Alla känslor slog och sprängde





Jag är inte ledsen för att ni inte bor hemma längre. Inte ständigt. Men ibland säger folk saker som påminner mig om det. Det är inte ert fel, det är bara det att jag önskar allt var lika självklart för mig också. Att familjen alltid finns där, helatiden.

När jag var hemma hos Mimmi och Gaby i helgen pratade vi lite kort om fars dag. Att ingen firade så mycket (förutom Cajsa) och mest bara sa "grattis pappa!". För mig är det inte riktigt samma sak... Jag har aldrig varit så mycket för dagar då man ska fira saker men nu är jag det. För det betyder att alla samlas, alla i familjen. Inte bara mamma, pappa och jag. Min familj är mina föräldrar, mina bröder och jag. Utan dem är vi ingen familj.

Jag minns allt som naglarna mot glas.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback