Won't you take me where the street lights glow?

Jag har faktiskt tänkt lite på en sak, alla som skaffar bloggar nuförtiden (hoppas jag inte låter som en åttioåring när jag använder det uttrycket nu) verkar inte kunna hålla dem levande, om man säger så. Jag vet jättemånga som har startat upp bloggar, haft dem några månader och sedan stängt ner dem. Eller har de kvar men aldrig skriver något.

Jag menar, är inte det tråkigt? Jag vill spara min, som ett minne! Och jag har inte planerat att sluta skriva än. Snart är min blogg 2½ år gammal, är inte det ganska fantastiskt? För två och ett halvt år sedan var jag inte samma person som jag är nu! Inte ens ett år sedan var jag samma person. Och nu kan jag gå tillbaka och läsa vad jag hade att säga då.

Visst, jag kanske gillade fåniga saker och skrev slarvigt eller fult, men det var ju vem jag var då! Jag minns att jag brukade lägga upp bilder på kändisar och prata om hur fina jag tyckte de var. Hur jag ville vara som dem. Nuförtiden är jag nöjd med mig själv som jag är (även om jag klagar på vissa saker ibland, men det får väl alla göra?). Och jag la aldrig upp bilder som jag hade tagit själv, vilket väl visar en stor utveckling inom fotografering för min del! Även om jag kanske har fastnat lite på att använda läget 'närbild'... well well.

För två och ett halvt år sedan visste jag inte ens vad musik var. Inte mer än att det var något man lyssnade på när man inte hade något annat för sig. Jag erkänner att all musik jag börjat lyssna på inte har varit min stil i slutändan, men man lär sig ju alltid något. Det är väl de "misstagen" som bevisar vilken stil det är man egentligen har, eller?

På tal om musik, jag minns inlägget jag skrev när det var "tjugofem dagar kvar till Muse". Åh, om jag vetat då hur jag känner för dem nu. Då hade det där inlägget nog sett ganska så annorlunda ut. (Ja, ni får väl se hur det kommer se ut i höst när det börjar närma sig den stora Dagen).

Alla ni som läser, jag tror inte ni förstår hur stor del det är av mig som ni faktiskt läser varje dag. Och nu vet jag att det inte direkt är en hel församling som läser varje dag, utan mer runt tio personer. Men allt som jag skriver har en tanke (fan vad passande att jag lyssnar på Fix You just nu också!) även om det kanske inte verkar så. Även om jag inte vill dela med mig av just den tanken till någon mer än mig själv. För när jag läser vad jag skrev senare, kommer jag veta vad jag pratade om. Och jag tror inte heller man förstår hur stor del av min tid detta tar upp! All design jag har gjort, och inte minst all tid det tar att skriva! Jag som alltid har varit lika noggrann slabbar inte bara ihop något och trycker på 'publicera' ska ni veta. Men jag gör det för att det är kul, så tiden spelar egenligen ingen roll.

Jag tänker aldrig slänga min blogg, eller stänga den. Sluta skriva kommer väl en tid när jag gör, men jag ska alltid spara den, ifall att jag skulle vilja börja igen. Man vet ju aldrig. Om några år kanske jag kommer läsa det här också, tycka jag var förnuftig, klok eller kanske rentav dum i huvudet och fjantig. Man förändras ju så snabbt att det inte är sant...
 

Kommentarer
Postat av: Emelie

jag gilla detta inlägg, måste jag säga :)

jag är en trogen läsare av din blogg ska du veta :>

och ja, hur inläggen kommer se ut på både din och min blogg när det börjar närma sej Muse, det är läskigt att tänka på hur det kommer att se ut :D

men shit jag längtar verkligen ihjäl mej! :) men du ska ju se coldplay där innan så du kanske blir överfrälst i dem och dissar muse efter det xD

2009-06-27 @ 23:03:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback