Hoodoo.



Come into my life
Regress into a dream
We will hide
Build a new reality
Draw another picture
Of the life you could have had
Follow your instincts
And choose the other path
You should never be afraid
You're protected from trouble and pain
Why, why is this a crisis in your eyes again?
Come to be
How did it come to be?
Tied to a railroad
No love to set us free
Watch our souls fade away
Let our bodies crumble away
Don't be afraid
I will take the blow for you
And I've had recurring nightmares
That I was loved for who I am
And missed the opportunity
To be a better man


Uno.

You could have been number one
You could have ruled the whole world
We could have had so much fun
But you blew it away...


Don't look back in anger.



En så underbar låt av Oasis! Refrängen gör mig helt... jag får massa gåshud! Jag har sjungit på detta några dagar nu. So Sally can wait, she knows it's too late as we're walking on by...
   Nu ska jag dra mig mot mataffären och lyssna på denna låt, good bye!


Song 2.

Fan vad den här låten är bra! Det är helt sjukt. Och den är från 1997! Då var jag tre år, haha, lite komiskt. Jag måste verkligen börja lyssna mer på Blur, de har ju massor med skivor! Undra om de kommer till Sverige och spelar kanske... hehe. Fast det är nog inte särsklit troligt.



Det blir många videos idag verkar det som!


Nothing is ever built to last.

Haha, idag fick jag frånvaro från musiken såg jag precis. Men vafan, hon sa ju att vi inte behövde komma förra veckan, hur ska hon ha det? I alla fall, idag har varit en helt okej dag. Efter skolan åkte jag till Täby Centrum för att hämta ut mitt nya pass och beställa en tid hos Synoptik. Sen letade jag klänning men hittade ingen...
   Igår kväll låg jag och lyssnade på 21 Guns till två, och sedan vaknade jag två timmar för tidigt och lyssnade på den igen. Den är så jävla bra! Fast än så länge har jag bara lyssnat på den trettio gånger. Min absoluta favoritdel av låten är mellan 03.15 och 03.44.  Fast hela låten är underbar! Åh, nu måste jag verkligen få tag på en biljett snart, jag blir galen!
 


Did you try to live on your own
When you burned down the house and home?
Did you stand too close to the fire?
Like a liar looking for forgiveness from a stone


Oh-oh-ooooh-oh-oooh-oh!

Jag har letat som en galning efter ett klipp på YouTube där man hör när hela Globen sjunger "oh-oh-ooooh-oh-oooh-oh, oh-oh-ooooh-oh-oooh-oh" (det i Viva la Vida för er som har hört den låten) men det här är det bästa jag kan hitta! Det var så jävla underbart, i flera minuter stod hela Globen och sjöng, och det lät så sjukt högt och, och var bara så jävla underbart helt enkelt!
   Åh, jag kan inte fatta att jag ska se dem igen.



I know Saint Peter won't call my name.


I am my own worst enemy.

Haha, oj då, det har inte blivit några inlägg idag än så länge. Jag som skrev så många igår! Jag tror att jag är ganska bra på att skriva ojämnt mycket här, vissa dagar inget och andra massor. Men det blir så, ibland känner man för att skriva och ibland inte. Och ibland är man bara för upptagen. 
  
Idag var det i alla fall sexornas dag och Flisan och jag visade runt sexton små bilvande sjuor i skolan. Det var kul! Och vi fick glassar. Och vi fick ju sluta jättetidigt i alla fall, vår grupp blev klar först tror jag så vi slutade runt två. Gissa om sexorna blev glada! Efter skolan åkte jag in till stan och köpte 21st Century Breakdown, två nitarmband, svarta skosnören och ett par jättesöta knästrumpor på Urban Outfitters! Så nu är jag lite fattigare.





Don't break your back if you ever hear this.

Jag som inte skulle skriva något, åh vad det går bra. Jag känner mig bara tvungen att lägga in två extremt vackra och fina och helt underbara låtar som jag minst sagt har knarkat dessa dagar utomlands. Jag vet inte om det är bara jag, men när jag inte har något att göra lägger jag mig alltid i närmaste säng/soffa/mjuk möbel och lyssnar på musik. I timmar.
   Och jag har något för lugna, lite sorgliga låtar. Det känns bara bättre att lyssna på sådana låtar och tänka på något sorgligt, än att lyssna på en glad låt och känna sig glad. Det där lät konstigt... men på något sätt känns det sant. Och jag är extremt kär i övertexten, en av världens finaste meningar och jag kommer säkert använda den fler gånger.






More than a hundred and fifty times.

If you tell me to jump then I'll die, in my dreams I'm there
I always hoped that I'd learn how to fly, in my dreams I'm there

You can tie my hands to the walls but you can't tie my dreams to this place
I might fall like a rock from your heart but you won't see me fall from grace

Fate always loses hope like electric sparks in my heart
Fate always loses hope, now be a good girl and do what you're told


If you tell me to jump then I'll die, in my dreams I'm there
I always hoped that I'd learn how to fly, in my dreams I'm there

I leave my memoirs in blood on the floor and my fears with the nurse on the stairs
I'm only going where you'll be some day so don't say rest in peace in your prayers

Fate always loses hope like electric sparks in my heart
Fate always loses hope, now be a good girl and do what you're told


I hope you, remember me, I hope you, never pretend for me
I hope you, remember me, I hope you


Fate always loses hope like electric sparks in my heart
Fate always loses hope, now be a good girl and do what you're told


I hope you, remember me, I hope you, never pretend for me
I hope you, remember me, I hope you, never forget about me

I hope you, remember me, I hope you, never pretend for me
I hope you, remember me, I hope you
...


Every day we started fighting.



Jag kunde inte stå emot, haha! Nu har jag sjungit på den här låten hela dagen, bli inte förvånade om jag fortfarande sjunger på den i morgon! Det som nästan är mest coolt är att han är lika gammal som min äldsta bror, tänk om han skulle stå där! Fast han kan ju inte spela fiol förstås.


Life in Technicolor II.

Jag sitter och försöker träna lite på min gitarrlåt jag ska spela upp i morgon på musiken men i stället fastnar jag bara framför musikvideon på youtube. Den är så himla härlig! Jag älskar den. Och slutet är så klockrent, haha!




Would you have the guts to say, I don't love you like I loved you yesterday?

Ibland undrar jag hur jag orkar vänta så länge på Muse. Jag har väntat i ett och ett halvt år nu och innan jag kommer ha sett dem igen kommer det ha gått två år, om inte mer. I två år kommer jag ha väntat, bara för att få se och höra dem i två till tre timmar. Se och höra MUSE. De kommer inte spela alla mina favoritlåtar och de två timmarna kommer definitivt kännas som fem minuter.
   Men det spelar ingen roll. Jag skulle kunna vänta tio år för att få se dem igen, även om det bara varade för fem minuter. Ibland är det kanske inte själva upplevelsen som är det bästa, utan att få vänta på något och veta att något underbart kommer inträffa. Än så länge har de inte gett ut datumen för deras nästa turné, men när jag får ett datum för konserten i Sverige, då kommer jag vara den lyckligaste människan i världen.


Everything is made to be broken.

Jag är tillbaka. Men jag har suttit här ett tag och, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag kommer inte på ett enda ord. Jag vill bara prata med någon. Men ingen skulle förstå.

Jag har börjat lyssna på My Chemical Romance igen. Och inte bara som jag alltid har gjort, utan som jag gjorde från början. Jag har lagt in alla låtar från deras första album i mitt bibliotek igen. Jag brukade inte gilla dem, men nu påminner de mig om allt igen. Våren -07, sommaren. När vi var ute och seglade i juli, jag brukade lyssna på just denna låt varenda kväll. Han sjunger inte så jättefint, men jag älskar den. All we are is bullets, I mean this. Demolition Lovers.



Jag minns Welcome to the Black Parade och Famous Last Words och I Don't Love You. Jag lyssnade på dem tjugo gånger om dagen, hela sommaren. Fast de är från tredje skivan dock. Jag började alltid gråta av videon till I Don't Love You. Jag brukade sitta och nästan önska att det där skulle hända mig.
   Men nu har jag ändrat mig.


Won't you take me where the street lights glow?

Ända sedan jag fick min elgitarr i julas har jag spelat ett intro till en låt och verkligen inte kommit på vilken låt det var! Introt var C + Cmaj + något ackord jag aldrig riktigt kunde lista ut + C. Och nu äntligen har jag kommit på vilken låt det är! Jag satt och nynnade på melodin och sedan när jag kom till refrängen kom bara texten fram!
   Låten jag tänkte på var Kiss Me med Sixpence None The Richer. Alla kommer känna igen den om ni lyssnar på låten. Tänk att jag har spelat det där jädra introt i fyra månader och försökt och försökt komma på vilken låt det var. Jag har frågat jättemånga om de kände igen det men icke... här är låten i alla fall:



Jag håller på att packa till i morgon... jag vet inte riktigt vad jag ska ta med mig. Men nu har jag i alla fall ringt Mimmi och bekräftat att hon ska följa med! Lyckosten slutar klockan ett också... men det är bra, för då slipper hon ta ledigt. :D Nu ska jag fortsätta packa!


I love the quiet of the night time.



Det här är så jävla bra... så fantastiskt himla bra. Och jag har inte ens sett hela än! För er som inte ser så är det en live-DVD med Coldplay jag fått låna av Malin, från 2003. Synd bara att Fix You inte var släppt då, kanske inte ens skriven!
   Jag sitter och gör min book report nu, av Angels & Demons. Fast att jag har läst själva boken den på svenska... hehe. Men det är ju bara själva book reporten som räknas, right? Och Ancha kommer aldrig märka att jag inte läst den engelska versionen av boken.



I'm your biggest fan, would you leave me lying here?

Det har gått nästan två år sedan jag började lyssna på My Chemical Romance. Det går att hitta i arkivet om ni är intresserade, haha! Och det senaste året har jag till och med glömt bort att jag har vissa låtar med dem. Mest B-sides men i alla fall. Så nu har jag lagt in Heaven Help Us, Kill All Your Friends och My Way Home Is Through You på iTunes igen. Bara av att lyssna på Heaven Help Us blir jag påminnd av alla de nätter jag spenderade med den låten sommaren -07. Jag brukade ligga i min säng och bara lyssna på den låten i timmar.
   Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra... jag försöker få kontakt med Ms Rydman men hon svarar inte! Jag som så gärna vill se på HAARP idag. Ikväll kommer Joakim, Emelie & Basti också. Vi ska ha någon slags familjemiddag antar jag... (Jag hittade ingen bättre video till låten, haha, men den här får duga).



Wipe away those tears of blood again
The punchline to the joke is asking
Someone save us!


Nu kan du få mig så lätt.

Jag har aldrig riktigt varit så mycket för Håkan. Men när man får en mening i att lyssna på honom, ja, då är han riktigt bra måste jag erkänna!

Alla dansar och jag tänker
Är du också själv?
Var är du ikväll?


All to no avail?

Jag minns att jag en gång har sagt, och skrivit, att Muse är mitt liv. Det är inte riktigt sant. Muse är inte mitt liv, Muse gav mig mitt liv. Det är en viss skillnad.
   De öppnade alla de förbannade låsta dörrarna och gav mig något jag aldrig haft förut. Något jag inte visste fanns över huvud taget. Något jag aldrig ens kunnat drömma om skulle hända mig!

Jag känner att jag är skyldig dem en jävla massa.


To lose my life or lose my love.




Vem fan kom på virus?!

Ojojoj, nu är klockan mycket för att vara dagens första inlägg! Men jag har faktiskt ganska (bara ganska, haha) bra förklaringar till varför jag är så sen. Som vanligt gick jag dock upp lite för sent, hehe. Jag hade ställt klockan på halv nio, men när klockan väl var halv nio kändes det mer som halv fem. Så, jag bestämde mig för att vila en timme till. När jag sedan vaknade hade mitt täcke på något mystiskt sätt vänt sig helt! Alltså att det som ska vara nere vid fötterna var vid mitt huvud! Haha, undra hur vilda drömmar jag hade haft egentligen? Jag brukar inte minnas dem så ofta, såvida de inte handlade om Muse, vilket de gör ibland faktiskt! 

I alla fall så när jag var klar gick jag ner för att spela lite piano, inte så förvånanade kanske. Jag hade nämligen lovat min kära Malin att jag skulle spela in när jag spelade och sjöng Invincible! Och det har jag gjort nu. Och jag har skickat den till henne! Haha, jag var alldeles nervös över vad hon skulle säga, men hon gillade den, hihi.
   Jag hade egentligen tänkt att ladda upp den på YouTube men, min dator accepterade inte det och stängde av sig. Tja, det har ju hänt föut och det brukar funka igen efter ett tag när den har fått svalna men; den här gången var det DROPPEN SOM FICK BÄGAREN ATT RINNA ÖVER! FAN vad jag är trött på det här nu! Jag klarar inte av en dator som stänger av sig stup i kvarten då allt raderas och alla man pratar med tror att man loggade ut! Förlåt för mitt utbrott, haha, men jag skulle ärligt talat, och jag skojar inte, kunna slänga den där jävla datorn in i väggen och slå på den med en yxa till den bara bestod av små skrotbitar! FAN VAD JAG HATAR DEN!

Jag har bett pappa hjälpa mig att verkligen fixa det här nu, jag skiter i om det så kommer ta mig resten av sommarlovet att göra det, bara det funkar sen! Det var år och dar sedan datorn faktiskt var snabb och fungerade! Jag vet att det är jag och ingen annan som har förstört den men... den här gången ska jag försöka att behålla den bra. Tyvärr, som de flesta kanske vet, går det ju inte att köpa XP längre, så jag får antingen använda XP:t som jag har i min bärbara dator (där rök den datorn...) eller ta och köpa ett windows Vista... fan vilken skam alltså, det suger!
   Förlåt om det här inlägget vändes från ett vanligt litet inlägg till ett raseriutbrott, haha, men jag måste ta ut ilskan någonstans, jag kan ju inte direkt stå och skrika till datorn, den fattar ju inte direkt nåt? Hahaha.

Innan jag slutar ska jag bara ta och berätta det jag hade tänkt från början. Vad jag har gjort idag än så länge! Mamma tvingade mig att gå och handla mat i Täby Centrum (mot betalning, det var därför jag ens funderade över att göra det), vilket tog mig tre timmar, alltså, inte att handla mat, men efter sen skulle vi ju äta lunch där och sen skulle jag köpa lite grejer, när jag ändå var där. Bland annat HAARP! <333 Den ska lyssnas och tittas på med lots of love.
  Det var roigt när jag körde runt på den gigantiska vagnen full med massor av mat och alla vuxna och gamlingar bara glodde på mig, som om jag inte var klok! Vilken fjortonåring går runt och handlar mat liksom? Haha. Och det värsta var att först när jag kom in dit och skulle ta en vagn, så hade jag glömt en femma! Jag kunde inte ta någon vagn då ju, haha. Så jag fick möta upp mamma igen (hon skulle ända handla ett busskort till mig så hon var kvari Täby) och få en femkrona.
    Nu får det räcka för nu, det kanske blir något inlägg, men jag vet inte. Jag antar att min blogg kommer gå neråt i besökare den här veckan för jag kanske inte kommer kunna skriva så mycket imorrn... Fast man vet ju aldrig, det kanske går fort, eller så gör jag bara som nu, jag snor pappas dator! Hihi.

Tidigare inlägg Nyare inlägg