Teresia

Igår var Gösta och Flays här. Jag skulle visa dem lite klipp från konserten men de var mest intresserade av att ta bilder på sig själva, haha! Sedan spelade vi Alfapet också och efter att Flays åkt hem såg Gösta och jag på Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja för jag är fortfarande i chocktillstånd. Jag kan knappt förstå att de tre personerna jag såg på scen i lördags kväll verkligen var Muse. Att de stod inom en radie på tio meter ifrån mig. Att Matt svarade på något Emelie och jag skrek. Att jag verkligen hörde världens bästa låtar, live. Men jag ska försöka berätta om allt. Världens bästa dagar.

I fredags den 23 oktober efter skolan åkte jag hem och packade det sista i min bag för att sedan ta tunnelbanan in till Globens tunnelbanestation till kvart över fem. Där väntade Malin och Jeanette och vi gick till Hovet och placerade ut våra liggunderlag och filtar. Vi var först! Ingen annan var där som skulle se Muse. Det var en ishockeymatch mellan AIK och Oskarshamn samma kväll så alla som skulle på den matchen undrade vad vi gjorde där. Vi sa att vi köade till Muse i morgon. "I morgon?! Ni är galna!". Ja, det kanske vi var. Men det gällde Muse. De som jobbade där erbjöd sig att låna ut sin toalett fram till de gick. Alla väktare och poliser som gick förbi sa inget speciellt, bara frågade vad vi gjorde och sedan gick vidare.

Vid sju åkte jag in till centralen igen för att hämta upp Emelie som kom med tåget från Karlstad. Hon hade med sig en ljusblå megabag med saker som hon skulle ha i kön. Vi gick till min pappa som väntade i en bil utanför när jag sedan kom på att min mössa var borta! Emelie och jag gick tillbaka in för att se om jag tappat den någonstans men den var inte kvar. Så vi sket i den och åkte in till Hovet igen. Pappa skjutsade oss.

På vägen in till centralen hade Emelie smsat mig och sagt att en kille hon kände över Internet hade kommit till Hovet och satt sig med Malin, som då var ensam eftersom Jeanette hade vart tvungen att åka hem igen. Jag förstod inte vad hon pratade om men sedan när vi kom fram så satt han ju där! Anton, från Blekinge. Som hade sittplats till Muse och bodde på ett vandrarhem i närheten. Vi fyra satt och lyssnade på musik, sjöng, gick och köpte mat från McDonalds och hade allmänt kul i några timmar till Anton var tvungen att åka tillbaka igen. Sedan var det vi tre kvar, Emelie, Malin och jag.

Vid halv tio ungefär kom det förbi två poliser (vilket vi inte tyckte var så konstigt eftersom det gått förbi många poliser innan) och frågade hur gamla vi var. Femton och sjutton sa vi... Sedan ville de ha telefonnummer till våra föräldrar. Malin ljög, haha, och sa att hon kom från Blekinge. Emelie kom ju från Värmland så det slutade med att jag fick säga mitt nummer eftersom "alla tre bodde hemma hos mig". Så en av poliserna ringde hem till mina föräldrar för att fråga om det var okej att vi köade utanför Hovet "en natt som denna". Självklart sa mina föräldrar nej efter vad polisen hade sagt! Han sa att det var en olämplig plats för omyndiga barn att vara på! Det hände för fan ingenting där. Ingen var där. Ingen våldtäktsman hade kommit. Ingen skulle komma. Jävla cepepoliser. "Ni är myndiga och förstår inte själva vad ni ger er in på". Fuck you, säger jag bara. Så min pappa kom och hämtade oss och vi fick åka hem igen! Det hade kommit några andra ungefär samtidigt som poliserna kom men de fick minsann stanna och de var inte heller myndiga. Gissa om vi var rejält förbannade.

Vi kom hem runt elva och placerade oss framför TVn för att kolla på HAARP. Vi skulle minsann inte gå och lägga oss heller! Vi köade till Muse, även om vi inte just då befann oss utanför Hovet. Vi kollade när bussarna gick in till Hovet igen och vi bestämde oss för att ta en buss vid 02.59. Efter HAARP tog vi dock en tupplur på en och en halv timme ungefär i sofforna i vårt TV-rum. Det var inte så bekvämt men jag sov en timme i alla fall. Efter det gick vi upp och packade ihop våra saker i Emelies stora väska och gick till bussen. Vi hade med oss var sitt liggunderlag och sovsäck, plus filtar, varma kläder, värdesaker, iPods och liknande. På bussen var det fullt! Eller inte fullt, men fortfarande mycket folk för att vara tre på natten. På tunnelbanan var det trevligt. Spyor och folk. Samt en kille som satte sig på mina ben när jag vilade på bänken på Slussens station. Men det var ganska kul, haha.

Vid fyra ungefär kom vi fram till Hovet i alla fall. Inga poliser syntes till. Och hade de synts till hade jag fan sagt till dem att det var morgon! De som kom efter oss kvällen innan var kvar. Det hade kommit tre killar innan oss också. Det var två köer. En vid ingång 11 och en vid ingång 13. Det var för att det stod olika entréer på biljetterna. Så vi tänkte att vi var ändå nummer fyra, fem och sex i kön så det var inte så farligt. Och vi var ju fortfarande de som kom allra först. Det kunde ingen ta ifrån oss!

Natten/morgonen fortgick... Jag sov lite i min extremt varma sovsäck med vinterjacka, tre sockor, långkalsonger, jeans, fyra tröjor och vantar på. Vid sju gick jag för att kolla när McDonalds öppnade, men de öppnade inte förrän åtta. Jag gick förbi baksidan av Hovet också och där stod det bussar minsann! Fast Muse syntes inte till. Bara lite andra snubbar som gick in och ut. Jag gick tillbaka till kön. Emelie och jag spelade lite kort. Sedan när klockan äntligen var åtta gick vi och värmde oss på McDonalds! Samt gick på toa. Fem kronor kostade det, blodiglar som tar ut pengar för toaletter.

Lite senare på morgonen, runt nio, kom Jeanette tillbaka. Ganska direkt efter det åkte hon och Malin hem till Malin för att hämta Malins biljett. Många Malin i den meningen! Nästan direkt efter de hade gått kom det vakter och sa att nu skulle kön fixas! Och där stod Emelie och jag med hur mycket packning som helst som vi inte kunde flytta på en gång. Vi hamnade längst bak i kön också. Jahapp, det kändes ju kul? Som tur var var vakterna rättvisa och de som hade kommit först hamnade först i kön. Det visade sig också att det bara skulle bli en kö, och inte två som alla hade trott från början. Emelie och jag hamnade näst längst fram i kön, eftersom vi lät de som kom efter oss kvällen innan få stå före oss. De hade ju trots att köat längre ute i kylan och det spelade inte så stor roll om man var nummer tio eller ett. Vi skulle ändå hamna längst fram! Vi träffade även en trevlig Anton i kön, som stod precis bakom oss. En till Anton! Så han hängde på oss. Han hade ingen packning, ingen jacka, ingenting. Bara sin iPod och sin biljett samt lite pengar. Vissa personer är galna... Fast han kom ju från Jönköping också så jag förstår honom. Han fick låna min och Emelies jacka dock, vi klarade oss bra i våra fleecetröjor ganska länge.

Runt halv elva när Malin och Jeanette fortfarane inte hade kommit tillbaka bestämde jag mig för att åka hem en sväng. Lämna lite saker hemma (tre extremt tunga sovsäckar som var omöjliga att bära på ett vettigt sätt), byta till linser, slänga i mig någon mat lite fort, duscha och hämta min biljett! Det tog en timme att komma hem, jag stannade hemma i tre kvart och sedan tog det en timme tillbaka. Vid halv två var jag tillbaka igen. Malin och Jeanette var där också. Jag hade träffat dem på väg till tunnelbanan förut. Då var det bara fem timmar kvar till insläpp och folk började känna att det närmade sig nu! De sista timmarna gjorde vi inget speciellt direkt. Vi hörde hur Muse sound checkade där inne och var tvunga att gå och lyssna. Vi kunde även se gröna laserstrålar och rök! Vi åt lite av Emelies stenhårda, med goda (!), godis. Jag träffade Sara! Och Emelie träffade för första gången en kille vid namn Kenny! Vi gick på toa på McDonalds igen. Då hade Anton från Blekinge kommit tillbaka också.

Vid fem kom min pappa för att hämta alla våra saker. Liggunderlag och Emelies gigantiska väska, plus våra jackor och tjocka tröjor. Då hade vi bara på oss vanliga tröjor. Inte så varmt. Men vi väntade på Muse! Så jag frös inte så farligt. Runt fem började vi och de som stod runt oss med Muse-allsång! Det gick bra faktiskt. Vi sjöng många låtar som Bliss, Starlight, Supermassive Black Hole, Uprising, Plug In Baby och Time Is Running Out. Fyra killar framför oss i kön hade också tejpat på M, U, S och E på sina magar med silvertejp. Riktigt snyggt! Men vi stod och funderade på hur ont det måste göra att ta bort det sen...

När klockan närmade sig halv sju ställde sig alla i en fin och trång kö. Det började duggregna. Vi började bli riktigt nervösa! Kunde inte vakterna öppna dörrarna någon gång?! De berättade för oss att vi skulle gå in två och två och absolut inte springa. Inte springa, inte springa, inte springa, var allt jag kunde tänka på. Och Muse, Muse, jag ska se Muse. Emelie och jag höll varandra i handen säkert en halvtimme innan insläpp. Malin och Jeanette stod precis bakom. Anton II stod med sin kompis Hampus (som hade trängt in sig hos oss) samt Anton I stod också där. Sedan öppnade de dörrarna! De visiterade oss snabbt, eftersom vi inte hade några väskor eller liknande. Vi ställde oss i en ny kö och började sedan springa (eller gå väldigt fort då) ner för trapporna mot golvet! Emelie och jag greppade tag i staketet så fort vi kunde och satte oss ner. Längst fram, lite till vänster. Precis där Matt brukar stå! Perfekt! Anton I, som hade haft sittplats, kom även in på golvet.

Efter nästan en timmes väntan kom äntligen förbandet. Min sko fastnade halvt i "staketets golv" när jag skulle ställa mig upp så en tjej som satt på rad två hann tränga sig in mellan mig och tjejen bredvid. Fan! Hon var jättejobbig också, knuffades och nästan slogs för att få mer plats. Calm down! ville jag skrika till henne. Men jag bara stretade tillbaka. Efter The Horrors (förbandet) stod vi där. Det blev mer och mer trångt. Vi väntade på Muse! Jag kan inte beskriva hur det kändes. Att vänta på att Matthew, Chris och Dominic ska komma ut på scenen jag stod fem meter ifrån.

Vid kvart i nio släcktes ljuset ner och musik började spelas! Exogenesis 1! Overture! De kom ut! Pelarna höjdes upp. Och där stod de. Framför oss. Jag skrek så min hals gick av kändes det som. Jag hade både min mobil och min kamera i händerna så jag kunde inte applådera, men jag gjorde det ändå. På något skumt sätt. De två bästa timmarna i mitt liv tog sin början...

Exogenesis 1: Overture
Uprising
Resistance
New Born
Map Of The Problematique
Supermassive Black Hole
Guiding Light
Interlude
Hysteria
United States Of Eurasia
Cave
Unintended
Helsinki Jam
Undisclosed Desires
Starlight
Plug In Baby
Time Is Running Out
Unnatural Selection
Stockholm Syndrome
Knights Of Cydonia

Jag har aldrig känt mig så mosad, så okapabel till att andas. Jag har aldrig känt mig så lycklig, fulländad. Allting var precis så som jag hade önskat. Varje ton de spelade kunde jag utantill, varje ord, och det kändes så jävla bra! Mellan Cave och Unintended skrek Emelie och jag till Matthew "we fucking love you!" och "we love you Matt!" och han svarade. Matthew Bellamy svarade "thank you, Stockholm, we love you too". När Matt och Chris pratade innan Cave, jag tror seriöst aldrig att jag har skrattat så mycket. "Is it fucked?" "Is it fucked?" "It's alright.". Och "we haven't played this song since we played in... Malmoee?" "was anyone there?".

Ballongerna på Stockholm Syndrome, riffet efter New Born, keytaren till Undisclosed Desires, solot på Hysteria, Helsinki Jam, att se Matt ha sex med sin gitarr på Unnatural Selection. Finns det något bättre?

Efter konserten köpte jag en affisch och en tröja. Jag ville så gärna leta efter Muse efter konserten men de hade redan åkt. De skulle spela i Oslo redan dagen efter samt ta emot ett pris "Best Live Act in the World Today" i London samma dag. Mamma och pappa kom och hämtade mig och Emelie. Vi åkte hem. La in alla bilder och videor vi spelat in och tagit. Jag förstod inte vad jag hade gjort då. Jag vet inte om jag har förstått det än. Jag somnade medan jag kollade på Hysteria på min kamera.

I sommar ska jag se Muse i England om de spelar där. Jag ska ta med min bror. Betala för hans biljett. Jag ska se dem i USA med Malin och hennes pappa om de spelar där. Jag ska. Det är Muse det handlar om. Jag gör vad som helst för dem.

 

Mina videos är inte så bra. Men det är fortfarande jag som sjunger, jag som skriker. Här kommer hela konserten i rätt ordning med lite bättre videos!

 

 

 

Jag satt och försökte fotografera min gåshud förut. Det gick inte så bra. Alltid när jag tar fram kameran så försvinner den. Och annars ser jag ut som en jävla gorilla för jag har så långt hår! I alla fall.

OM EN DAG ÄR VI DÄR. KÖAR. Jag kan inte fatta det. Förstå det. Att det faktiskt är världens bästa band vi köar till. Och att de faktiskt spelar i Helsingfors just nu. Om inte konserten redan är slut vill säga... klockan är ju en timme mer där också. Jag har packat allt jag behöver. Provat ut kläderna jag ska ha på mig i morgon. Det är mycket kan jag informera er. Jag gick ut några minuter vid sju och jag svettades fortfarande. Men man fryser ju mer efter ett tag. Och det blir kallare på natten.

Det här är troligtvis mitt näst sista inlägg innan Muse. I know you're in this room, I'm sure I heard you sigh.

Jag tycker det är finast med lite text (i alla fall till en sådan fin bild så den syns som mest), men jag tror ni förstår vad jag menade med förra inlägget. För två år sedan såg jag Muse på Hovet. För två år sedan förälskade jag mig i ett band. För två år sedan såg jag Muse, för fan. Bilden kommer inte från konserten, men jag älskar den. Den där gitarren alltså, gitarren med stort G. Jag älskar den.

Jag minns när jag var liten. Jag var en rebell, fast en fjantig sådan. Jag vägrade använda jeans, jag vägrade använda smink och jag tyckte alla som hade idoler var så töntiga. Och titta på mig nu! Jeans älskar jag. Smink älskar jag visserligen inte. Men idoler. Jag känner inte många som ser upp så mycket till tre personer. Som älskar några helt främmande människor så innerligt.

Idag var jag med Malin! Jag åkte till Fruängen efter skolan och kunde inte varit mer punktlig. Jag kom precis tio över fyra som vi bestämt, är jag inte duktig? Sedan lyssnade vi lite på The Horrors, som ska vara förband till Muse, och åkte för att köpa luftmadrass till på fredag. Dock hade de stängt, så det fick bli godis på Willys istället. Men vem säger nej till det liksom! Vi säger att vi ska vara nyttiga, lägger bort chokladbollarna vi tänkt köpa, och så slutar det med godis i alla fall. Bra... Förresten, jag älskar Fruängen! Alltihop där. De hade fan extremt fina små burkar som man fick ha sitt godis i! Jag tog en gul, den står bredvid mig nu. Tom. Han i kassan sa inget. Jag fotograferar den åt er i morgon.

Idag var det två år sedan. Så jag publicerar en av mina favoritbilder.

 

Sammanträffanden! Jag tycker de förföljer mig jämt och ständigt. Det är säkert inte bara jag, men det känns som det. Jag ska ta ett exempel från idag för att demonstrera:

Igår när jag lyssnade på Undisclosed Desires tänkte jag på, vilket jag har tänkt på några gånger förut men igår tänkte jag i alla fall på det igen, att Matt uttalar "the" på två olika sätt. Antingen "thö" eller "thi", om ni förstår. Och idag gick vi igenom de reglerna på engelskan! Gissa om jag blev chockad över att jag, som ändå kallar mig rätt bra på engelska, inte visste om det! Att man säger "thö" framför konsonantljud och "thi" framför vokalljud! Nu har jag lärt mig något nytt i alla fall. Helt klart.

Svartvita bilder är alltid fint.

 

Haha, jag satt och kollade på lite gamla bilder som jag ville publicera igen och så såg jag en bild på mig från i maj när vi var i Frankrike. Jag som alltid har sagt att jag inte kan bli brun. Lite fel har jag nog trots allt... Den andra bilden är från i somras på Maltas flygplats. Visserligen är det ju olika ljus och så men...

 

Nu ska jag fortsätta med det jag hade tänkt från början!

 

Fury är så jävla bra. Snälla Muse kör den på lördag?

 

För första gången i mitt liv har jag ätit majskolvar på ett normalt sätt! Utan att det fastnar i tandställningen eller att jag halvt tappar tänderna. Och så gott det var! Mums. Ville bara säga det. Så att alla vet, liksom. Haha.

Åtta dagar till jag kommer se dig! Herregud, jag svimmar...

Det är lite kul för varje dag eller vecka är det som att jag "återupptäcker" en ny Muselåt. Idag var det The Small Print! Jag hade på blandat på iPoden när jag åkte till skolan och så kom den och sen kom jag bara på hur extremt bra den är. SÅ BRA! Jag lyssnar på den nu.

Good afternoon. We're pleased to report that Coldplay's Tokyo Saitama Super Arena from February 2009 will be re-shown on MTV networks around the world tonight (excluding the US). Look for "MTV World Stage" in your local MTV website's listings (we've just checked ours and it's on MTV Hits at 11pm over here in the UK).
Anchorman

Jag hatar verkligen MTV's TV-tablåer. Förut när VMA visades på natten stod det inte ett skit om att det skulle sändas i deras tablåer. Jag får väl sitta och zappa till MTV några gånger under kvällen för att kolla om det sänds!

Nämen titta! Förlåt för allt jag sa, MTV. Det här stod på deras hemsida och det måste ju vara rätt? "23.00 MTV World Stage. MTV World Stage är programmet där vi ger er världens hetaste live spelningar - som en brinnande pil genom hjärtat. MTV World Stage är ett helt nytt format där exklusiva konserter sänds på MTV samtidigt i 162 länder." DET SKA JAG SE.

 

 

Bildkvalitén på den här videon är inte så bra men ljudet är desto bättre! Åh, den här låten är så fin. Har lyssnat massor på den nu bara för att de körde den så bra. Det var nästan så man fällde en tår. Men bara nästan.

Jag har gått runt och funderat på gammal vänskap idag och igår. Hur fort tiden egentligen har gått. Och nej, jag säger inte att nu är livet slut och jag har slängt bort mina gamla vänner. För det har jag inte. Jag har sparat dem jag har velat spara. Men nu när jag snart är sexton år kan jag väl ändå få säga att jag har fått lite perspektiv på livet? I alla fall på min ungdom.

Jag minns när jag var liten. Jag gick på samma dagis som Klara. Svalan. Klara bodde mitt emot dagiset. Våra bröder brukade umgås, min yngsta och Klaras äldsta. Vi brukade leka. Äta mellis ihop. Oftast hemma hos Klara för hon bodde så nära.

Jag brukade vara med Isabelle. Vi har varit vänner sedan vi var knappt ett år gamla. Vi brukade alltid vara tillsammans. Mellanstadiet. Då var vi alltid hemma hos Isabelle. Lekte i hennes rum med Barbie, med Simba, hennes hund. Åkte pulka på vintern i backen nära hennes hus eller i trappan i deras trädgård. Vi brukade alltid slänga av oss alla ytterkläder på deras varma hallgolv och springa upp och äta kavring med sylt. Och dricka saft i deras färgglada saftglas, och jag tog alltid ett grönt.

I ettan började jag umgås med Sofia. Sofia L. Vi gjorde så extremt mycket ihop. Lekte med kulor och byggde långa banor med kapplastavar. Låg i hennes hängmatta och läste ur KP för varandra. Lekte med hennes kaniner. Spelade pingis i deras lekrum och bollen studsade överallt. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket! När bollen snurrade runt i lampskärmen och sedan ner på bordet. Vi körde spel på hennes dator och Mario på hennes tv-spel. Och jag minns när hon hade glömt sin nyckel hem. Vi fick klättra upp för deras balkong/veranda på baksidan och sträcka in armen genom ett fönster för att öppna det. Jag sov över där. Vi sorterade hennes garderob. Studsade studsbollar ner för trappan. Badade. Allt.

Det här var inte alla mina vänner men det jag ville komma fram till var: Jag önskar verkligen att jag fortfarande var lika bra vänner med mina gamla vänner. Om bara de hade blivit som jag. Om man kan säga så, utan att låta egoistisk? Jag säger inte att de är fel på något sätt nu. Bara att de inte är som jag. Jag gillar inte att åka runt med min moppe och gå på alla fester, pierca mig hemma och försöka vara som "de andra". Ni får vara så, det är lugnt. Men det är inte jag.

Förut var vänner någon som man lekte med. Spenderade sin tid med. Idag vill jag att man ska kunna berätta saker för vänner. Ni vet, inte bara vad man gjorde i helgen. Men jag antar att man inte hade så mycket sånt att prata om när man var mindre. Så på något sätt känns det ändå bättre att ha blivit äldre. Fast jag måste ju ändå erkänna att jag har färre vänner nu än då. Men kvalitet går ju före kvantitet, som man säger.

 

 

 

Riktigt många bilder blev det som fick läggas ut! Och tusen miljoner tack till Sara som TOG ALLA! Jag måste erkänna att det var extremt skönt att vara på en konsert utan att ha hand om en kamera, men jag skulle inte kunna göra det utan att veta att någon annan tog bilder.

 

I morgon har jag kemiprov, det ska bli kul! Faktiskt. Jag har inte pluggat på mer än jonerna vi ska kunna utantill. Ska bli kul att få veta vad jag kan. Jag brukar inte plugga så mycket, jag brukar köra på det jag kan. Vad är det för mening att lära sig något och sedan glömma det direkt efter? Och jag har ju lärt mig en massa på lektionerna trots allt!

 

Det känns skönt att vara tillbaka igen. Efter en lång och underbar helg. I lördags kom Emelie och vi började dagen på stan. Där träffade vi också Emelies kompis Max! Och så spelade vi Guitar Hero i gallerian och Max provade på DJ Hero, vilket verkade supersvårt! En av dem som jobbade där var SM-mästare i Guitar Hero! Max slog honom i en av fyra låtar. De som jobbade där sa även att Green Day hade gått förbi där bara en kvart innan vi kom! Så det var GANSKA SÅ SYND. Att vi missade dem. Fan.

Sedan på kvällen spelade vi massor med Guitar Hero, bland annat Plug In Baby fyra gånger, på hard och på expert! Det är kul att vara lite duktig på något för en gångs skull faktiskt. Efter det gick vi och la oss lite tidigare för att sedan gå upp vid nio på söndagen då vi skulle se ett visst band som spelade i Globen.

Vi fick skjuts av mina föräldrar (som ändå skulle åt samma håll) och kom dit runt tolv. Först kollade vi in Hovet och konstaterade att där skulle vi sova om knappt två veckor, i kylan och i väntan på MUSE. Sedan gick vi och ställde oss i kön. Eller, vi satte oss. Det var till och med tak vid vår del av kön vilket var väldigt, väldigt skönt. Det blåste inte där och framförallt regnade det inte där. Vi lyssnade på Green Day med mina iPodhögtalare och fungerade som ljudkälla åt resten av kön där vi satt. Kön var helt galen förresten, jättegles och alla bara satt längs väggarna. Kön gick runt hela området! Folk satt i trappan till och med.

Efter ett tag lämnade vi väskan och gick till McDonald's för att införskaffa lite mat. Jag stoppade mappen med biljetterna, som jag så fint hade tejpat igen så den inte skulle bli blöt, innanför tröjan så ingen skulle kunna ta den! Överförsiktig, ja. Jag köpte nio Chicken McNuggets och de kostade 44 kronor! McDonalds vet verkligen hur man gör folk panka. Lite senare gick vi och köpte tre "kaloribollar" också.

MEN, när vi kom tillbaka från att ha köpt dem såg vi att alla hade ställt sig upp och bildat en "riktig" kö! Vi sprang som galningar och packade ihop våra saker och sprang till Sara och hennes kompis Jen som stod en bit fram i kön. Som tur var var det ingen som tyckte vi trängde oss... Där stod vi i en timme eller så under paraplyn och filtar och peppade. Sedan såg Emelie att det hade satts upp The Resistance-affisher överallt runt oss! Jag blev helt hysterisk och sprang direkt ut i regnet för att riva ner några! När jag hade tagit ner en och börjat på min andra sa en vakt till mig att jag bara fick ta en så jag sprang tillbaka och sa till Emelie att hon fick hämta en egen. Vilket hon gjorde, så klart. Sara tog också en. Vi rullade ihop dem så fint vi kunde och stoppade ner dem i vår bag.

När klockan började närma sig sex skulle min pappa komma och hämta upp vår väska så jag började gå till stället vi skulle mötas på. Eftersom pappa var lite sen tänkte jag att jag kunde gå på toa lite snabbt så jag skyndade mig dit. När jag precis hade ställt mig i (den kilometerlåga) kön ringde Emelie och sa att de BÖRJADE SLÄPPA IN REDAN! Jag tror aldrig jag har sprungit så fort i mitt liv, och med en jättetung väska över axeln också! Det var ganska fullt i centrumet men jag sprang på/mellan alla och sedan rätt ut i regnet. Fortfarande med väskan som jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra av.

När jag kom fram till kön såg jag Saras föräldrar, Saras bror och till slut Sara, Jen, Talli och Emelie i kön. Jag hann inte tänka utan skrek bara till Saras pappa "kan du ta våra saker så hämtar vi dem i morgon?!" och slängde väskan och jackan på honom. Emelie gjorde samma sak. Sedan slängde jag mig över staketet och märkte inte ens att folk skrek åt mig att jag trängde mig (vilket Sara sa att de gjorde sen när vi kom in, haha). Halft genomblöta sprang vi sen in genom dörrarna och slet fram biljetterna och SPRANG IN! Jag höll på att snubbla på första trappsteget ner med, haha. Sedan satte vi oss på golvet ganska nära scenen och började vänta. Sara smsade till sina kompisar, som hade sittplatser, och frågade var de satt och vi såg dem! Jens blåa hår är ganska svårt att missa.

Redan vid sju-halv åtta började förbandet spela och alla bara ställde sig upp utan förvarning. Det var så sjukt trångt och det gick knappt att hålla sig tillsammans. Jag slängde upp Saras blöta strumpor på scenen också, haha, vet inte var de tog vägen sen. Bara någon kvart efter förbandet slutat spela blev det helt mörkt och Green Day kom in! I början stod jag ganska så långt fram bakom massor av långa killar. Sara hade hamnat framför dem och Emelie var några rader bakom. Jag råkade spotta ut allt vatten jag fick av en vakt på en kille framför med, haha, vilket var rätt kul.

Efter ett tag lyckades jag ta mig fram till staketet och stod sedan där resten av konserten. OCH VILKEN KONSERT DET VAR. Det går inte ens att beskriva! Jag hoppade och skrek så mina fötter och hals dog och svetten droppade fan från mitt hår. Och scenen var inte så hög och jättenära oss! Billie Joe hade massor av konstiga saker med sig också. Flera olika vattenpistoler (jag blev sprutad rakt i ansiktet!), en "toalettrullepistol" och ett gevär som han skjöt ut T-shirts med!

Och det mest galna, som jag visserligen visste innan, var att de tog upp fans på scen! En kille fick stage dive:a, några andra fick sjunga olika verser ur en låt och en kille fick... haha, jag vet inte riktigt vad han gjorde. Han fick trilla i slutet av en sång när Billie Joe "knuffade" honom. Det var så galet kul! De hade såna där kameror som filmade de som stod längst fram också så jag kom med! Wiho. David, Saras bror, som stod längst bak sa att han såg mig, haha. Det var massa coola effekter också, bland annat eld flera gånger! Gissa om det blev varmt! Och på 21 Guns kom det gnistor ner från taket och det var så fint! Den finaste låten enligt mig. Billie Joe spelade på akustisk gitarr och alla sjöng med.

Efter konserten var det lite svårt att hitta varandra men det gick bra. Vi gick ut i regnet i de få kläderna vi hade och köpte vatten. Saras pappa kom och hämtade David, Emelie och mig. Sara skulle till sin kompis. När vi kom hem duschade vi, åt och slängde oss i sängarna. JAG SOMNADE PÅ EN SEKUND. Åh, det var så hemskt kul. Green Day! Vi såg för fan Green Day! Jag var kanske två meter från dem när de gick som närmast. Jag fångade nästan en trumpinne. Det var underbart!

Nu ska jag lägga ut bilder. Eller i morgon, när jag orkar. Jag har många att välja mellan! Sara hade nämligen min kamera. Det blev många bilder men inga videos. Bara några korta på tio sekunder var. Det är något fel på min kamera. Jag måste fixa det till Muse!

 

 

Ett fan uppe på scen! Och han var inte det enda. Konserten var så extremt galen att jag... inte vet vad jag ska säga! Jag lägger in fler bilder i morgon och berättar ALLT. Det här kommer jag inte glömma i första taget.

 

Det här känns lite som en blandning av julafton och när jag räknade ner till att min bror skulle komma hem från USA våren 2005. Det känns så bra att man inte vet vad man ska säga. Jag är så glad att jag började gråta förut när jag såg på tv, bara för att jag tänkte på det. Åh, vad det här kommer bli bra.

 

Ikväll är jag ensam hemma och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Se på Idol. Försöka gå och lägga mig tidigt med tanke på att Emelie kommer i morgon! Lyssna på Muse. Det får bli som det blir helt enkelt! Antagligen kommer jag ligga framför TVn, men det kanske är bra att vila upp sig inför vad som komma skall...

 

Igår när jag skulle lägga mig satt jag och tänkte i morgon ska jag inte gå in på datorn. Jag ska hålla mig borta och bara göra något annat! Och se hur det gick? Ingen är förvånad. Men jag har faktiskt bakat scones idag! Det var en upplevelse för sig... Det var inte att det var svårt att baka eller så men:

När jag öppnade påsen med grahamsmjöl (som alltså var helt oöppnad) såg jag äckliga små larver där nere och djur som flög runt! Jag brukar inte ha några problem med äckliga saker i vanliga fall (ja, förutom daggmaskar då) men nu började jag nästan skrika! Fan-så-äckligt-det-var. Jag stod och hppade och gjorde konstiga rörelser och upprepade "fan vad äckligt, fan vad äckligt, fan vad äckligt!". Jag slängde hela skiten i papperskorgen och undrade hur jävla gammal den var... inte ofta vi använder grahamsmjöl hos oss verkar det som. Sconesen blev goda i alla fall! Även utan grahamsmjöl. 

 

Du får göra vad du vill, det är ditt liv. Jag älskar dig alltid, whatever happens.

 

 

 

Jag kollade genom min garderob lite förut och kom på att jag totalt har glömt bort mina svarta Cheap Monday-jeans! Jag har inte använt dem på säkert ett halvår, om inte mer. När jag köpte dem, för ett eller två år sedan, satt de inte alls bra. Nu sitter de perfekt! Förutom att de alltid töjer sig lite när man använder dem då. Och jag har hittat min vaniljparfym igen! Jag trodde den var slut men jag hittade en flaska i min sminkväska. Eftersom jag inte sminkar mig tittar jag ju inte där så ofta... Om jag har saknat den!

 

Åh, vad arg jag blir på min dator nu. Den beter sig så konstigt! Den är jätteseg, vissa program hänger sig ibland och allting är bara allmänt... långsamt. Som jag sa. När jag sitter och skriver nu så syns det jag skriver några sekunder efter att jag skriver det.

I alla fall, nu ska jag göra en lista. På alla konserter jag har varit på. Eller ja, alla konserter som har varit bra. När jag var yngre gick jag ju på några konserter med svenska artister. Tomas Ledin, Magnus Uggla, Lena Ph med mera, men det var inte bra, och då gick jag ju med mamma och pappa. Så enough about them.

211007 MUSE
260208 PANIC! AT THE DISCO
170908 COLDPLAY
151008 THE LAST SHADOW PUPPETS
311008 SIMPLE PLAN
240209 BLOC PARTY
310709 U2 (+ SNOW PATROL)
220809 COLDPLAY + WHITE LIES
040909 HÅKAN HELLSTRÖM
111009 GREEN DAY
241009 MUSE
041109 WHITE LIES

Jag vill fortfarande så gärna gå och se White Lies men det är artonårsgräns på Berns. Jag har precis mejlat "nöjeschefen" om man kan gå med förälder men jag förväntar mig inte direkt att det kommer gå. Skulle vara så synd i såna fall... Mamma och pappa säger i alla fall att de skulle kunna gå dit med mig om man fick! Och om man inte fick så vill jag åka dit i alla fall. Lyssna utanför.

 

 

Idag sprack min underläpp. Jag blev alldeles blodig på handen när jag skulle torka av den. Trevligt när det var precis innan en lektion också. Jag är inte rädd för blod, men det luktar äckligt. Jag är inte bra på redigering.

 

 

Den översta bilden passar inte direkt in och den var inte så jättefin heller men whatever. Jag hoppas Gösta blir glad nu! Och jag älskar också kartor, speciellt när de är gamla och lite småtrasiga. Och riktigt stora. Okej, nu blev det mest en beskrivning på den vi har i korridoren utanför mitt rum. Men den är så fin!

 

Ikväll börjar Äntligen Hemma! Rättare sagt om sju minuter. Det är så BRA. Jag älskar det. Och efter det ska jag duscha. Sedan läsa naturkunskap. Och så borde jag träna på min spanskaredovisning som jag tyvärr har glömt i skolan. Och plugga till engelskaprovet på torsdag. Äh, det löser sig!

 

 

 

Jag ville lägga in reklamen från CDON.com med Muse också men jag kan verkligen inte hitta den på YouTube. Jag har sökt på alla de här orden: Cdon.com, Muse, The Resistance, advertisement, reklam, september. Jag antar att jag får sitta framför TVn för att få se den igen.

 

Och reklamen jag la in la jag in för att jag har den datorn! Haha, lite kul att det är exakt samma.

 

 

Jag sitter i skolan och försöker plugga på hållbar utveckling. Som tur är har vår lärare skrivit en jättebra sammanfattning åt oss, hon har ju gjort halva jobbet! Jag älskar Maria Hals. Förutom hon tror att jag är jättedålig. Men det ska väl gå att ändra på... Vid tio i tolv har jag spanska sedan har jag rast igen. Jag orkar verkligen inte med idrott och jag skiter i om han ger mig frånvaro.

"Allt går bara man ger sig fan på det. Börja idag med att ge ett klimatlöfte."

Nej, nu har jag pillat så mycket med småskit som ingen ändå märker så nu känner jag för att skriva av mig lite. Förut när jag duschade stod jag och tänkte på andras bloggar. Ja, jag tänker på sånt. Men det var bara för att jag, i stort sett, har hållit på med bloggen hela dagen.

Jag stör mig på vissa bloggar. De är jättefina och bra och så, det är inte det. Men de skriver alltid "denna bild togs med Canon EOS blablabla något jättedyrt" som om de verkligen vill att vi ska bli avundsjuka. Det är inte det att jag inte gillar min kamera, jag älskar den. Men jag klarar bara inte av folk som skryter. Vill visa vad de har, har gjort, ska göra för alla. Och det är samma sak gällande andra saker. Folk som går runt och säger att de ska åka till USA eller Afrika snart. Eller att de har fått en ny dator eller vad som helst. Jag ska åka till Thailand i två veckor i februari vilket jag tycker ska bli jättekul (ja, nu fick ni veta det) men går jag runt och säger det till alla? Nej. Det är inget fel med att göra roliga saker, men måste ni säga det till alla? Man berättar sånt om någon frågar, lär er det era jävlar.

Åh, vad jobbig jag är. Bara för att jag vill ha datumet under rubriken måste jag göra ett enter i början på varje inlägg. Jag lyckades inte fixa så att det blev så av sig själv. Jag hatar koder. Alltid så komplicerade.

 

Garniers produkter måste innehålla den godaste doft som finns.

 

Ignore me if you see me 'cause I just don't give a shit

 

Tack Malin för att du påminde mig om att det är kanelbullens dag idag! Gösta sa ju det till mig i fredags men ibland kan mitt minne svika... För att fira den stoora dagen värmde jag en påse med bullar och läste ut boken vi läser på engelskan. Visserligen äter jag bullar nästan varje dag men, det behöver vi ju inte nämna!

 

Smart som jag är har jag också kommit på att jag inte behöver plugga till naturkunskapen idag. Som en mästare på att skjuta fram saker kom jag på att jag kan plugga på det i morgon när de andra har idrott. Jag vet... jag borde egentligen vara med nu, men jag kan säga att sjukgymnasten sa att jag inte får vara med än. En vecka till fungerar det nog att lura min lärare. Sedan börjar helvetet igen... Förresten åt jag en "tagliatellboll" också, så ingen undrar varför det är en bild på den.

 

Om en vecka ska jag och Emelie se Green Day i Globen. Det kommer bli ganska awesome, för de är riktigt bra. Jag kan inte direkt alla texter och är inte så insatt i själva personerna, men det som är så bra med dem är att deras musik är rockig! Ibland blir jag bara så trött på viss musik jag lyssnar på, för den känns så tråkig. Fast hade jag bara lyssnat på "rockig" musik hade jag väl tröttnat på det. Lagom variation är trots allt bäst.

 

Nu har jag fumlat och fixat med min blogg och kommit fram till att jag inte orkar ändra mer just nu. Men den ser ganska snygg ut, va? Jag är inte säker på bakgrundsfärgen än, men den är i alla fall lite roligare än svart. Nu har jag ändrat så att bilderna är 20% bredare än innan också! Nu ska jag minsann lägga in fler bilder. Och nu ska jag försöka plugga naturkunskap och engelska, det jag skulle gjort från början.

 

När jag sitter och tittar på andras bloggar tänker jag bara på hur jag önskar min var lika fin. Lika fin design. Lika fina bilder. Men så inser jag att; vad fan spelar det för någon roll? Bloggen är inte jag. Även om jag önskar den var det (=lätt att redigera). Haha, nu var jag fyndig.

Men nu ska jag sova! Ska försöka att plugga lite på riktigt i morgon. Det brukar inte gå så bra. (Har det någonsin inträffat?).