Teresia

Jag vet att jag alltid har sagt att jag vill ha en vän. En vän som man gör allt med. Skrattar, gråter, sover över hos, busar med, allt sånt. Men jag tror inte det behövs. Jag har redan världens bästa vän och vi ses inte varje dag. Jag har aldrig sett dig gråta och jag har aldrig sett dig skratta så du knappt kan andas. Jag vet inte ens om jag har sett dig tio gånger men ändå vet jag. Du är min bästa vän och kommer alltid att vara. Du är den enda människa jag egentligen har bråkat med. Jag känner ingen annan tillräckligt väl för att ens ha en anledning att bråka om något. Du är den enda människa som har fått mig att skratta, le, gråta av lycka, utan att ens befinna dig i närheten. Jag tror inte du förstår vad du betyder för mig. Faktum är att, utan dig skulle jag inte leva. Jag skulle inte dö, men det skulle inte finnas någon anledning att fortsätta. Det går inte att ersätta dig. Det går inte att glömma dig. Hur många gånger jag än säger detta kommer det aldrig tappa betydelse, det kommer aldrig bli utslitet eller gammalt. För du vet att jag menar det lika mycket varje gång. Även om jag skriver det med små eller stora bokstäver, om jag säger det spontant eller med eftertanke. Jag älskar dig, nu och alltid. This love will never die. I love you endlessly.