Teresia

Tisdag, och dagen har varit kort som vanligt. Jag trodde jag skulle ha muntligt nationellt prov i engelska men Jane (läraren) var sjuk... suck. Vi fick i alla fall vårt geografiarbete redovisat, trots att vi bara var fyra av sex i gruppen.
   När jag kom hem frågade jag mamma om jag fick byta teleoperatör, eftersom ingen har Telia och då inte vill smsa mig (!), och som första svar fick jag nej, alla i familjen ska ha Telia, det är lättast och billigast. Hon vet inte hur mycket jag smsar och vad det kostar verkar det som! Eller det är väl bara 200 kronor i månaden eller så men... jag vill fortfarande ha gratis sms till alla med samma operatör! Och jag tycker inte det är så "bara" heller...
   Så nu undrar jag, vilka är det som har Comviq här? Och vilka har något annat, haha.Det skulle vara kul att för en gångs skull kunna smsa gratis till folk... så folk kan svara också. Inte för att jag är någon mästersmsare direkt, haha, som Carro, Lillknorr eller Felle till exempel.

Veckan efter påsklovet ska vi åka till Åre! Mamma har bestämt det nu... men det blir nog ganska kul. Och jag behöver bara ta ledigt från halva torsdagen och fredagen, hoppas jag. Det var länge sedan jag åkte skidor, får öva upp "carwinget" igen. Och jag måste verkligen köpa en ny hjälm!

Hej på er alla! Förlåt för den skrala uppdateringen igår (eller rättare sagt ingen alls), men jag var hos Malin och sedan hade jag massa skit att göra på kvällen. Inte för att jag gjorde så mycket av det men... det är en annan historia! Jag gick och la mig halv två och... jag tror det måste varit sista gången. Jag sov fem timmar i natt och man märker verkligen konsekvenserna! Jag fattade lite på lektionerna, hade ingen aptit och var tvungen att lyssna på Hysteria hur mycket som helst för att över huvud taget ha något humör. Jag lyssnar på den nu med, men instrumental, annars går det inte att plugga för då börjar jag bara sjunga med.
   Ja, ni hörde rätt! Jag pluggar. Fast det går inte så bra för jag orkar inte ens anstränga mig... jag fattar inget av matten som handlar om bråk. Ännu mindre förstår jag när läraren inte går igenom (och för hundrade gången glömde mitt prov hemma)! Sedan måste jag redovisa i geografi i morgon och jag orkar verkligen inte anstränga mig mer! Jag har fått göra allt arbete känns det som och nu orkar jag verkligen inte mer.  Jag menar inte att jag har skrivit all text men jag har fått säga åt alla vad de ska göra, vad  de ska redovisa, mejla, ringa, fråga OCH träna på min egen text! Jag kan lika gärna redovisa själv känns det som just nu.
   Sedan har vi geografiprov och spanskaförhör på onsdag plus massa franskaglosor i veckan med. Inte för att det är så farligt men mamma håller också på och tjatar om att hon vill åka skidor i helgen så jag måste ta ledigt på torsdag och fredag! Aldrig! Jag ska på Isabels fest på fredag och jag orkar inte missa ännu mer! Skidor får vi ta efter lovet... någon gång.
  
Förlåt för det klagande inlägget men jag måste skriva det någonstans. Grattis om ni läste ner hit, ha en bra kväll!

Nu när det har blivit så mycket om Coldplay på sistone (inte för att jag har något emot det dock) måste jag bara förmedla den underbara nyheten att MUSE ska turnera i höst! Jag tror inte jag har fattat det än dock. Jag har pratat hur mycket som helst om att jag ska se Coldplay den tjugoandra augusti i år, tänk er hur det blir när jag har ett datum för MUSE?! Ni kommer honestly tröttna på mig.
   Jag satt precis och lyssnade på Life in Technicolor II (som ni kanske märkte med tanke på texten där nere) men nu var jag tvungen att byta till Hysteria. Den första låten av Muse jag blev kär i! Den första låten som jag fortfarande är kär i! Ni fattar inte hur jävla, sjukt bra den låten är.
   Vi satt precis och kollade på Let's Dance och WOAH vad jag älskar Lailas svarta klänning! Jag ska ärligt talat försöka skaffa mig en liknanade klänning till balen. Den kommer självklart inte bli lika cool och ha samma märken på, men jag vill ändå att, nu, för sista gången i den här skolan, den här klassen, ska folk få se det RIKTIGA jag. Det behöver ju inte direkt vara världens tightaste läderklänning, haha, men ändå så som jag är på insidan. Vi får väl se vad jag hittar på helt enkelt!

There’s a wild wind blowing, down the corner of my street
Every night there the headlights are glowing
There’s a cold war coming, on the radio I heard
Baby, it’s a violent world

Oh love, don’t let me go
Won’t you take me where the street lights glow?
I can hear it coming, I can hear the sirens sound
Now my feet won’t touch the ground

Time came a-creeping, oh and time’s a loaded gun
Every road is a ray of light
It goes on, time only can lead you on
Still it’s such a beautiful night

Oh, love, don’t let me go
Won’t you take me where the street lights glow?
I can hear it coming, like a serenade of sound
Now my feet won’t touch the ground

Gravity  release me
And don’t ever hold me down
Now my feet won’t touch the ground

Vid världens största anläggning för naturvetenskaplig forskning - Conseil Européen pour la Recherche Nucléaire (CERN) i Schweiz - har man lyckats skapa partiklar av antimateria. Antimateria är precis som vanlig materia, men de elektriska laddningarna är omkastade.
   Antimateria är den kraftfullaste energikälla människan känner till. Då den förenas med materia frigörs energi med en verkningsgrad på 100 procent (kärnklyvning har en verkningsgrad på 1,5 procent). Sammansmältningen ger inte upphov till några utsläpp eller någon radioaktiv strålning, och en enda droppe antimateria skulle tillsammans med lika mycket materia kunna förse New York med energi i ett helt dygn. 
   Men det finns en hake...
   Antimateria är mycket obeständigt. Det exploderar när det kommer i kontakt med vilket slags materia som helst... till och med luft. Ett enda gram antimateria innehåller lika mycket energi som en kärnladdning med styrkan 20 kiloton - vilket ungefär motsvarar den bomb som släpptes över Hiroshima.
   Fram till nyligen hade man bara skapat antimateria i mycket små mängder (några atomer åt gången). Men CERN har gjort ett genombrott med sin nya antiprotondecelerator - en avancerad anläggning som kan komma att producera antimateria i mycket större kvantiteter.
   En fråga träder då fram: Kommer denna högst instabila substans att rädda världen, eller kommer den att användas för att skapa det mest dödsbringande vapnet i historien?

Om ni undrar är det inte jag som skrivit detta, utan jag har tagit det ur faktadelen ur Änglar och Demoner som är en bok skriven av Dan Brown. Den är skriven 2000 så det kanske verkar lite gammalt det som jag skrev, haha! Anledningen till att jag läser denna bok (igen) är att filmen kommer ut i mitten av maj! Joakim har lovat mig att vi ska se den tillsammans.

Så sitter jag här igen, vet inte riktigt vad jag ska göra, vet inte om jag orkar göra något heller. Gick precis ut och tog lite bilder, men jag tror inte de blev så bra. Varför kan det inte bli vår snart så jag slipper frysa varje gång jag ska gå till bussen? Så jag kan ta fina, färgglada bilder!
   Så jag slipper sitta här hemma utan kan träffa de jag vill träffa... gräva ner en gammal burk med våra nyårslöften i en park. Cykla, ligga i gräset och kolla på molnen. Hoppa studsmatta med vattenspridare och kolla på solnedgången. Åka Balder när det är alldeles mörkt och banan lyses upp av lampor i alla färger. Cykla till bensinmacken mitt i natten för att hyra en film och sedan komma på att man glömde pengarna. Spela straffpoker och skämma ut sig så man får kramp i magen av skratt. Kasta maneter och tång på varandra i vattnet och skylla på någon annan. Knuffa ner någon i sanden precis när den smugit fram till handduken för att bli så lite sandig som möjligt.
   Ni förstår vad jag menar va?

Jag vaknade upp hes, jag sket i att jag var hes och pratade på som vanligt, jag kan knappt prata längre. På musiken när jag skulle sjunga med Ellinore och Klara, haha! Jag lät som en stucken gris som tappat rösten i gyttjan. Här kan jag i alla fall prata, och tur är väl det.
   I love the fact that (jag kom inte ens på det svenska uttrycket) de gör reklam för systemkameror här under, om det fortfarande är kvar. Alltid ska de ha passande reklam, fast det kanske är det som är tanken i och för sig. De har till och med haft reklam för Muse! Nu saknas det bara att de ska ha reklam för deras nya album, när det nu kommer ut. I'm waiting patiently...
   Idag hade vi nationellt prov i engelska, den skriftliga uppgiften. Och varför tyckte jag inte det var svårt? Engelska är inte svårt längre, jag fattar inte! Jag brukade vara den sämsta på engelska när jag gick i mellanstadiet, jag ville inte ens lära mig. But things change. Now I'm in love! I'm working on my British accent as hell. It's such a shame I never use it in public though... I feel like a fool when I do. Although I love it. But I'm gonna use it this Thuesday! I'm gonna show that English teacher I know this language. Haha, jag känner mig till och med fånig när jag skriver det här. 

Folk tror på ödet och folk tror på slumpen. Att man är menade för varandra eller att det bara blir så. Jag tror inte på ödet, att allt är förutbestämt. Även om man "inte kan få reda på sitt öde i förväg" och det då nästan blir som slumpen i alla fall så tycker jag det låter dumt. Det är väl ändå vårt handlande och våra val som bestämmer vad som ska hända? Inte något som bestäms när man föds?
   Jag tycker slumpen är ganska härlig om jag ska vara ärlig. Mycket av det bästa jag har i mitt liv har jag hittat av en slump. Vänner, Muse och mycket annat. I och för sig har mycket av det kommit genom Muse men, det är ju ändå slumpen! Att just jag skulle gå dit just då och se just det eller gå in på just den sidan och läsa just det. Om vi tar vår klass till exempel, självklart valde de inte klasser helt slumpmässigt, men de gick ju inte direkt efter en förbestämd mall! Hade inte just du och någon i vår klass hamnat i samma klass hade ni inte känt varandra som nu.
   Är inte det det roliga med livet? Man vet inte vad som ska hända nästa dag. Man vet inte om man kanske träffar sin blivande bästa vän, pojkvän, flickvän eller någon helt annan. Imorgon kanske jag snubblar över Matthew, man vet ju aldrig!

Människor. Människor är så extremt konstiga. Vi ska vara bäst, snyggast, smartast, bäst klädda och alltid ha rätt. Livet är som en tävling och vinner man inte, passar man inte in. Och om man inte vinner, då går man runt och klagar på sig själv i stället! Att man är för ful, för tjock, för kort, för lång, för dålig. Alltid finns det något att klaga på. Förstår vi inte? Alla tycker inte likadant. Alla gillar inte samma saker. Något som är fult eller dåligt för någon kan vara det finaste och bästa för någon annan. 
   Människan är ett djur, men vi är det enda djuret som kan prata. En fördel så klart, men även en nackdel. Djur kan slåss och skada varandra, men det som skadar mest är ord. Hellre bryter jag en arm än får mitt hjärta krossat för evigt av ord. Är man inte bäst klagar man antingen på sig själv, eller trycker ner de andra.

Tydligen finns det förbestämda regler hos oss människor också. De som är av en viss "färg" är inte lika mycket värda, de förtjänar inte samma liv. Tydligen. Förstår vi inte? Alla människor är av samma sort och kommer alltid att vara. Vi kommer från samma människor och beroende på var vi lever ser vi olika ut. Är det ingen som har hört talas om Darwins bofinkar?!
   Individen anpassar sig. Det är inte den starkaste som överlever, det är den som anpassar sig bäst. Folket i Afrika har mörk hy för att de behöver det! Folket i USA har inte mörk hy för det behövs inte. Alla människor är lika värda i min bok. Jag vet att vad jag än tycker kommer inget förändras, men trots det måste man ju ändå få tycka vad man vill!

Och nej, alla människor är inte likadana. Vi är av samma sort men vi är inte lika. Alla beter vi oss på olika sätt, vi tycker om olika saker och vi har olika åsikter. Vi ser olika ut. Den viktigaste egenskapen en människa kan ha är förmågan att förlåta. Kan vi inte förlåta kan vi inte leva. Kan vi inte förlåta kan vi inte älska.
   Alla människor gör fel. Jag har gjort fel, du har gjort fel och till och med Matthew James Bellamy har gjort fel och sårat någon! Men vi kan förlåta varandra. Gå vidare. Att fela är mänskligt, som man ju säger.


Komiskt nog kom jag och tänka på att jag ville skriva det här när jag lyssnade på låten Human. Jag tänkte inte på det förrän efter ett tag! Men jag tillåter inte mig själv att älska The Killers, och det gör jag inte heller.
 

Jag satt och läste Blondinbellas blogg igår (det är fritt fram att slå mig! Men jag kan verkligen inte sluta läsa för jag kanske missar dagens goda skratt. Hon är verkligen så patetisk) och då slog det mig. Eller, inte som *poff* i ansiktet! Men jag kom och tänka på en sak. Det var någon som hade frågat hur man lyckas med en succéblogg. Hon svarade då att man måste ha en speciell nisch på bloggen, annars skulle ingen vilja läsa. Så känner jag verkligen inte att min blogg är... Jag skriver ju bara om det jag gör och det kan ju inte vara så intressant att läsa!
   Jag vill börja skriva om andra saker, viktiga saker som är värda att lägga en tanke på. Kanske inte om världens största problem, men ändå saker jag har tankar om. Saker som jag tycker är viktiga. Och nej, jag ska inte skriva en helt uppsats om Muse för er som undrar! Dock funderar jag på att skriva om Muse snart... jag måste bara samla mig. Det är svårt att förklara något så stort. Det har inte uppfunnits ord som är tillräckligt poweful yet. Sedan vill jag lägga in fler bilder, jag väntar bara på våren!

I wrote your name upon the back of my hand
Slept upon it then I woke up with it backwards on my face
Reading forwards from my mirror to my heart

Så underbart härlig text.

Jag sitter i skolan och har precis skrivit klart mitt tal om förebilder. Jag vet inte om det blev så jättebra men, jag ska försöka slipa lite på det när jag kommer hem (det går inte här när alla pratar som fan!) och om jag blir nöjd så kanske jag publicerar det här. Efter att vi har lämnat in det då så klart.
   Igår kväll, eller... natt. Runt två. Då låg jag i alla fall och funderade på massor av saker. Som jag vill skriva här. Men jag vet inte om jag vill skriva det för alla läser ju. Fast jag tror nog jag vill skriva i alla fall. Jag ska försöka minnas det jag ville skriva till jag kommer hem! För jag kan inte sitta och skrva det här...
   Haha, förlåt för ett skumt inlägg! Om det blir för konstigt tar jag bort det när jag kommer hem. Haha. Ha en bra dag!

Igår var det då mammas och pappas fest! Det var jätteroligt, jätte-, jätteroligt, haha. Det var på Såstaholms hotell, för er som vet var det ligger. Eller ja, det ligger i Täby, men jag vet inte exakt. Ganska nära Hagbytippen, haha! I alla fall så kom det ungefär femtio personer tror jag. Och det roligate av allt var att i en våning under själva rummet som man dansade och åt i och barrummet så fanns det ett rum med massor av peruker, hattar och utklädnigskläder som man fick använda! Så alla, vuxna och ungdomar (inte för att det var så många ungdomar men, haha, elva tror jag vi var) gick ner dit och tog på sig de mest underliga kläder!
   Inte förrän vid tre kom vi hem igen, vi var tvugna att ta taxi så klart, hehe. Och vår taxi var jättehäftig! Eftersom vi var sex personer som skulle åka (min familj och Emelie) så fick vi en extra stor bil och inuti den var det som två rader med tre stolar i varje och så satt man mittemot varandra. Jag satt baklänges, det var skoj, men jag blev faktiskt lite illamående. Men det var nog bara för att jag var så otrligt trött och utmattad med... Jag dansade massor! Med pappa, mina kusiner Sandra och Julia, Joakim min bror, Joakim Andersson och så vidare... Här kommer lite bilder!

Det var varit en ganska skön dag idag. Det var jätteroligt på gympan när vi lekte den där leken med mattan, haha! Jag var inte särskilt bra på att få den att flytta sig... men det var i alla fall kul att slänga sig på den. Stackars alla de som slängde sig på magen och fick brännsår på armbågarna och allt. :(
   Jag har varit hos tandläkaren också. Jag som hade tänkt ta en skön liten cykeltur dit... men när jag skulle ta ut cykeln ur garaget upptäckte jag att framhjulet var jätteskevt. Det beror nog på att cykeln står parkerad framför pappas bil och han har väl råkat köra på den x antal gånger utan att bry sig. Så jag rusade till Basti och som tur var var han hemma så han kunde skjutsa mig! Jag kom fram 13.59 och jag skulle vara där 14.00. På vägen hem fick jag å andra sidan gå, vilket tog ungefär en halvtimme. Lite kallt, men annars skönt.

Fågeln jag fotade tidigare sitter fortfarande kvar i trädet! Exakt samma ställe också. Han trivs väl där, vad vet jag?

Lite sen uppdatering idag men jag tror inte ni bryr er så mycket, hehe. Jag har varit hos min bror idag igen för att träna på vårt uppträdande till på lördag. Vi börjar bli klara nu faktiskt! Jag kommer tröttna på låten innan vi ens har hunnit framföra den! Nu har vi i alla fall bestämt vilka kläder vi ska ha på oss och så. Eller, jag ska bara ha en peruk och en kaffekopp, och en pärm. Och de ska ha var sin Lafor-jacka på sig. Lafor är min pappas företag för er som inte vet.
   Jag fick tillbaka min kamera idag också! Tack och lov att pappa inte glömde den på kontoret idag igen. Så nu får ni se lite bilder jag tog ett litet tag sedan, innan jag åkte till Lidingö. Skorna ser rätt så... tantiga ut, haha! Men de är lite tantiga... de är snyggast till jeans. Men de går helt okej till klänning med. :D (Klacken är 6 cm föresten).

Jaha, då visar det sig att pappa har glömt min kamera på hans kontor! Han skulle låna den över dagen och han lovade att ta med den hem på kvällen... Men då kommer det in bilder imorgon då.
   Jag måste bara lägga in den här låten! Jag brukade lyssna på den såå mycket när jag var liten och jag tyckte den var så sorglig. Så nu får ni också lyssna på den: Ingen vill veta var du köpt din tröja.

Jag kom hem inte ens en halvtimme sedan och klockan är redan sju! Dagarna går så hemskt fort när man slutar runt fem både på mån- och onsdagar. På franskan fick Malin och jag vara tillsammans på det muntliga provet! Så det gick jättebra. Vi fick inte direkt reda på några betyg då men jag är ganska säker på att vi båda kammade hem var sitt mvg. :)
   Sedan åkte jag till Täby Centrum för att köpa ett par klackskor till på lördag. Jag fick gå runt ett tag och provade (smart som jag är tog jag på mig ett par höga Converse! Det tog ett tag att ta på och av sig dem i varje affär kan man ju lugnt säga...) innan jag hittade ett par som verkade bra. Jag hinner inte ta på mig dem nu (med strumpbyxor med så klart ^^) för vi ska äta om bara några minuter, så jag lägger in bilder/bild lite senare. 

Jag minns när jag adored My Chemical Romance och the funny thing är att då gillade jag verkligen inte låten I'm Not Okay (I Promise) men nu har jag börjat lyssna på den låten och jag gillar den! Inte direkt som världens bästa låt men... den är bra.

Oj, nu har det blivit lite av ett avbrott här på bloggen! I söndags kom jag hem efter att ha sovit över hos Mimmi & Gaby med Cajsa och då kom Joakim och vi skulle skriva en låt som vi ska sjunga, på lördag! (Det är då mamma & pappa har sin fest för de fyller 110 ihop och det). Eller vi har inte skrivit själva låten men vi har tagit en låt och ändrat texten, hehe. Jag ska be någon filma på lördag så kommer sången säkert ut här sen. Och igår åkte jag hem till Joakim & Emelie direkt efter skolan och vi skrev klart texten då och åt middag, lagade kladdkaka, hyrde Låt den rätte komma in och sedan fick jag skjuts hem. Vi hann inte ens se klart filmen för det blev så sent så jag fick ta med den hem och såg klart den nu på eftermiddagen, haha.
   På torsdag har vi kemiprov IGEN. Det var inte ens två veckor jag hade det förra... Så jag har tränat på det. Och nu måste jag förbereda lite för imorgon då jag ska ha muntligt prov i franska och prata om vad jag gör på fritiden. Vad i helskotta gör jag på fritiden? Och så har Malin och jag spanskaredovisning, men det orkar jag inte träna till.

Nu sitter jag hemma hos Mimmi & Gaby i deras soffa och försöker förstå hur Mimmis MacBook fungerar. Jag har tryckt fel massor med gånger, haha. Det finns ju ingen startknapp! Och ingen alt gr-knapp heller. Och jag är inte så bra på att använda touchpad heller... hehe.

Idag var det fredag då, hur skönt som helst! På eftermiddagen idag åkte jag in till stan för att leta lite efter något att ha på mig på mammas & pappas fest nästa lördag. Tro inte att jag köper något nytt varje gång jag ska någonstans men mamma tvingade mig... Hon betalade åt mig som tur var! Jag kom hem med lite grejer... måste bara köpa ett par skor, funderar på ett par klackar i brunt läder om det går att hitta någonstans. Och så måste jag träna in att gå i dem också!
   Sedan åkte jag till Fruängen och träffade Malin, Jennifer och Josefine. :D Jag kom ganska mycket för tidigt så jag gick och köpte en baguett på Konsum där, jag hann äta upp den innan de kom, haha! Och sen fick jag min födelsedagspresent! (Var inte förvånade... julklappen har jag inte fått än xD) och Malin fick min. Haha, min var så söööt! (Ankan där nere alltså).

Jag orkar inte skriva så jättemycket nu men jag kan i alla fall berätta att jag och Lillknorr har tränat på att laga våran kinesiska mat idag och det gick jättebra! Vi gjorde vegetariska vårrullar med ris och grönsakswok och det blev väldigt gott faktiskt. Trots de ganska så äckliga ingredienserna i vårrullarna (som jag tvivlade lite på först) blev det bra. Och det var skoj att fritera! Och Lillknorr var asbra på att vika vårrullar, efter ett par försök i alla fall, haha.
   Sedan kom Joakim och Emelie och Joakim och jag spelade massor med piano och sedan kollade vi på lite TV allihop (utom pappa då som var och spelade tennis) och åt lite gammal kladdkaka. Som hade varit fryst alltså, haha, så den var inte gammal så. Vid tio åkte de och... ja. Lite bilder:

Jag är säker på att ni blir uttråkade när jag bara skriver om sådana här saker, men, det är vad jag har att säga nu så ni får stå ut! Alldeles nyss, innan jag satte på datorn, satt jag och kollade runt lite på min mobil. Inte för att jag letade efter något men jag bara gjorde det. Och jag gick in för att kolla vad jag hade för musik och jag satte på The Scientist.
   [...]
   Jag satt bara helt still och lyssnade på hela låten och började nästan gråta och kom ihåg första gången jag hörde denna underbara låt. Det var sommaren 06 i Varberg, jag var med min kusin som då var sexton år gammal. Jag var med två av hennes vänner i min farmors hus, vi var på takvåningen därifrån man ser heela horisonten och vattnet och det är så otroligt fint. Catrine (min kusin) satte på sin mobil och spelade den här låten. Jag vet inte vad jag ska säga... den var så fin och den är så fin. Jag bad henne skriva upp låtens namn på en lapp och vi fick rota ett tag innan vi hittade något gammalt visitkort som hon skrev ner det på. Jag har fortfarande kvar lappen. 

Och... bara för det kom jag och tänka på första gången jag hörde Yellow, en annan låt av Coldplay. Det var inte lika länge sedan, fast jag minns ändå båda lika bra.
   Det var höstlovet 07 och mamma, pappa, Basti & jag var i New York på Hard Rock Café på Times Square. Mamma & pappa skulle ta en drink vid baren innan vi satte oss för att äta och vid baren har de ju jättemånga tvapparater, om det är någon som varit där. Yellow började precis och... aah vad den var fin! Jag satt och stirrade på skärmen och bara, han sjöng så fint när han gick där på stranden och allt var bara så fint! (Ni får ursäkta om jag använder ordet 'fint' extremt många gånger nu).
   Ibland kan jag bara inte sluta lyssna på den låten. Look at the stars, look how they shine for you, and all the things you do... So freakin' beautiful. Och jag som älskar GULT. Perfect.

Så, jag fortsätter i ett nytt inlägg så det inte blir så hemskt långt. Jo, jag vill bara klargöra en sak, som jag aldrig har sagt innan. Alla övertexter jag skriver, från låttexter då, jag menar någonting med varenda en. Jag skriver dem inte bara för att de är fina eller så, utan jag har en tanke bakom. Även om de kanske inte alltid passar ihop med inlägget. Ja, bara så ni vet. Men bara för det betyder det inte att jag kommer berätta vad jag menar med dem... hehe.
   Den här veckan, eller ja, mest förra veckan då eftersom det är måndag idag, så har det varit två låtar jag har... vad ska man säga? Kommit på hur jävla bra de är! Så är det nästan hela tiden, man glömmer bort hur otroligt bra vissa låtar är. Även om man har lyssnat på dem så många gånger förut blir man som galen när man hör dem efter att inte ha lyssnat på dem på ett tag.
   Och den här veckan är det Citizen Erased och Glorious jag pratar om; av Muse.

Citizen Erased. Jag blir som helt otroligt gaalen av att höra ackordföljden Am, G, F & E! Det låter så unbelievably bra! Det kanske inte är så konstigt att jag älskar Easliy också, haha, med tanke på att den låten är uppbyggd av exakt samma ackord. Men i Citizen Erased i alla fall, åh, allt låter så bra! Den ljusare överstämman till den mörka och dova bakgrunden, AH, det går inte att beskriva med ord hur mycket gåshud jag får och hur otroligt lycklig jag blir! En för bra låt helt enkelt.
   Glorious. Varje gång jag hör den låten påminns jag om resan till Kreta med mamma i somras. Jag lyssnade non stop på den låten då! Den låten gör mig så otroligt glad bara. :) Hela låten låter så himla lycklig och som att... något bra ska komma! Jag vet inte varför men jag tänker på lyckliga stunder när jag hör den låten, alltid. We too could be glorious. 

Övertexten är så otroligt sann nu. Jag har sett allt jag någonsin behöver, jag behöver inget annat än Muse! It turns me on, like a strangers love. Haha!

Jag måste bara börja med att berätta vad jag gjorde igår med min kära pappa! Vi två gick och kollade på bio i Täby. :D Det var evigheter sedan vi gjorde något skojigt ihop. Inte för att vi direkt hann göra så särskilt mycket, men det var i alla fall roligt att kolla på bio tillsammans.
   Vi kollade på I taket lyser stjärnorna och jag tycker den var väldigt bra! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer... den var bra. Den var ganska kort dock, men den kändes ganska lång. Haha. Vi satt i den minsta salongen med bara sex rader, och så var det vi och bara massor med ungdomar kändes det som, fast det var inte ens halvfullt egentligen. Eller det var två vuxna också, förutom pappa då. Det var några killar bakom oss som kastade massor med pop corn på mig... förstod inte riktigt varför dock.

Så vad har man gjort idag då? Jag gick upp vid elva faktiskt, lite stolt! Det kanske låter sent men för mig är det ganska tidigt. Fast jag gick ju och la mig redan vid ett så... kanske inte så konstigt. Jag har satt på ben på min säng, finally! Och bara allmänt städat lite här inne, så nu ser det ganska så okej ut.
   Ikväll kommer Gösta, Flisan och Elin och vi ska... ja, vad ska vi göra? Haha, vi ska nog kolla på Melodifestivalen i alla fall, och lite Så Ska Det Låta vill säkert Gösta se! Jag hoppas vi får plats i min säng så vi kan kolla på TV här i mitt rum. Annars måste jag köra ut mamma och pappa. Haha, markören åker runt på skärmen av sig själv och det är jätteskumt!

Åh, jag måste bara berätta lite om igår! Mamma, pappa och jag kollade på Skavlan, som är ett program som går på ettan, fredagar nio till tio. Det är ungefär som Robins, om någon har sett det innan? I alla fall, han hade ett antal gäster och en av dem var Jonas Gardell (som faktiskt är uppväxt här i Enebyberg! Okej... det visste nog alla)! Han hade på sig en T-shirt med knappar och så hade han knäppt alla knappar så han såg helt strypt ut! Och så har han så otroligt små axlar! Och sättet han beter sig på behöver jag ju knappt beskriva, haha.
   Så mamma och jag satt och skrattade åt honom i tio minuter i streck! Jag kunde verkligen inte sluta skratta för han är så rolig och töntig! Jag grät och tårarna bara rann ner för kinderna. Jätteont i magen fick jag med, haha.

Nu sitter jag och lyssnar på Travis och vet inte vad jag ska göra riktigt. Jättebra band föresten, börjar på världens bästa bokstav också. ;) Och Before You Were Young kan jag spela på piano, så vacker!

Tack och lov att veckan är slut. Alltså, vardagarna, helgen är ju kvar så klart! Idag har varit en ganska så kul dag måste jag väl säga. Även om vi började klockan åtta med idrott, hehe... På vägen till busshållplatsen missade jag tre bussar på raken (de kommer alltid tre och tre!) så jag trodde verkligen att jag skulle komma sent, MEN som tur är när man bor i Enebyberg kommer aldrig bussarna efter tabellen utan de kommer bara lite då och då. Så det kom en till elva som jag kunde åka med några minuter senare. Lite tur får man väl ändå ha ibland?
   På idrotten körde vi bänkhandboll och det är bara så kul! Haha, det är säkert bara jag som tycker det men... det är i alla fall väldigt roligt! Och det var roligt att få kommentarer om att jag var bra. :D Jag som aldrig brukar vara bra på idrott. Eftersom jag är lång fick jag mest stå som back... men de i laget tyckte jag var bra som det i alla fall! Och bildlektionen var lite skum, men det blev ganska fint faktiskt. Vi skulle måla på kinesiskt vis eller vad det nu var, man skulle måla bambuträd på några jättekonstiga papper. Dock var det ganska läskigt att hon som var där (det var någon som var utbildad hur man gjorde och kunde prata kinesiska och allt, fast hon var en jättesvensk som hette Anna-Lena, haha!) alltid kollade på mig när hon pratade. Alltid!


Och matteprovet gick ganska bra det med. Jag fick lite panik på några frågor eftersom jag inte visste hur man gjorde. Men som jag faktiskt har lärt mig, eller blivit tillsagd att man ska göra, så ska man ta det lugnt och då går det mycket bättre. Och det gjorde det faktiskt. Kristoffer kollade inte att vi bara fick 45 minuter men både Josse och jag var klara innan det så.
   Nu blev det mest en resumé av vad jag har gjort under dagen... jag hade tänkt ut ett inlägg jag ville skriva förut men på något underligt sätt glömde jag bort allt. Det var någonting med drömmar... äh, om jag kommer på det så får jag skriva det lite senare helt enkelt! Ha en bra fredag allihopa!

Oj, inte många inlägg idag heller. Texten här under kommer föresten från Shiver med Coldplay, om någon undrar. För er information kan jag berätta att jag har, som hela veckan, pluggar massor idag. Jag pluggar. Det. Är. Ovanligt. Jag brukar faktiskt väldigt sällan plugga... i alla fall så här som jag har gjort nu. Tro inte att jag kan allt och aldrig behöver plugga nu men... ni fattar.
   Men nu tror jag i alla fall att jag kan alla länder och huvudstäder i Afrika. Och om jag inte kan det så får det gå som det går. Kemin är ändå mycket viktigare. Inte för att jag har pluggat något på den än... haha, det gör jag i skolan imorgon.
   Okej, nu blev det bara en lång text om vad jag pluggar. Inte så värst intressant. Så jag ska nog sluta, och snart måste jag stänga av datorn! Jag som lovade mig själv att sova ut inatt! Inte lägga mig halv två som igår... och gå upp en halvtimme innan jag måste gå och stressa som fan. Det måste bli ändring, och det nu.

And it's you I see, but you don't see me.
And it's you I hear, so loud and so clear.
I sing it loud and clear.
And I'll always be waiting for you.

So I look in your direction,
but you pay me no attention.
And you know how much I need you,
but you never even seen me.

Haha, jag tycker det är lite kul att jag har fått sju kommentarer på förra inlägget. Jag tycker det är en fin låt, och jag vet att det inte är en låt med Muse. Och tack Mimmi! Två gånger har du nu sagt att min blogg är fin, så dår får jag ge dig dubbla tack! Jag tror inte någon har märkt det men jag ändrade headern lite för ett tag sedan... jag tycker den blev lite finare nu. :)
   Förlåt om det inte har blivit så mycket skrivet de två senaste dagarna. Igår var det verkligen plugg, plugg och plugg som gällde och egentligen måste det vara samma idag! Men när jag kom hem var jag så hemskt trött (även om jag bara hade tre lektioner idag, skumt...) att jag sov vid tvn och sedan la mig i sängen och sov ett tag. Nu måste jag i alla fall ta tag i min bilduppgift som skulle vart inne innan lovet! Jag gör en bild på Matthew, men nu tyckte bildläraren att jag skulle ha Dom och Chris i samma bild också. Så det måste jag fixa med nu. Problemet är bara att jag knappt förstår bildredigerings- programmet jag har här hemma. Vi får väl se hur det går. När jag är klar får ni kanske se bilden, om jag blev nöjd.

I wish I was special, you're so very special.
But I'm a creep, I'm a wierdo.
What the hell am I doing here?
I don't belong here.