Teresia

Mamma och jag ska gå på bio i Göteborg ikväll, för att hinna dit i tid ska vi åka om fem minuter helst. Mamma har inte ätit middag, hon har inte bytt om (det är tydligen något som behövs) och hon har inte ens rest sig från arbetsstolen! Varför vänjer jag mig aldrig vid detta? Mamma-kan-inte-komma-i-tid.

Jag vet inte varför men för mig är denna mening extremt vacker: The saddest thing I'd ever seen were smokers outside the hospital doors. Och jag har sett det, hur många gånger som helst. Vid ålderdomshemmet bakom vårt hus. Och det är sorgligt. Men nu har jag bytt låt, Swallowed in the Sea. Sjutton dagar nu. Väldigt korta meningar det blev nu då...