So clear but so unheard



Där längst in i hörnet stod vi, när vi såg Muse för tredje gången. Jag kan inte sluta prata om det! It's a curse.


När Museskylten sattes upp, det var då det börjades kännas verkligt.


Det var tur att jag också hamnade vid staketet sen när alla började hoppa under Uprising!


Tja, här har vi en liten del av alla i publiken. Jag skulle vilja ha en bild uppifrån, det måste varit hur många som helst ju!

Nu är det bara tolv dagar kvar till vi ska se dem igen i Helsingfors! Joakim smsade förut och sa att han hade hämtat ut biljetterna, äntligen hade de kommit. Det kommer bli Joakims första gång! Han kommer bli frälst, jag lovar. Men nu ska jag sluta prata om Muse och gå och släppa ut mina marsvin ur buren!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback