-


I can't live with or without you



She says she always knew he'd come around


På lördag om lite mer än två veckor ska mammas bästa kompis och hennes man gifta sig igen. Eller ja, han är ju inte hennes man än, men de var gifta förut. Och så skilde de sig, men några år senare flyttade de ihop igen. Och nu, fem år senare, ska de gifta sig igen! Jag är så glad för deras skull! Så om lite mindre än två veckor kommer Joakim hit och stannar här en vecka! Visserligen är det ju en skolvecka, men det spelar ingen roll.

Hur som helst fick jag reda på att Joakim ska komma hit i en vecka igår! Så jag är förbaskat glad just nu. Inte minst för att han kommer lagom för att plugga till fysikprovet med mig, hehe. Fast då är det kemiprovet som ligger högst på prioriterningslistan dock, eftersom jag har det först. Nej, jag är så klart mest glad för att jag får träffa honom! Det var tre månader sedan nu faktiskt. Och tre månader känns som en evighet.

Give me novocaine



Jag fick ha på mig en sån där sjukhusskjorta och höga "operationsstrumpor". Jag fick ha dropp och gå runt med min fina, gnisslande ställlning i korridorerna. Jag fick svälja tablett efter tablett för att förhindra smärta efteråt. Jag fick rabbla upp mitt namn och perssonnummer och så satte de ett armband på min vänstra handled. Jag fick ligga i sängen och åka hiss och titta på de söta hundarna på bilderna i taket. Jag fick hälsa på alla trevliga doktorer och blev fastspänd på sängen. Tre andetag, sedan sved det till i halsen och jag minns inget mer.

Jag vaknade av att jag hörde mamma säga något, men jag minns inte vad. Tydligen hade jag redan varit vaken i en timme då men jag kan inte minnas den timmen. Efteråt fick jag mackor och vatten och fler tabletter.

Jag kan inte fatta att jag aldrig i mitt liv kommer skela mer. Eller lite förstås, men inte så mycket att det märks, som förut. Jag gjorde inte det här för någon annan än mig själv, och några veckor av mitt liv för att det ska läka är det värt. Just nu gör det ont varje gång jag flyttar ögonen och hade jag inte knaprat Alvedon hade det nog varit ännu värre. Men det är det värt, som sagt. Tack S:t Eriks Ögonsjukhus.


-


Efter det här känner jag att jag kan göra vad som helst.



Att döda ett barn - Stig Dagerman


Det är en lätt dag och solen står snett över slätten. Snart ska klockorna ringa, ty det är söndag. Mellan ett par rågåkrar har två unga hittat en stig som de aldrig förut gått och i slättens tre byar blänker fönsterrutorna. Män rakar sig framför speglarna på köksborden och kvinnorna skär gnolande upp bröd till kaffet och barn sitter på golvet och knäpper sina livstycken. Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man. Ännu sitter barnet på golvet och knäpper sitt livstycke och mannen som rakar sig säger att i dag skall de ta en roddtur nerför ån och kvinnan gnolar och lägger upp det nyskurna brödet på ett blått fat.

 

Det far ingen skugga över köket och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump i den första byn. Det är en lycklig man som tittar in i en kamera och i glaset ser han en liten blå bil och bredvid en ung flicka som skrattar. Medan flickan skrattar och mannen tar den vackra bilden skruvar bensinförsäljaren fast locket på tanken och säger att de får en fin dag. Flickan sätter sig i bilen och mannen som skall döda ett barn tar upp sin plånbok ur fickan och säger att de ska åka till havet och vid havet skall de låna en båt och ro långt ut.

 

Genom de nerskruvade rutorna hör flickan i framsättet vad han säger, hon blundar och när hon blundar ser hon havet och mannen bredvid sig i båten. Det är ingen ond man, han är glad och lycklig och innan han stiger in i bilen står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen och nyter av glansen och doften av bensin och hägg. Det faller ingen skugga över bilen och den blanka kofångaren har inga bucklor och inte heller är den röd av blod.

 

Men samtidigt som manen i bilen i den fösa byn slår igen dörren till vänster om sig och drar ut startknappen öppnar kvinnan i köket i den tredje byn sitt skåp och hittar inget socker. Barnet som har knäppt sitt livstycke och knutit sina skor står på knä i soffan och ser ån som slingrar sig mellan alarna och den svarta ekan som ligger uppdragen i gräset. Mannen som skall förlora sitt barn är färdigrakad och viker just ihop spegeln. På bordet står kaffekopparna, brödet, grädden och flugorna. Det är bara sockret som fattas och modern säger åt sitt barn att springa över till Larssons och låna några bitar. Och medan barnet öppnar dörren ropar mannen efter det att skynda på, för båten väntar på stranden och de skall ro så långt ut som de aldrig förut rott. När barnet sedan springer genom trädgården tänker det hela tiden på ån och på båten och på fiskarna som slår och ingen viskar till det att det bara har åtta minuter kvar att leva och att båten skall ligga där den ligger hela den dagen och många andra dagar.

 

Det är inte långt till Larssons, det är bara tvärs över vägen och medan barnet springer över vägen far den lilla blå bilen in i den andra byn. Det är en liten by med små röda hus och nymornade människor som sitter i sina kök med kaffekoppen höjd och se bilen rusa förbi på andra sidan häcken med ett högt moln av damm bakom sig. Det går mycket fort och mannen i bilen ser äppelträden och de nytjärade telegrafstolparna skymta förbi som grå skuggor. Det fläktar sommar genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint och säkert mitt på vägen och de är ensamma på vägen - ännu. Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk bred väg och ute på slätten går det ännu finare. Mannen är lycklig och stark och med högra armbågen känner han sin kvinnas kropp. Det är ingen ond man. Han har bråttom till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå skall han snart döda ett barn. Medan de rusar fram mot den tredje byn sluter flickan åter ögonen och leker att hon inte skall öppna dem förrän de kan se havet och hon drömmer i takt med bilens mjuka krängningar och hur blankt det skall ligga.

 

Ty så barmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn är han ännu lycklig och innan en kvinna skriker ut sin fasa kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet själv kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela den sista minuten ingenting annat se än en blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.

 

Efteråt är allting för sent. Efteråt står en blå bil på sned över vägen och en skrikande kvinna tar handen för munnen och handen blöder. Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen fast han har ett hål av fasa inom sig. Efteråt ligger några vita sockerbitar meningslöst utströdda i blod och grus och ett barn ligger oroligt på mage med ansiktet pressat hårt mot vägen. Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden, läker inte ett dödat barn sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt köpa socker och skickat sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en gång lycklig man som dödat det.

 

Ty den som har dödat ett barn åker inte till havet. Den som ha dödat ett barn åker långsamt hem under tystnad och bredvid sig har han en stum kvinna med ombunden hand och i alla byar som de passerar ser de inte en enda glad människa. Alla skuggor är mycket mörka och när de skils är det fortfarande under tystnad och mannen som har dödat barnet vet att denna tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn och i sina nätters drömmar skall han istället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda. Men så barmhärtigt är livet mot den som har dödat ett barn att allting efteråt är försent.

 


Så har man varit i riktiga Asien, liksom


Okej, det kanske inte blir så kul om jag bara överöser (är det ens ett ord?) er med massor av bilder från resan. Så jag får ta det lite åt gången. Plus att jag redan har lagt ut alla bilder på Facebook för de som verkligen bryr sig. Vilket nog är ungefär exakt en person. Hehe, känn dig träffad. Men ja! Jag får ta det i kronologisk ordning. Och några i taget. Så, nu har jag sagt det några hundra gånger!

Vi åkte alltså till Phuket (vilket är en ö och inte en stad) och bodde i en vik som hette Bang Tao Bay på ett extremt fint hotel. Det var nästan lite komiskt! Inte nog med att de bäddade sängen och sånt en gång om dagen, varje eftermiddag/kväll kom de också in en gång till och "fixade i ordning" sängen till när man skulle lägga sig och tog bort "finkuddarna" och så vidare. Haha! Och så fick man egna tofflor och morgonrock och allt. Och så var frukosten ENORM. Fan vad gott det var. Och så var ju omgivningen helt otrolig, hotellet låg på massa små öar i en lagun och så var stranden precis (och då menar jag precis) utanför. Fast man badade ju inte i lagunen utan i havet. Men pappa och jag lånade en katamaran (gratis!) en förmiddag och seglade i lagunen någon timme.

Nu låter det kanske som att jag gör reklam för det där stället eller nåt men det var verkligen hur fint som helst. Verkligen. Och det klassades som det finaste hotellet de hade där typ... gulp. Mamma och pappa fick till och med in tårtor på deras födelsedagar där det stod deras namn och allt. Och det var goda tårtor, inte någon skit inte! Men i alla fall, det var en kul resa! Jag älskade det. Nu har man varit i riktiga Asien, liksom.






Inte så fin bild men det var på pappas 60-årsdag så jag lägger ut den i alla fall!


How I hope that you're still here when I return




Jag har redan använt övertexten en gång förut men jag tyckte den passade bättre nu än någonsin. Jag började med det här inlägget (la in bilden alltså) för över en halvtimme sedan men det är så svårt att slita sig från msn nu! Jag vill inte åka ifrån alla människor... Okej, nu lät det som att jag har hundra vänner. Men jag menar snarare att jag inte vill åka ifrån några speciella personer. Om en och en halv timme kommer taxin.

Jag kommer sakna er så jävla mycket. Jag ska försöka uppdatera här någon gång om dagen om jag får tag på internet där nere vilket jag måste göra. Ha det så bra i kära Sverige, jag älskar er och saknar er redan!


-


Varje sekund av varje minut av varje timme.


Your faith walks on broken glass

 

Throw up your arms into the sky, you and I.

 


I am not afraid to keep on living


Nä nu, bajs på matten. Jag har bara de sex allra, allra svåraste uppgifterna kvar på hela kapitlet och nu orkar jag inte göra dem. Jag kan i alla fall min spanskaredovisning bra, om jag får ha papper så klart. Vilket vi får ha. Nog om skolarbete! Nu ska ni få se lite fler bilder från igår! Jag har mina aningar om att det kommer bli många...














Sedan var Sara så generös och lämnade mig en liten bit kaka. ;)

Näst sista bilden på Emil är bara för söt! Tänkte bara säga det. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Hon är snart halv nio och jag har ingen att chatta med, buhu. Jag ska nog käka semlan som mamma och pappa köpte till mig idag och sätta mig framför Absolution Tour. Kanske läsa lite biologi om jag orkar... fast nä.


-




How you are my hero. How you're never here though.



When our brothers in arms are gone




Detta var då den enda bild jag hann ta igår innan batteriet dog. Men den blev ganska fin faktiskt! Den ser nästan lite sådär artificiell ut, fast det kanske bara är jag som inbillar mig eller något. Det var Sandras familj som köpte tårtan och de köpte en prinsesstårta! Sen satte Basti arton ljus på den bara för att göra så fel som möjligt, men det blev fint! Nu ska vi äta middag! Nej nej, vi äter inte alls sent i den här familjen. . .


Sexton


Jag var tvungen att publicera det förra inlägget, haha, så kul! Jag tror faktiskt inte Chris sjunger Felicia i Yellow, men man vet ju aldrig! Han kanske sjunger det på något hemligt ställe som man inte har tänkt på, man kan ju aldrig vara säker, som sagt. ;) Nu ska jag lägga upp lite bilder från min födelsedag! Jag tog inte så många men några i alla fall. Som förra året åt vi middag hos min bror, dock min andra bror nu, och bowlade efter, dock i Täby nu. Haha. På dagen var jag i skolan bara, halv tio till halv fem. Det var lite kul att ingen visste att jag fyllde år (eftersom Klara som i stort sett är den enda som vet när jag fyller år var sjuk) förrän Agnes kom på det på biologilektionen mitt under dagen. Då sjöng alla i alla fall! Tackar för det!


Väckning vid sju av Basti, pappa och mamma. Snark på det...


Prinsesstårta som vanligt, ingen födelsedag är en födelsedag utan prinsesstårta!


En sjukt snygg vägg i Bastis lägenhet! Om jag hade en sån hade jag markerat ut alla ställen jag sett Muse på.


En annan snygg vägg i Bastis lägenhet! Även om strykbrädan sabbar det lite kanske...


Somebody's cooking in the kitchen... hoho.


Basti i sina snygga Nudiejeans! Hans bowlingteknik var... annorlunda, men han slog mig med ett poäng.


Här har vi pappa med hans... också ganska egendomliga teknik.


Ingen bild på mig när jag bowlar, sorry! Ingen lyckades få en bra bild.


När man fyller år är det tillåtet att bli tjock.


Det här känns som en upprepning av förra året... en bild på ett bowlingklot!

Som ni kanske förstår (eller inte förstår) så började jag på det här inlägget väldigt länge sedan. Men sen kom det massa andra saker emellan så jag hann inte avsluta det förrän nu! Japp, så är det.


Födelsedagspresent


Oj oj, det börjar bli sent och jag har inte hunnit skriva någonting här än! Jag har inte hunnit göra någonting känns det som faktiskt. Vi slutade en kvart för tidigt, runt kvart över tre, thanks to the brandalarm, och jag åkte in till stan direkt efter. Fick dock stå och vänta i tjugo minuter på en buss som gick till tunnelbanan. Härligt! Väl inne köpte jag i alla fall ett par svarta Dr. Martens 8 hål! Jag älskar dem. Har på mig dem nu och är förvånad över hur bekväma de är. Som vanligt velar jag lite över om de är i rätt storlek, jag har i 39. De känns ju lite stora, eller mycket plats för tårna, men de ska ju vara så! Och att jag skulle kunna ha 38 verkar ju konstigt.

Nu tappade jag tråden lite, jag har inte hunnit göra någonting, som sagt. Kom hem runt halv sex och fram till nu är det mesta jag har gjort att göra middag, äta middag och prova skorna, samt suttit framför datorn. Jag har redan läst läxan till i morgon på tunnelbanan, förutom engelskaläxan till i morgon som jag inte orkar göra för den är så lätt, men jag har en annan sak jag måste göra. Skriva ut inbjudningar till mitt födelsedagsfirande! Det är mycket man måste göra när man fyller år minsann... Mina händer stinker vitlök som fan förresten.

Bilden är inte direkt bra, men det ser lite kul ut med skuggan under sulorna, haha.


-




I don't care if it hurts.



Femtio saker om mig


Med tanke på att år 2010 precis har börjat (nio dagar hit eller dit) tänkte jag skriva en liten sammanfattning om mig själv och se hur mycket av det som fortfarande stämmer i början på 2011. Förhoppningsvis kommer jag ihåg att jag skrev detta ett år sedan då. Nu ska vi se:

Jag heter Teresia Maria Louise Forsman (jag tror nog inte det kommer förändras på ett år dock).
Jag älskar Muse, Matthew Bellamy, Chris Wolstenholme och Dominic Howard.
Muse är mitt favoritband.
Hysteria är min favoritlåt, även om Fix You är jävligt fin också.
Jag älskar engelska och jag anser mig bra på det.
Jag älskar spanska.
Den bästa dagen i mitt liv har än så länge varit 241009.
Mina allra bästa och finaste vänner är Malin R, Gösta, Felicia, Elin, Isabel, Sara, Mimmi, Gaby, Madde, Cajsa, Malin J, Emelie, Emil, Sandra, Markus och Joakim Andersson, Ingela Papinski och självklart mina bröder!
Enligt mig är världens godaste chips Estrellas Sourcream & Onion.
Och det vackraste instrumentet without doubt är pianot/flygeln.
Fast elgitarren är det snyggaste.
Det finns ingen som spelar piano finare än Joakim och ingen som bemästrar elgitarren bättre än Matt.
Jag kan stava till gitarr! Ett t och två r...
Jag kan spela piano.
Samt lite gitarr.
Just nu känner jag att jag aldrig kommer tröttna på Muse och allt som har med dem att göra.
Jag älskar One Tree Hill, vilken är min favoritserie.
Jag älskar att ha på mig converse, även på vintern när de är alldeles för kalla för att ha på sig.
Alfapet är mitt absoulta favoritbrädspel, speciellt när man kör med Gösta.
Den bästa DVD'n som finns är HAARP (och ja, då räknar jag med alla DVD-filmer).
Jag älskar vatten och skulle aldrig överleva utan det.
Jag skulle dö utan min iPod, i alla fall bli extremt deprimerad.
Det godaste brödet (tror jag) är kavring, sådant som inte är uppskuret från början, och det godaste att ha på är smör och hallonsylt.
Den godaste sylten är hallonsylt!
Och våfflor är godare än pannkakor.
Jag älskar att baka!
Midsomer Murders är sjukt bra.
Jag älskar att spela Guitar Hero och Rock Band!
Enligt last.fm har jag lyssnat på Hysteria (clean) 406 gånger, vilket inte kommer stämma nästa år!
Jag älskar Windows Live Messenger, iTunes och Spotify samt Firefox.
Firefox är så mycket bättre än IE enligt mig!
Jag älskar nätter mycket mer än dagar.
Jag älskar konserter.
Jag älskar min systemkamera samt inställningen närbild.
Jag vill gå på KTH efter gymnasiet.
Fast först vill jag åka ett år till England eller Australien.
Jag vill gifta mig med en engelsman!
Och få barn som får lära sig engelska och svenska från barnsben.
Jag skulle göra vad som helst för Muse.
Och jag skulle göra vad som helst för att få träffa Muse.
Jag tycker omegle.com är en jävligt kul sida, även om jag inte vill erkänna det ibland...
Jag älskar även last.fm, bilddagboken, twitter, fmylife och självklart muse.mu.
Jag har aldrig varit i Asien, Afrika, Oceanien eller Sydamerika.
Och, som ni kanske kan gissa, inte på Antarktis eller Arktis.
De bästa böckerna som finns är Dan Browns DaVincikoden, Änglar och demoner, I cirkelns mitt, Gåtornas palats och Den förlorade symbolen (tror den heter så på svenska).
Mina favoritfärger är svart, vitt, orange, grönt och gult tror jag.
Sony Ericsson har de bästa mobilerna!
Jag önskar att jag inte hade glasögon.
Jag är verkligen inte en morgonmänniska.
Och jag älskar messmör!

Det var femtio saker! Det finns säkert mycket mer att skriva om mig men jag kommer inte på så mycket mer just nu. Då får vi se vad jag tycker om den här listan ett år framåt! Det kommer bli intressant måste jag säga...




Tre år


För det första; ber jag om ursäkt för att jag inte har skrivit på länge. För det andra; ber jag om ursäkt till min blogg för att jag inte sa grattis på födelsedagen! I förrgår blev min blogg tre år och jag har sammanlagt under åren lyckats skriva 1040 (1041 med detta) inlägg! Det är lite mindre än ett om dagen men för tre år sedan skrev jag inte särskilt ofta. Inte alls lika ofta som nu i alla fall! Så grattis kära teeresia.blogg.se! Om Joakim och Emelie fortfarande hade varit tillsammans hade du varit lika gammal som deras förhållande.

Jag är faktiskt en aning stolt över mig själv som har lyckats behålla bloggen så länge. De flesta jag känner byter blogg, raderar den eller slutar skriva. Fy på det! Jag ska aldrig slänga min och jag ska försöka att aldrig sluta skriva. I alla fall inte helt. Det går knappt att förstå hur mycket av mitt liv som finns här!


Tre år, tre hundar! Eller ja, nu blev det ju sex hundar... fin bild är det i alla fall.


Så har mitt 2009 varit


Jag sitter och lyssnar på världens sorgligaste och vackraste låt Enya - Only Time, fryser om händerna och försöker sammanfatta mitt 2009. Det har hänt så väldans mycket men jag försöker hålla mig till en bild och händelse per månad. Som tur är har jag haft min systemkamera nästan hela året och har tagit bilder nästan varje dag, sammanlagt 6579 bilder. Det blir ungefär 18 bilder om dagen.

Januari


Den tjugonde januari 2009 fyllde jag femton år och hade ett bowlingparty för mina allra finaste vänner! Jag vet att jag ser smått drogad ut på bilden men... jag var glad! Det var en riktigt rolig kväll ska ni veta!



Februari


I mitten på februari åkte jag och många som läste spanska i min skola till Spanien i tio dagar! Jag bodde hos Deborah Scordo i deras hus i Mutxamel. Det var riktigt skönt med lite värme i mitten av vintern.



Mars


Dagen innan jag kom hem från Spanien dog mitt marsvin Tiger... så i mars månad köpte vi ett nytt, Mozart. Jag ville så gärna ha ett vitt marsvin så jag hade ett helsvart och ett helvitt. Visst är han söt!



April


På påsklovet i april åkte Mimmi och jag med mina föräldrar till Åre och åkte skidor i några dagar! Där stötte vi på många roliga saker... bland annat affischen om att Olle Oljud skulle spela! Mimmis idol.



Maj


I maj åkte jag med mina föräldrar till Nice över en helg för att hälsa på deras kompis Donna från Holland och hennes man. Jag kände mig som den blekaste av dem alla där men, det var kul!



Juni


Den elfte juni 2009 gick jag ut grundskolan, världens bästa grundskola, med 320 poäng. Då blev jag faktiskt lite stolt över mig själv! Även om jag ofta klagade på honom så... jag saknar dig massor Darío!


Juli


I juli månad åkte jag ensam till Malta två veckor för att practice on my English! Jag måste erkänna att jag var extremt nervös över att jag skulle åka själv men jag träffade många trevliga människor där nere!



Augusti


Den tjugoandra augusti 2009 såg jag COLDPLAY på Stadion med Malin. Fy fan vad bra det var. Vi hamnade som nummer 60 och 61 i kön och hamnade längst fram vid staketet efter ungefär 20 timmars köande.



September


Denna månad släppte Muse sitt femte studioalbum The Resistance den fjortonde september! Jag köpte det den sextonde innan skolan, eftersom det var dagen det släpptes i Sverige. Gissa om jag spelat den mycket!



Oktober


Den tjugofjärde oktober 2009 såg jag MUSE LIVE PÅ HOVET! Det krävs caps lock i den meningen, ja. Det var årets bästa kväll. Vi köade ungefär 28 timmar, blev även bortkörda av poliser. Det var så jävla värt det!


November


Denna månad beställde min kära bror Joakim biljetter till Malin och oss på Wembley Stadium. Vill ni veta vilka vi ska se där? Vill ni det?! VI SKA SE MUSE PÅ WEMBLEY STADIUM DEN ELFTE SEPTEMBER I ÅR.


December


Sista månaden på året. Jag firade jul med mammas sida av släkten, nyår med Gösta och hade en mysig sovaöverkväll hos Mimmi och Gaby! Då fick jag denna fina bok av Mimmi! Hon är för snäll, eller hur?



Något som även bör nämnas om detta år är att jag, som jag redan sagt dock, slutade grundskolan. Fribergaskolan, 9C2. Jag lämnade mitt blåa skåp 476 för evigt. Istället började jag på Danderyds Gymnasium, Dagy, i NV09d, en av de klassiska naturklasserna. Numera har jag ett rött skåp med nummer 5045. Den femte juni fick jag även ta bort min tandställning som jag hade haft i två och ett halvt år!


Nyår 09/10


Nu känner jag att det verkligen har gått för lång tid utan att jag har skrivit någonting här! Jag hade tänkt försöka sammanfatta mitt 2009 på ett någorlunda sätt men först tänkte jag bara berätta lite om nyårsafton! För tredje eller fjärde året i rad spenderade jag den med Gösta! Det är lite pinsamt att ingen av oss kommer ihåg vad vi gjorde på nyår 06/07.

Vi var i alla fall hemma hos Gösta där Gösta hade gjort världens finaste middag! Sedan bakade vi en chokladkaka, kollade på Fantomen på Operan och Döden på Nilen. Vid tolv gick vi självklart ut på gatan för att kolla på alla fina fyrverkerier! Jag försökte även ta bilder men det blev inte så bra med alla träd i vägen överallt. Plus att jag inte hade mitt stativ med mig. Det blev även en heel del legendariska Playing With Fire-matcher. Ingen vet vem som vann mest, men det är inte det viktiga!


Det är alltid svårt att inte börja fotografera alla coola saker i Göstas hus.


Det finns även vissa saker man ångrade att man fotograferade... haha!


En mycket fin tapet som hänger på väggarna i vardagsrummet.


Det var tur att jag hade med mig två ägg annars hade inte denna blivit av!


Den enda lyckade bilden på ett fyrverkeri (som jag redan har publicerat).


Det är alltid lika kul att fotografera folk när de hoppar!


Det bästa med snön (nästan i alla fall) är att man kan skriva i den!


Tidigare inlägg