Whatever they say, your soul's unbreakable.
Jag var bara tvungen att skriva något till min morfar, jag känner att jag inte har brytt mig särskilt mycket om honom de senaste åren. Jag förstod inte hur mycket han egentligen betydde för mig, och nu när han är borta, gör jag nog det. Jag vet inte om jag kommer gråta på begravningen, än har jag inte förstått att morfar, som vi alltid brukade besöka på hemmet, inte finns längre. Den 28 och 29 augusti kommer jag missa skolan, ska åka ner till Småland på bergravningen, jag tror det blir en fin dag. För morfars skull.
Igår när jag skrev mitt första inlägg på en vecka ungefär, kändes det som att jag missade en hel massa grejer! I alla fall några.
På hotellet som vi bodde på i Grekland, fanns det en kille, som... (jag vet att jag säger det här nästan varenda gång vi åker utomlands men den här gången var det verkligen så!) var sjukt lik Matthew! Han hade precis samma profil och samma hår och samma längd och samma näsa och tänder och allt! Dock var han typ 17 år, haha. Jag blev nästan kär, haha, och inte bara för att han var lik Matt, han verkade vara så underbar! Till exempel så när vi åkte lokalbussen en gång, så var han också på den, så ställde han sig upp när en gammal grekisk tant kom på bara för att hon skulle få sitta! Ingen annan i samma ålder skulle göra så, i alla fall ingen jag känner! Gentleman, hihi.
Men en sak jag bara inte förstod var de han reste med. Det var han, en kille till typ femton eller tjugo år äldre som såg precis likadan ut nästan, men han kan varken ha varit bror eller pappa... I såna fall bror, men med stor åldersskillnad. Sen hade den där äldre Matt, haha, en fru och en bebis. Sen var det en annan kvinna med också, hon var typ 40. Jag fattar verkligen inte kopplingen mellan alla!
Haha, men han var söt i alla fall. Sjukt söt. Jag tittade på honom varje gång han gick förbi eller vi var bredvid varandra på stranden/vid poolen, snarare glodde kanske. Men han tittade nästan alltid på mig med... jag är säker på att det var för att jag glodde som en örn, haha. Dock var han dansk... så vi kommer nog aldrig träffas igen (alltså jag vågade aldrig prata med honom). Men från och med nu så älskar jag danskar! Hans uttal var så likt Matthews brittiska, hihi.
Sedan har jag bara tänkt på en sak. Muse. Ja, vad väntade ni er? Haha. Nej men, alla deras låtar; jag har aldrig tänkt på att varenda text de har skrivit är så jävla bra! Jag menar, varenda mening betyder något speciellt för mig, varenda ord. Just nu är jag insnöad på Invincible. Jag älskar hela texten!
During the struggle they will pull us down.
Please please let's use this chance to turn things around.
And tonight we can truly say, together we're invincible.
Och det är inte bara den versen i den låten, jag älskar allt! Hehe, jag är nog ltie för hyper just nu. Jag tror jag ska avsluta och prata lite med Malin, hon sitter nog och väntar på mig just nu. Förlåt Malin...
Igår när jag skrev mitt första inlägg på en vecka ungefär, kändes det som att jag missade en hel massa grejer! I alla fall några.
På hotellet som vi bodde på i Grekland, fanns det en kille, som... (jag vet att jag säger det här nästan varenda gång vi åker utomlands men den här gången var det verkligen så!) var sjukt lik Matthew! Han hade precis samma profil och samma hår och samma längd och samma näsa och tänder och allt! Dock var han typ 17 år, haha. Jag blev nästan kär, haha, och inte bara för att han var lik Matt, han verkade vara så underbar! Till exempel så när vi åkte lokalbussen en gång, så var han också på den, så ställde han sig upp när en gammal grekisk tant kom på bara för att hon skulle få sitta! Ingen annan i samma ålder skulle göra så, i alla fall ingen jag känner! Gentleman, hihi.
Men en sak jag bara inte förstod var de han reste med. Det var han, en kille till typ femton eller tjugo år äldre som såg precis likadan ut nästan, men han kan varken ha varit bror eller pappa... I såna fall bror, men med stor åldersskillnad. Sen hade den där äldre Matt, haha, en fru och en bebis. Sen var det en annan kvinna med också, hon var typ 40. Jag fattar verkligen inte kopplingen mellan alla!
Haha, men han var söt i alla fall. Sjukt söt. Jag tittade på honom varje gång han gick förbi eller vi var bredvid varandra på stranden/vid poolen, snarare glodde kanske. Men han tittade nästan alltid på mig med... jag är säker på att det var för att jag glodde som en örn, haha. Dock var han dansk... så vi kommer nog aldrig träffas igen (alltså jag vågade aldrig prata med honom). Men från och med nu så älskar jag danskar! Hans uttal var så likt Matthews brittiska, hihi.
Sedan har jag bara tänkt på en sak. Muse. Ja, vad väntade ni er? Haha. Nej men, alla deras låtar; jag har aldrig tänkt på att varenda text de har skrivit är så jävla bra! Jag menar, varenda mening betyder något speciellt för mig, varenda ord. Just nu är jag insnöad på Invincible. Jag älskar hela texten!
During the struggle they will pull us down.
Please please let's use this chance to turn things around.
And tonight we can truly say, together we're invincible.
Och det är inte bara den versen i den låten, jag älskar allt! Hehe, jag är nog ltie för hyper just nu. Jag tror jag ska avsluta och prata lite med Malin, hon sitter nog och väntar på mig just nu. Förlåt Malin...
Kommentarer
Trackback