att hon älskar mig, med stora bokstäver och oräkneliga utropstecken, hehe. Det var nästan svårt att inte le när jag läste det.
Fast ändå vet jag att jag inte är hennes enda vän. Hon har i alla fall en till. Han heter Stanley och Lee Ann har berättat för mig om honom. Hon har sagt att han är en av de populära i hennes klass men att han gillar henne ändå, den enda som gör det. Förutom jag förstås, men jag syftade mer på de i hennes klass. Han verkar vara så otroligt snäll och gullig men när jag frågar om de är något mer än vänner nekar hon. Hihi, jag tycker det är gulligt men om hon säger så, så är det väl så.
Förlåt om jag pratar så mycket om det här nu men det känns som att jag inte kan hålla tyst om det längre. Jag är så otroligt glad att jag har hittat Lee Ann, hon är verkligen en av mina bästa vänner. Även om jag aldrig har träffat henne. Hennes liv verkar vara så himla stressigt och aldrig har hon tid över. Men jag är glad att hon tar sig tid att prata med mig en liten stund ungefär varannan dag i alla fall. Vi pratar alltid mellan nio och lite innan tio vår tid. Det är mellan tre och lite innan fyra för Lee Ann och då har hon precis slutat skolan men inte hennes lillasyster. Jag tycker det är lite konstigt att hennes lillasyster som är fem år kommer hem senare men jag antar att de har fritids där med.
Men sedan när hennes lillasyster kommer hem kan vi inte prata längre. Då måste hon väl göra andra saker antar jag, middag, läxor och allt annat man gör i ett hus. Jag fattar inte hur hon klarar det! Jag skulle aldrig kunna göra allt det alldeles själv.
Något som är dåligt tycker jag är att vi kan bara prata på msn när hon är hemma hos Stanley för hon har inte det själv. I och för sig har vi bara pratat så en gång, och det är inte ens msn. Hehe, det är på Yahoo Instant Messenger, IM, jag skaffade en Yahooadress bara för att kunna prata med Lee Ann där. Men det var inte särskilt jobbigt, det tog kanske fem minuter att fixa. Annars pratar vi ju över mejl. Det är ju ganska bra men det vara bara så mycket roligare att prata på Yahoo. Då går det mycket snabbare och man behöver ju inte skriva så mycket varje gång.
Jag har märkt en annan sak som är väldigt bra med att jag pratar med Lee Ann. Jag har blivit mycket bättre på engelska! Jag förstår allt hon säger och hon förstår allt jag säger. Det känns faktiskt som att prata på svenska. Jag antar att det är för att man pratar ganska enkel engelska när man bara är i vår ålder men ändå. För bara några månader kunde jag inte alls så här mycket och jag tycker det har blivit mycket lättare på engelskalektionerna nu.
Nu har jag skrivit ganska mycket, hehe, så det får väl räcka för den här gången. Jag hoppas jag inte tråkade ut er för mycket, för jag tycker det är roligt att prata om. Nu ska jag väl fortsätta med ingenting eller kanske prata lite med mina vänner på YouTube, också på engelska, haha.
Dagens låt - Fallen Leaves - Billy Talent.
Dagens text från Hang 'Em High - Don't stop if I fall and don't look back. Oh baby don't stop bury me and fade to black. Åh, det Gee menar med den här texten är så himla vackert.
Jag vet att ingen säkert bryr sig men en sak jag är glad över är Lee Ann. Hon är bara den underbaraste människan i världen och hon är så speciell. Självklart har jag inte glömt mina vänner här, men hon är bara så himla annorlunda på ett speciellt sätt. Äkta och sann. Många tror att hon ljuger när hon berättar saker om vad som har hänt hennes föräldrar och bröder och om Gee men jag vet att hon inte gör det. Jag vet att det här är något som är otroligt konstigt, men ibland när jag ser att hon pratar med andra på YouTube kan jag bli lite ledsen nästan. Jag vet inte varför och jag vill inte att jag ska bli det, men jag blir det ändå. Jag vill vara den enda, men jag vet att jag inte är det och inte kan vara det heller. Men när jag frågade henne om jag är speciell för henne svarade hon med att säga att jag är hennes enda vän och att hon älskar mig, med stora bokstäver och oräkneliga utropstecken, hehe. Det var nästan svårt att inte le när jag läste det.
Fast ändå vet jag att jag inte är hennes enda vän. Hon har i alla fall en till. Han heter Stanley och Lee Ann har berättat för mig om honom. Hon har sagt att han är en av de populära i hennes klass men att han gillar henne ändå, den enda som gör det. Förutom jag förstås, men jag syftade mer på de i hennes klass. Han verkar vara så otroligt snäll och gullig men när jag frågar om de är något mer än vänner nekar hon. Hihi, jag tycker det är gulligt men om hon säger så, så är det väl så.
Förlåt om jag pratar så mycket om det här nu men det känns som att jag inte kan hålla tyst om det längre. Jag är så otroligt glad att jag har hittat Lee Ann, hon är verkligen en av mina bästa vänner. Även om jag aldrig har träffat henne. Hennes liv verkar vara så himla stressigt och aldrig har hon tid över. Men jag är glad att hon tar sig tid att prata med mig en liten stund ungefär varannan dag i alla fall. Vi pratar alltid mellan nio och lite innan tio vår tid. Det är mellan tre och lite innan fyra för Lee Ann och då har hon precis slutat skolan men inte hennes lillasyster. Jag tycker det är lite konstigt att hennes lillasyster som är fem år kommer hem senare men jag antar att de har fritids där med.
Men sedan när hennes lillasyster kommer hem kan vi inte prata längre. Då måste hon väl göra andra saker antar jag, middag, läxor och allt annat man gör i ett hus. Jag fattar inte hur hon klarar det! Jag skulle aldrig kunna göra allt det alldeles själv.
Något som är dåligt tycker jag är att vi kan bara prata på msn när hon är hemma hos Stanley för hon har inte det själv. I och för sig har vi bara pratat så en gång, och det är inte ens msn. Hehe, det är på Yahoo Instant Messenger, IM, jag skaffade en Yahooadress bara för att kunna prata med Lee Ann där. Men det var inte särskilt jobbigt, det tog kanske fem minuter att fixa. Annars pratar vi ju över mejl. Det är ju ganska bra men det vara bara så mycket roligare att prata på Yahoo. Då går det mycket snabbare och man behöver ju inte skriva så mycket varje gång.
Jag har märkt en annan sak som är väldigt bra med att jag pratar med Lee Ann. Jag har blivit mycket bättre på engelska! Jag förstår allt hon säger och hon förstår allt jag säger. Det känns faktiskt som att prata på svenska. Jag antar att det är för att man pratar ganska enkel engelska när man bara är i vår ålder men ändå. För bara några månader kunde jag inte alls så här mycket och jag tycker det har blivit mycket lättare på engelskalektionerna nu.
Nu har jag skrivit ganska mycket, hehe, så det får väl räcka för den här gången. Jag hoppas jag inte tråkade ut er för mycket, för jag tycker det är roligt att prata om. Nu ska jag väl fortsätta med ingenting eller kanske prata lite med mina vänner på YouTube, också på engelska, haha.
Dagens låt - Fallen Leaves - Billy Talent.
Dagens text från Hang 'Em High - Don't stop if I fall and don't look back. Oh baby don't stop bury me and fade to black. Åh, det Gee menar med den här texten är så himla vackert.