HEJDÅ 00-TALET

Det är alltid såhär! De dagar som jag faktiskt inte skriver något, det är de dagarna som jag får mest besök. Mycket skumt det här... I alla fall, idag har jag varit mycket upptagen! Eller inte. Först var det bestämt att vi skulle in till stan och se på Cosmonova men sedan backade alla förutom Elin och jag ur så vi tänkte att vi tar det en annan dag istället. Så jag spenderade största delen av dagen med Joakim! Vi åkte till hans lägenhet och sjöng till Black Holes and Revelations i bilen. Sedan spelade vi lite piano i hans lägenhet och jag tog med mig några av hans noter hem som jag vill kopiera! Postcards From Far Away (Coldplay) och Bad Day (Daniel Powter). Vi konstaterade också för andra eller tredje gången att Coldpaly verkligen älskar ackordet C. Sedan har jag spelat Hysteria på RockBand ganska så många gånger också... troligtvis mer än trettio gånger, men det beror på hur man räknar. Jag har ju mest kört på practice och då kör jag ju bara de svåra delarna så klart. Mitt nyårslöfte ska vara att få 100% på Hysteria på expert! Mitt rekord är just nu 94%.

Ett avsnitt OTH till sedan sängen.

Hej alla glada! Det är jullov, och alla vet nog vad det innebär. Frihet, sömn och mörker. Okej, okej. Jag erkänner. Det där var bara ett försök till att få er att glömma bort att jag inte har skrivit här på evigheter. Och det beror faktiskt inte på att det är lov. Det beror på att Joakim är hemma och jag vill använda varje minut jag har till att vara med honom! De minuter han är hemma, vill säga.

Jag hoppas allas jul har varit underbar (även om den inte riktigt är slut än tycker jag). Jag kan berätta att min var rolig! Synd bara att pappa blev sjuk så han inte kunde följa med till mina kusiner. Men det är ju inte bara just den kvällen som spelar roll. Det stör jag mig lite på faktiskt! Att på julen ska alla vara så glaada och fina, men annars spelar det ingen roll. Alla de andra 364 dagarna.

Jag kom hem från Mimmi och Gaby ett tag sedan där vi hade haft julklappsutdelning och sova-över-mys, vad man nu kallar det, haha. Jag fick världens sötaste lilla gubbe/gosedjur och en anteckningsbok (som redan var lite ifylld med skojiga grejer) av Mimmi! TACK! Där i ska jag skriva alla mina hemligaste hemligheter, hehehe...

Idag tror jag jag ska slå in julklappar med Joakim och Basti samt klä julgranen men ingen verkar vara hemma! Bara mamma är här och ingen av dem svarar när man ringer. Jag gick till och med till Basti och knackade på men ingen öppnade. Suck. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu...

Hej hopp! Det var ett tag sedan. Egentligen inte så länge, men mycket har hänt sen jag senast skrev här känns det som. I lördags (var det då jag skrev senast?) var det glögg här och det var mycket kul! Elin, Mimmi, Gaby, Sara och Gösta kom av mina vänner. Vi spelade TP och pratade och lite så. Sedan pratade jag med Ingela och Marcus, Bastis kompisar och lite andra. Ja, finns inte så mycket att berätta om där! Mackan frågade om jag ville åka med till Skavsta för att hämta Joakim men jag avstod faktiskt, det tar sån tid! Joakim skulle varit hemma runt tolv, om inte innan, men på grund av förseningar och extrema svårigheter att köra hit (på grund av snö, is, dimma, vind och massor) kom de halv två! Men vi satt flitigt och väntade uppe, till och med Ingela och Marcus stannade och väntade! Det kändes så  bra när Joakim var hemma, när jag hörde hans röst i hallen! Min bror. Är hemma.

Igår hände inte så mycket intressant mer än att vi gick på julbord på Edsbacka krog på kvällen. Fast med tanke på att min frukost åts klockan fyra, jag gick upp halv fyra, så var det snarare morgon för mig! Det var svart ute när jag gick upp. Men sådant hör ju jullovet till, eller hur? Efter att vi kommit hem spelade jag lite GH med Joakim innan vi gick och la oss, mycket tidigt faktiskt! Inte senare än halv ett.

Idag gick jag upp lite tidigare för att vi skulle handla julklappar. Det slutade ändå med att Joakim och jag hann kolla på HAARP innan Basti var klar. Vid halv fyra kom vi till Täby Centrum och vid halv sex åkte vi därifrån med alla julklappar inhandlade! Sju personer köpte jag till. Vi är så effektiva här i Sverige! Som Joakim så många gånger har påpekat nu. Nu ska jag skriva ett nytt inlägg.

Jag blir faktiskt ledsen nu när SAAB ska läggas ner och allt. Bara för att de bygger säkra bilar som är för dyra att tillverka och som ingen köper. Om jag var miljonär skulle jag minsann köpa massor av SAAB så att de klarade sig. Jag som ville ha en SAAB när jag blev vuxen! Jag älskade vår blåa RXR 567, bäst på alla sätt och vis. Och nu kommer den inte tillverkas längre. Hoppas de bygger ett SAAB-museum, då ska jag gå dit varje vecka. Donera lite pengar.

Det finns en anledning till varför man håller sina tankar hemliga.

Den här sidan ser lite ut som en lekplats eller något för alla färger men jag kände att den behövde piggas upp lite. Sedan tar det ju bara några sekunder att ändra till #000000 om jag nu skulle vilja det. Min dag har faktiskt varit bra. Matteprov vid åtta som gick riktigt bra, jag gick först som förra veckan men den här gången slarvade jag inte. Tomas, nu ska du väl bli nöjd! För jag är i alla fall det.

Jag har försökt att inte tänka så mycket på det här och hålla på och räkna dagar och så men nu kan jag inte sluta tänka på det längre. På lördag kväll kommer min storebror hem över jul som inte har varit hemma sen den tidiga morgonen samma dag som Coldplay spelade här! Alltså den tjugoandra augusti. Jag saknar honom så jag inte vet var jag ska ta vägen och det kommer kännas så bra att äntligen ha honom här. Hela familjen. Jag älskar honom!

268 dagar kvar till vi lämnar Sverige för London och Muse!

Jag hoppas jag har stavat namnet rätt... Mamma och pappa köpte ett sånt spel igår och jag hoppas vi ska köra det ikväll! Ingen verkar så sugen (som vanligt) men jag ska försöka i alla fall. Jag längtar till Joakim kommer hem, han kommer vilja köra det! Då ska jag försöka slå honom, men det är nog inte så troligt.

Min söndag har än så länge varit jäävligt tråkig. Jag har hjälpt mamma med alla jobbiga juldekorationer (som vi bara "måååste ha eftersom det är glögg på lördag") och efter det har jag skrivit 42 julkort. Fyrtiotvå! Kort och kuvert. Det tog två och en halv timme. Min mun smakar skit nu efter alla kuvert jag har slickat. Säkert 50% av det där äckliga kladdet på kuverten ligger i min mage nu. Bara jag inte blir sjuk! Men det tror jag väl ändå inte. Annars skulle de väl ha varningstext på kladdet.

 

Förlåt för extremt lite blogg idag! Och igår för den delen... Idag åkte vi in till Sophiahemmet (som ligger bredvid Stadion vilket gör mig så glad varje gång vi åker dit) för att vaccinera oss för den andra gången! Och sista, på ett halvår i alla fall. Sedan har vi livslångt skydd! Det låter ganska bra tycker jag.

När jag kom hem runt två började jag med att baka pepparkakor. Över hundra pepparkakor senare började jag med lussebullar. Runt hundra lussebullar senare sitter jag här! Det tog mig fem och en halv timme. Men det var både kul och så tjänade jag pengar på det. Samt att jag hann lyssna på The Resistance två gånger, Black Holes and Revelations två gånger, Origin of Symmetry en gång och Du & Jag Döden en gång.

Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö.

 

Det är lite häftigt att jag var där tycker jag, eftersom den här låten är himla fin.

 

 

 

Självklart är jag lite ledsen att jag inte har några biljetter till när Kent ska spela på Annexet fyra gånger i februari. Men egentligen vill jag nog inte gå. Än. Jag har inte ens gillat dem i ett halvår! Och jag vill inte känna mig som någon... oäkting när jag ser dem. Det vill jag aldrig när jag ser ett band. Det kändes hemskt på Green Day när de tog upp folk på scenen. Jag stod längst fram och Billie Joe gick fram till mig (inte så personligt som det låter men hade jag skrikit att jag ville hade de tagit upp mig) och frågade om jag ville gå upp och sjunga en vers ur låten de spelade, men jag sa nej, för jag kunde inte! Det kändes bara så elakt, dumt, taskigt. Det var en gammal låt som jag inte kunde texten på. Minns inte ens vilken det var nu.

 

Just då kändes det bara som, vad fan gör jag här? Någon annan förtjänar den här biljetten bättre än jag. Men så insåg jag att inte många här inne älskar verkligen dem. Inte ens hälften förtjänar att vara där. När vi såg Muse tänkte jag samma sak, så många människor där inne förtjänade det inte. Och jag blev så arg på dem! De kan dra åt helvete. Jag såg på en video på youtube från Hovet och så hör man att den som filmar sitter och pratar med kompisen om något helt annat, lyssnar inte ens på låten. Ibland önskar jag att musik kom med... något slags test. Att man måste förtjäna den. Men så igen, hur skulle det gå till?

 

Jag är inte ledsen för att ni inte bor hemma längre. Inte ständigt. Men ibland säger folk saker som påminner mig om det. Det är inte ert fel, det är bara det att jag önskar allt var lika självklart för mig också. Att familjen alltid finns där, helatiden.

När jag var hemma hos Mimmi och Gaby i helgen pratade vi lite kort om fars dag. Att ingen firade så mycket (förutom Cajsa) och mest bara sa "grattis pappa!". För mig är det inte riktigt samma sak... Jag har aldrig varit så mycket för dagar då man ska fira saker men nu är jag det. För det betyder att alla samlas, alla i familjen. Inte bara mamma, pappa och jag. Min familj är mina föräldrar, mina bröder och jag. Utan dem är vi ingen familj.

Jag minns allt som naglarna mot glas.

Jag berättade ju lite kort om mina fina erfarenheter av matlagning igår och idag har jag lite mer att dela med mig av! (Ja, jag kommer laga middag typ varje kväll nu eftersom jag får pengar för det, eftersom mina föräldrar kan jobba längre då). Jag skulle göra en sås, som för övrigt är en av mina många svaga sidor när det kommer till matlagning, och idag är nog första gången jag har silat en sås för att den blev för klumpig. Silat en sås! Jag råkade ta potatismjöl istället för idealmjöl. Applåder till mig!

Jag är verkligen duktig. Jag skulle göra marinad till kycklingen idag och tyckte allt gick väldans bra till jag kom på att jag hade tagit vinäger istället för soya! Jag hade alltså hällt salladsdressing på kycklingen. Jag hällde på lite soya sen dock och som tur var smakade de som vanligt sen.

Största delen av dagen har gått åt till att plugga matte. Matte A. Vi börjar en timme och en kvart tidigare på ondsag på grund av det provet! Som tur är blir jag "kompenserad" på fredag när jag ska till Danderyds Sjukhus vid tio. Egentligen ska vi gå och se på luciatåget vid kvart över åtta men jag tog ledigt från det...

Oroa er inte, han ser alltid så där rädd ut. Det är inte jag!

Ser det inte bara helt underbart ut?

Okej. Okej. OKEJ. OKEJ. Jag ska typ till Roskilde nästa sommar. I sommar. 2010. Mamma och pappa har inte direkt bestämt sig än men de sa inte direkt nej. Och jag kommer nog behöva hitta någon myndig som... ja. Fast jag hoppas inte det. Muse ska spela där for fuck sake! Jag kan inte få ihop något vettigt nu för jag vill bara mina föräldrar ska säga ja! Nu. NU. JAG VILL ÅKA TILL ROSKILDE OCH JAG SKA DET. Jag kommer inte ge upp. Har jag någonsin gett upp förut? Nej.

ROSKILDE 2010

Min äldsta bror är bara så bra, bäst. Han ringde förut, ville egentligen prata med mamma (vilket han frågade efter vi hade pratat i en timme men de är inte hemma) men det slutade i att vi bara pratade om Muse, mest Muse i alla fall. Han har köpt Origin of Symmetry, Absolution och Black Holes and Revelations nu. Och han tänkte köpa The Resistance också kanske! Sen pratade vi lite om några B-sides som han inte hade hört. Och HAARP. Jag ska visa honom HAARP sen när han kommer hem om två veckor! Och DVDn från The Resistance, haha, den är så bra! Vi pratade om Citizen Erased också, hoppades att de kommer spela den på Wembley nästa år. Och Micro Cuts. Fattar ni hur mycket jag älskar Joakim nu! Eller okej, jag älskade honom så mycket det går innan också, men nu har han ett plus i kanten!

Och ikväll ska jag hem till Mimmi och Gaby! Dela ut lappar inför julklappsutdelningen. Malin ska komma och hämta mig om inte mindre än tjugo minuter så jag måste kila snart! Jag hade tänkt ta bussen först men den stannar så långt ifrån dem och jag hittar inte så bra i den delen av Täby...

 

 

 

Idag gjorde Frida mig lite glad när hon sa att hon hade börjat läsa min blogg! Så jag lovade att skriva en hälsning, vilket jag gör nu, välkommen Frida! Det kan ju vara lite trevligt om folk får reda på att jag inte bara är som jag är i skolan, haha, ensam. Nej minsann, och det blev jag påmind om idag när jag lyssnade på Viva La Vida från LeftRightLeftRightLeft på iPoden. Jag var däär och jag var världens lyckligaste människa med dig.

 

Så nu får ni överleva lite fler videos och the fact att jag kommer säga att jag stod vid staketet once again. Jag saknar den kvällen som fan men jag är ändå glad att den har varit, annars hade jag ju inte upplevt den än!

 

I slutet på mars upptäckte jag White Lies. Jag minns hur jag satt på YouTube för att lyssna på några låtar med Editors när jag hittade Farwell to the Fairground bland liknande videos. Det var ungefär där jag var fast, efter en låt. Jag minns att jag chattade med Malin J och länkade henne till alla låtar och bara "visst är den här bra?!". Sedan två dagar senare köpte jag skivan. To Lose My Life. Snacka om bra musik!

Och jag har nog haft världens tur när man tänker på att de har kommit till Sverige två gånger på mindre än ett år. Till skillnad från My Chemical Romance som jag har väntat på i två och ett halvt år och de har inte kommit än/sagt att de ska komma. Jag kan knappt fatta att jag har sett White Lies! Från första raden också. Fast jag är fortfarande arg över att jag inte kunde se dem när de kom den fjärde november. Artonårsgränser... suger. Plus att jag har affischen från den spelningen i mitt rum som påminner mig varje dag. Men den påminner mig om hur bra de är också så klart!

Det som stör mig är när folk säger att White Lies är den senaste trenden i Sverige (vilket de säkert är) och anklagar mig för att ha hoppat på den! Jag vet inte när de "blev kända" här men jag upptäckte dem fanimej inte på grund av det. Det var väl ödet som förde oss samman, haha! Jag längtar till White Lies ger ut en ny skiva och ger sig ut på en egen turné och spelar på normala ställen. Då ska jag bannemig vara där.

Det känns så underbart att kunna säga att jag har en ny nedräkning. Bara orden "jag har en nedräkning" gör mig så glad! Bara vetskapen att i sinom tid kommer något jag sett fram emot så länge inträffa, gör att vardagen känns så mycket roligare! Kanske inte roligare, men det är i alal fall en (halv) anledning till att gå upp på morgonen. För att kunna gå lägga sig igen på kvällen och veta att det är en dag mindre kvar! Även om jag på något sätt har lagt undan det en aning, vet jag fortfarande att det finns där bak. Lite som, I've got your back.

282 dagar 21 timmar 34 minuter