Teresia

Hon är halv elva och jag har inte tittat på spanskaläxan. Ojsan. I alla fall. Idag var det talangjakt i skolan och jag stannade kvar efter vi hade slutat för att kolla (eftersom min klass bara fick gå på den sista föreställningen). Och jävlar vad seriös och bra gjord talangjakten är på Dagy! Eller själva bidragen måste ju inte vara seriösa, men hela upplägget var väldigt bra. Plus att aulan är minst dubbelt så stor som i Friberga.

För er som inte vet så älskar jag att sjunga. Så därför vill jag ge ett litet löfte till mig själv, er som läser och bloggen. Innan jag slutar på Dagy ska jag ha medverkat i talangjakten! Det innebär alltså att jag har två år på mig. Och jag ska fan göra det.

Jag tror inte jag har sagt det här till många, antagligen för att jag inte har sett någon anledning till att göra det, men i somras var jag ju på Malta. Det har jag nog nämnt i alla fall. En kväll var det kareokekväll där. Det var på en liten kareokebar som låg precis vid vattnet och man kunde sitta på en stor brygga och kolla på de som sjöng inne på baren. Det var jättevarmt ute så jag hade min STS-tröja på mig. Jag vet, så fånigt! Men den är stor och skön och luftig. Jag åkte ju dit ensam, så jag kände ingen. Men jag lärde känna några så klart.

När några hade sjungit, två och två, fyra och fyra eller till och med ännu fler, sa jag "jag skulle vilja sjunga en sång kanske..." till de jag satt med. Tre tjejer från Uddevalla och en från Göteborg. Alla började säga "Kom igen! Kom igen!" så till slut skrev jag upp mig på en lapp att jag ville sjunga When You Were Young. Det fanns två jättetjocka mappar med låtar de hade, jag letade och letade efter något med Muse men de hade inget. Inte ens Starlight! Kareokesnubben ropade upp personer efter personer och till slut trodde jag han hade tappat bort min lapp. Men så sa han "When You Were Young!" och jag hoppade upp ur stolen. HJÄLP! Jag gick fram till "scenen" och när han såg att jag var ensam sa han "You're alone? Everyone! We've got our first solo singer!" och alla kom fram för att titta så klart!

Intromusiken började och där stod jag och sjöng, ensam, inför kanske 150 personer! Jag kände kanske tio av dem. Fan vad kul det var! Och efteråt kom jättemånga fram och försökte säga på någorlunda engelska att jag var jätteduktig. Till och med min ledare kom fram och frågade om det verkligen var jag som sjöng och om jag hade sjungit inför publik förut. Nej... det har jag ju inte. Resten av resan kom någon fram om dagen och sa "you're the girl who sang?" och jag svarade "yes...". "You are so good!".

Efter mig var det visserligen några till som sjöng själva. Ingen av dem var bra, förutom en kille som var extremt bra. En sån där typiskt bra kille, jag tror han var från Italien. Men jag är fortfarande så jävla stolt över mig själv. Att jag var den första som gick upp där och sjöng själv, inför främlingar, i ett annat land! Ensam.