26 april 2010
Idag är det min namnsdag förresten, och precis 24 år sedan olyckan i Tjernobyl.
I think I used to have a purpose
I can't remember how this got started, but I can tell you exactly how it will end. Jag ska fan försöka börja göra någonting nu. På idrotten idag skulle vi jogga 4 km i skogen som träning inför Gåsruset. Japp, det heter så. Den 12 maj ska hela Danderyds Gymnasium springa 5 km i skogen samtidigt och alla klasser tävlar mot varandra och så vidare. Dock springer tjejerna fem minuter efter killarna, så inte alla ska snubbla på varandra.
Hur som helst, vi tränade till det idag, och jag orkade inte. Jag fick gå/jogga ensam med min lärare tre km istället för fyra medan han pratade med mig om träning. Eller ja, han pratade och jag lyssnade, eftersom jag var för andfådd för att prata. Så fram till den 12 maj ska jag försöka jogga eller träna på något annat sätt varannan dag. Sen efter det får jag väl ta det lite lugnare. Men, jag kan verkligen inte vara en soffpotatis längre.
För att inte vara helt lat idag bestämde jag mig i alla fall för att laga middagen. Borde göra det lite oftare, det är ju både roligt, enkelt och tar inte så lång tid! Och efteråt känns det faktiskt som man har gjort någonting viktigt. Den senaste tiden har jag oftast inte varit trött på kvällen när jag ska sova, eftersom jag aldrig gör någonting på dagarna. Det känns så jävla skönt när man har gjort något, och när man har blivit trött. Jag har fan saknat den känslan. Idag fick jag känna det för första gången på länge.
It's just a memory in your mind
Family values that we had, it's just a memory in your mind. We've gone bad, there's no love. Suck. Två eller tre prov varje fucking vecka tar på krafterna alltså. Plus att vi har en ny jävla labrapport i kemi och/eller fysik varannan vecka. Aja, hur som helst. På lördag ska Madde ha fest! Sagotema! Jag är inte så bra på utklädnader och sånt, speciellt med tanke på att vi inte har ett enda utklädningsplagg i detta hushåll. Fast jag ska inte ta det så seriöst, hehe. Jag har i alla fall förberett mina kläder, och jag kan avslöja att de går i en viss färg...
Nu ska vi se om jag har någonting nytt på musikfronten eftersom det var ett tag sedan jag skrev här. Eller jag skrev ju om Biffy Clyro förut, och de är fortfarande superbra! Så klart. Och Johnossi är bra! Texten i början är från Family Values. Sometimes I cry when I think about how things used to be. At least come and visit me for only one time. Daddy I love you but I know you won't pay me no mind. Sedan såg vi en film på engelskan den här och förra veckan. Och i slutscenen på den spelades Please Please Please Let Me Get What I Want med ett band som heter Clayhill, originallåten från The Smiths dock. Och Muse har ju gjort en version av den också, därför jag känner igen den. Hur som helst, den var så jävla fin! Direkt när de började spelas kände jag igen texten, så klart, "good times, for a change...". Inte nog med att scenen var extremt fin, låten fick mig nästan att gråta. När jag satt i ett biologiklassrum med hela min klass... Nä, nu måste jag snart sova.
Party with my pain
Det bästa med att läsa om beteendeekologi i biologin är lätt alla de söta djuren på bilderna i boken!
.
I'll take a bruise, I know you're worth it
When we collide we come together, if we don't we'll always be apart.
Fina bilder från Spanienresan i februari förra året. Ebba och mina fötter. Hur som helst, jag vet inte vad jag ska säga. Eller, jo, förresten, igår var det exakt fem månader kvar till Muse på Wembley Stadium! Det känns som det nyss var ett halvår. Det är bra att tiden går fort, i alla fall nu, när jag bara vill ha sommarlov. Två konserter med Muse i sommar! Och sen när sommaren är slut kommer jag inte ens vara ledsen för då är det det bästa kvar. Det bästa kvar till sist, precis som det ska vara. Det känns trots allt ganska bra att leva nu! Tack Muse.
Mountains
'Cause you tear us apart, with all the things you don't like.
You can't understand that I won't leave 'til we're finished here,
and then you'll find out where it all went wrong.
Nothing lasts forever, except you and me.
Love will last forever, between you and me.
You can't understand that I won't leave 'til we're finished here,
and then you'll find out where it all went wrong.
Nothing lasts forever, except you and me.
Love will last forever, between you and me.
Biffy Clyro
Am I ready to take that chance, put my faith in someone else?
Jag har ingen aning varför jag la ut den där bilden men den får jag väl bjuda på. Just nu sitter jag och funderar på vad min novell jag ska skriva på tisdag ska handla om. För tillfället har jag en idé om droger, ett par röda skor och en flicka som blir påkörd. Låter galet va! Men jag tror jag kör på det. Det känns som vad jag än skriver om så kommer jag nog få samma ungefär samma resultat.
Biffy Clyro är förresten sjukt bra! Var bara tvungen att säga det, har lyssnat på dem hela veckan. Jag hoppas verkligen, verkligen att de kommer som förband till Muse på Wembley eftersom de ju var förband åt dem en del i höstas! Skulle vara grymt som fan. Men My Chemical Romance, som 2007, skulle ju inte vara helt fel det heller...
This ain't a miracle
Det måste verkligen vara något fel på mig för jag älskar att fotografera kraftledningar!
Igår jag jag och la mig sex, gick upp halv tre. Så dagen har inte varit så lång om man säger så. Jag tog en promenad förut, den vanliga rundan. Jag hade bara jeansjacka, så det var ganska kallt, hehe. Förresten är jag superglad över att vi har alla tv-kanaler igen! Jag kan titta på tv i mitt rum igen! Det var nästan ett halvår sedan sist. Jag har ingen aning om vad jag ska göra ikväll, igen, är någon förvånad? Nej. Det här är tråkigt!
En dag med dropp
07.20 - 00.23 HAHAHA ALLTSÅ JAG DÖR AV SKRATT HAHAHAHA!
Change everything you are
Jag har ingenting att göra... sitter bara och lyssnar på Absolution och sjunger med.
I'm too young to care
Orkar seriöst inte bry mig om det blev snyggt eller inte, var bara så trött på det svarta. Nu är det vår och då ska det vara ljust! Tycker jag i alla fall. Det går inte att göra någonting åt kavlitén på headern så den får vara så.
Idag vet jag inte vad jag ska göra. Vill egentligen gå ut och fotografera lite, men även om jag har solglasögon på mig är det för ljust så jag måste kisa och det gör jävligt ont. Jag går runt med solglasögon inomhus till och med.
Idag vet jag inte vad jag ska göra. Vill egentligen gå ut och fotografera lite, men även om jag har solglasögon på mig är det för ljust så jag måste kisa och det gör jävligt ont. Jag går runt med solglasögon inomhus till och med.
Give me novocaine
Jag fick ha på mig en sån där sjukhusskjorta och höga "operationsstrumpor". Jag fick ha dropp och gå runt med min fina, gnisslande ställlning i korridorerna. Jag fick svälja tablett efter tablett för att förhindra smärta efteråt. Jag fick rabbla upp mitt namn och perssonnummer och så satte de ett armband på min vänstra handled. Jag fick ligga i sängen och åka hiss och titta på de söta hundarna på bilderna i taket. Jag fick hälsa på alla trevliga doktorer och blev fastspänd på sängen. Tre andetag, sedan sved det till i halsen och jag minns inget mer.
Jag vaknade av att jag hörde mamma säga något, men jag minns inte vad. Tydligen hade jag redan varit vaken i en timme då men jag kan inte minnas den timmen. Efteråt fick jag mackor och vatten och fler tabletter.
Jag kan inte fatta att jag aldrig i mitt liv kommer skela mer. Eller lite förstås, men inte så mycket att det märks, som förut. Jag gjorde inte det här för någon annan än mig själv, och några veckor av mitt liv för att det ska läka är det värt. Just nu gör det ont varje gång jag flyttar ögonen och hade jag inte knaprat Alvedon hade det nog varit ännu värre. Men det är det värt, som sagt. Tack S:t Eriks Ögonsjukhus.