Fate always loses hope


Igår var det kul att göra skolarbete. Idag känns det som att all den lusten försvann lika fort som den kom. Jag spenderade hela veckans arbetslust på en dag, liksom. Och extra surt känns det när jag vet att White Lies spelar i Sverige ikväll men att jag inte är där. Att jag inte kan vara där. Varför spelar de på Berns där man måste vara arton år för att komma in? Varför?!

Jag älskar White Lies. Jag har 1125 spelade låtar med dem och ändå har jag inte ens 15 låtar med dem. De har bara släppt en skiva. Jag såg dem på Stadion men de spelade inte ens min favoritlåt! Alla låtar utom den kändes det som. JAG ÄR INTE NÖJD FÖRRÄN JAG FÅTT HÖRA E.S.T LIVE. Så är det bara.

You can tie my hands to the walls but you can't tie my dreams to this place.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback