Teresia

Jag är säker på att ni blir uttråkade när jag bara skriver om sådana här saker, men, det är vad jag har att säga nu så ni får stå ut! Alldeles nyss, innan jag satte på datorn, satt jag och kollade runt lite på min mobil. Inte för att jag letade efter något men jag bara gjorde det. Och jag gick in för att kolla vad jag hade för musik och jag satte på The Scientist.
   [...]
   Jag satt bara helt still och lyssnade på hela låten och började nästan gråta och kom ihåg första gången jag hörde denna underbara låt. Det var sommaren 06 i Varberg, jag var med min kusin som då var sexton år gammal. Jag var med två av hennes vänner i min farmors hus, vi var på takvåningen därifrån man ser heela horisonten och vattnet och det är så otroligt fint. Catrine (min kusin) satte på sin mobil och spelade den här låten. Jag vet inte vad jag ska säga... den var så fin och den är så fin. Jag bad henne skriva upp låtens namn på en lapp och vi fick rota ett tag innan vi hittade något gammalt visitkort som hon skrev ner det på. Jag har fortfarande kvar lappen. 

Och... bara för det kom jag och tänka på första gången jag hörde Yellow, en annan låt av Coldplay. Det var inte lika länge sedan, fast jag minns ändå båda lika bra.
   Det var höstlovet 07 och mamma, pappa, Basti & jag var i New York på Hard Rock Café på Times Square. Mamma & pappa skulle ta en drink vid baren innan vi satte oss för att äta och vid baren har de ju jättemånga tvapparater, om det är någon som varit där. Yellow började precis och... aah vad den var fin! Jag satt och stirrade på skärmen och bara, han sjöng så fint när han gick där på stranden och allt var bara så fint! (Ni får ursäkta om jag använder ordet 'fint' extremt många gånger nu).
   Ibland kan jag bara inte sluta lyssna på den låten. Look at the stars, look how they shine for you, and all the things you do... So freakin' beautiful. Och jag som älskar GULT. Perfect.