Förstört.
Fan vad jag är korkad. Jag är så duuum! Jag har förstört mitt halsband. Mitt superfina halsband som jag fick i födelsedagspresent. Jag skulle bara headbanga (eller vad det nu heter, haha) och så fastnade det i gylfen och sedan bröts det sönder. Eller asså en grej på halsbandet lossnade, men det är inge fint längre när den saken inte är kvar. Usch, jag blev så ledsen. Började gråta massor. Det var ju ändå hundra spänn och nu måste jag köpa ett nytt. För jag klarar mig inte utan det, har det typ varje dag. Det går säkert inte att laga heller.
Usch vad jag blir ledsen.
Önskar att det aldrig hände.
Men det gjorde det och nu kan jag inte göra någonting åt det. Tyvärr. Men jag vill ha tillbaka det nu! Och jag vågar inte säga nåt till mamma, det kanske låter lite knäppt att jag inte vågar säga nåt till mamma. Men jag känner på mig att hon skulle bli sur. Fast jag ska be henne köpa ett nytt när hon handlar mat typ på torsdag. Fast jag ska ju självklart betala, det var ju jag som var dum ihuvudet och tog sönder det. Jag blir värsta ledsen. Jag vet att jag har snackat om det skitlänge. Att jag är ledsen och så, men det är jag verkligen. Buhuuu :(.
Nä, nu ska jag gå och sörja. Haha, nej, jag ska väl gå och... Vet inte vad. Jag vet inte om jag ska säga nåt till mamma. Kanske ska göra det ändå. Suck. Vi får väl se hur det går.