Turner and Hooch.
Sådär, då fortsätter jag igen då. Nu tänkte jag bara berätta lite om vad jag har gjort idag, vilket inte är så speciellt mycket, om jag ska vara ärlig, haha. Ungefär klockan två var här tomt och alla släktingar och alla andra hade åkt. Jag lagade mig en snabb lunch bestående av nudlar och köttbullar, mycket gott! Sedan, uhm, satte jag mig och läste Kalle Anka i soffan och gosade med mina två härliga marsvin, och efter det tog jag en liten eftermiddagslur. Haha.
Men jag var faktiskt otroligt trött, jag gick och la mig vid ett igår och sedan blev jag väckt vid fyra eftersom killarna och Emelie kom tillbaka från Göteborg, de hade gått ut på krogen. Sedan tog det ungefär en timme att somna och sedan vid nio blev jag väckt och låg och slappade i sängen till tio. Så jag hade väl sovit cirka sju timmar...
Sedan tänkte jag kolla om det gick något roligt på TV och det gjorde det! Jag hittade en film på femman som precis hade börjat, Turner and Hooch. Ska jag vara ärlig så var den den första film jag grät till på otroligt länge! Jag fattar inte varför! Jag brukar inte ens gråta till Titanic och så gråter jag till en film från -89 som handlar om en polis (Tom Hanks) och hans hund, Hooch. Jag antar att ingen kommer att titta på den här filmen nu bara för att jag skriver om den så jag kan nog berätta varför jag grät...
I slutet blev Hooch skjuten och dog... ;'( Tårarna bara rann... Det var så jävla sorgligt! Han var så himla gullig... Slutet var typ lyckligt men jag tycker inte det! Scott Turner, polisen, gifte sig med en veterinär och de skaffade massa hundar. En av dem var en likadan som Hooch fast mindre och... jag antar att det skulle vara det lyckliga, att de hade en likadan hund. Men det är ju inte lyckligt! Tycker jag...
Haha, jag är töntig, eller hur?
Jag tänkte bara lägga in en kort video från filmen, bara för söt! Egentligen var det svårt att välja men jag tog den här, hehe. Ni kan ju kolla mer på YouTube om det skulle verka intressant, jag tycker Hooch är hemskt söt. :) Trots att han dreglar något otroligt, haha.
Nu är det dags för bananer med choklad i ugnen, ha en bra lördagkväll! <3
.
Men jag var faktiskt otroligt trött, jag gick och la mig vid ett igår och sedan blev jag väckt vid fyra eftersom killarna och Emelie kom tillbaka från Göteborg, de hade gått ut på krogen. Sedan tog det ungefär en timme att somna och sedan vid nio blev jag väckt och låg och slappade i sängen till tio. Så jag hade väl sovit cirka sju timmar...
Sedan tänkte jag kolla om det gick något roligt på TV och det gjorde det! Jag hittade en film på femman som precis hade börjat, Turner and Hooch. Ska jag vara ärlig så var den den första film jag grät till på otroligt länge! Jag fattar inte varför! Jag brukar inte ens gråta till Titanic och så gråter jag till en film från -89 som handlar om en polis (Tom Hanks) och hans hund, Hooch. Jag antar att ingen kommer att titta på den här filmen nu bara för att jag skriver om den så jag kan nog berätta varför jag grät...
I slutet blev Hooch skjuten och dog... ;'( Tårarna bara rann... Det var så jävla sorgligt! Han var så himla gullig... Slutet var typ lyckligt men jag tycker inte det! Scott Turner, polisen, gifte sig med en veterinär och de skaffade massa hundar. En av dem var en likadan som Hooch fast mindre och... jag antar att det skulle vara det lyckliga, att de hade en likadan hund. Men det är ju inte lyckligt! Tycker jag...
Haha, jag är töntig, eller hur?
Jag tänkte bara lägga in en kort video från filmen, bara för söt! Egentligen var det svårt att välja men jag tog den här, hehe. Ni kan ju kolla mer på YouTube om det skulle verka intressant, jag tycker Hooch är hemskt söt. :) Trots att han dreglar något otroligt, haha.
Nu är det dags för bananer med choklad i ugnen, ha en bra lördagkväll! <3
.
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Jag kollade också på den! Fast inte på hela. Men jag tyckte också att det var sorgligt. Mamma satt bredvid mig, men hon kollade inte riktigt, så när Hooch dog sa jag: Mamma, hunden dog. Mamma, såg du? Den dog. Åh nej. xD Men jag tyckte det var jättekul när de satt i bilen och väntade, och så pratande han med hunden. Vet du vad jag menar?
Kram.
Trackback