I guess I wanted too much from you.

Okej, jag känner att jag har en del att bekänna nu. Eller nej inte direkt, men jag känner att jag vill berätta varför jag har varit så oaktiv här på bloggen den senaste månaden och jag känner att jag vill få något slags perspektiv på det också.
   Det senaste året har jag haft en jättebra vän på Internet, som jag visserligen har träffat en del gånger, men själva vänskapen var ju mest bara på Internet. Men nu har vi, eller ja, hon, klippt banden. Det berodde egentligen mest på att vi inte klarade av varandra längre. Det var hon som tyckte det blev för mycket, men nu när jag tänker efter tror jag inte jag skulle orkat det så länge till heller.
   Hon var den underbaraste människan jag har träffat i mitt liv so long, alla nätter vi har pratat, alla löften vi hade, allt vi skulle göra, allt vi skulle bli. Saken var bara den att hon var så... känslig och lättretad. Jag vet att det kanske låter som ingenting men, jag som ofta slänger ur mig dumma och rent av idiotiska saker passar inte så bra ihop med en sådan person. De två personer som jag har pratat med om det här kallar det omoget, och ja, det kanske passar ganska bra in. Men det var sådan hon var bara, inget att göra åt. Synd bara att något sådant, från både min och hennes sida förstås, kan förstöra en hel vänskap.
  
Jag tänker inte förtränga det i alla fall. Jag tänker spara minnet av dig och gå vidare som en bättre person. Lära mig av mina misstag, för de var alldeles för många, och inte låta det här hända igen. Bara för att ens bästa vän ger upp hoppet om en betyder det inte att man kan börja om på nytt igen, med någon annan. Jag orkar och vill inte gråta längre. Jag älskar dig fortfarande Malin.


Old times, I guess I appreciated it too much...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback