Jag kom in på Danderyds Gymnasium

Fan vad underbart.

34 56 106 119

Very important numbers.

WHITE LIES

COLDPLAY

COLDPLAY

COLDPLAY

Mina händer luktar tjärolja som fan.

Jag har faktiskt tänkt lite på en sak, alla som skaffar bloggar nuförtiden (hoppas jag inte låter som en åttioåring när jag använder det uttrycket nu) verkar inte kunna hålla dem levande, om man säger så. Jag vet jättemånga som har startat upp bloggar, haft dem några månader och sedan stängt ner dem. Eller har de kvar men aldrig skriver något.

Jag menar, är inte det tråkigt? Jag vill spara min, som ett minne! Och jag har inte planerat att sluta skriva än. Snart är min blogg 2½ år gammal, är inte det ganska fantastiskt? För två och ett halvt år sedan var jag inte samma person som jag är nu! Inte ens ett år sedan var jag samma person. Och nu kan jag gå tillbaka och läsa vad jag hade att säga då.

Visst, jag kanske gillade fåniga saker och skrev slarvigt eller fult, men det var ju vem jag var då! Jag minns att jag brukade lägga upp bilder på kändisar och prata om hur fina jag tyckte de var. Hur jag ville vara som dem. Nuförtiden är jag nöjd med mig själv som jag är (även om jag klagar på vissa saker ibland, men det får väl alla göra?). Och jag la aldrig upp bilder som jag hade tagit själv, vilket väl visar en stor utveckling inom fotografering för min del! Även om jag kanske har fastnat lite på att använda läget 'närbild'... well well.

För två och ett halvt år sedan visste jag inte ens vad musik var. Inte mer än att det var något man lyssnade på när man inte hade något annat för sig. Jag erkänner att all musik jag börjat lyssna på inte har varit min stil i slutändan, men man lär sig ju alltid något. Det är väl de "misstagen" som bevisar vilken stil det är man egentligen har, eller?

På tal om musik, jag minns inlägget jag skrev när det var "tjugofem dagar kvar till Muse". Åh, om jag vetat då hur jag känner för dem nu. Då hade det där inlägget nog sett ganska så annorlunda ut. (Ja, ni får väl se hur det kommer se ut i höst när det börjar närma sig den stora Dagen).

Alla ni som läser, jag tror inte ni förstår hur stor del det är av mig som ni faktiskt läser varje dag. Och nu vet jag att det inte direkt är en hel församling som läser varje dag, utan mer runt tio personer. Men allt som jag skriver har en tanke (fan vad passande att jag lyssnar på Fix You just nu också!) även om det kanske inte verkar så. Även om jag inte vill dela med mig av just den tanken till någon mer än mig själv. För när jag läser vad jag skrev senare, kommer jag veta vad jag pratade om. Och jag tror inte heller man förstår hur stor del av min tid detta tar upp! All design jag har gjort, och inte minst all tid det tar att skriva! Jag som alltid har varit lika noggrann slabbar inte bara ihop något och trycker på 'publicera' ska ni veta. Men jag gör det för att det är kul, så tiden spelar egenligen ingen roll.

Jag tänker aldrig slänga min blogg, eller stänga den. Sluta skriva kommer väl en tid när jag gör, men jag ska alltid spara den, ifall att jag skulle vilja börja igen. Man vet ju aldrig. Om några år kanske jag kommer läsa det här också, tycka jag var förnuftig, klok eller kanske rentav dum i huvudet och fjantig. Man förändras ju så snabbt att det inte är sant...
 

Förut någon timme sedan när jag var ute på uppfarten och rensade
mellan plattorna började jag sjunga på den här sången.
Den är så extremt jävla vacker så jag känner att jag måste
arkivera den för framtida bruk.

Idag har varit en härlig dag! Vi började kvart över elva som vi har gjort flera veckor i rad nu, på grund av att vi inte har någon hemkunskap.

AHHHH, URSÄKTA AVBROTTET MEN JAG FICK PRECIS REDA PÅ ATT MUSE SKA SPELA PÅ HOVET DEN TJUGOFJÄRDE OKTOBER OCH BILJETTERNA SLÄPPS PÅ FREDAG! DET ÄR SAMMA DAG OCH TID SOM JAG SKA TA BORT MIN TANDSTÄLLNING MEN JAG SKA RINGA MIN TANDLÄKARE OCH FRÅGA OM JAG KAN KOMMA TIDIGARE ELLER SENARE. SEDAN MÅSTE JAG KOLLA UPP VAR DET FINNS TICNETOMBUD I STOCKHOLM. SEDAN MÅSTE JAG UT OCH SKRIKA LITE! JAG LYSSNAR PÅ HYSTERIA NU. JAG SKA SE MUSEMUSEMUSEMUSEMUSEMUSEMUSEMUSEMUSEMUSEMUSE!

Jag tror jag måste gå och ta lite luft eller något innan jag dör.

Jag har tänkt på en sak, eller jag har alltid vetat det men just nu så satt jag bara och tänkte på det. Som ni kanske alla har märkt så har jag väldigt ofta mina perioder när det gäller musik. Vissa veckor så älskar jag MCR, andra White Lies, Radiohead eller Green Day. Nu menar jag inte att jag tröttnar på de här banden sen, men jag menar att jag inte alltid lyssnar på dem.
   Men under alla mina såna här "perioder" har jag alltid lyssnat på Muse. Det är som om jag alltid är i en Muse-period. Den tar aldrig slut verkar det som! Det är så jävla otroligt. Visserligen har jag väldigt många låtar med dem och ibland kan jag ha Origin of Symmetry-perioder eller HAARP-perioder osv, men det är fortfarande Muse! Alltid. Ständigt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag kommer aldrig tröttna på Muse. Jag har seriöst funderat på att tatuera in Muse när jag blir några år äldre. Deras ikon alltså.
   Nu kanske ni (och jag) tänker, men Coldplay då? Jo, jag är nästan alltid i en Coldplay-period, det är jag faktiskt. Men det är bara som att... Muse är snäppet bättre! Jag har ingen bättre förklaring än det. Coldplay har massor med helt underbara låtar som jag aldrig tröttnar på men Muse har så många fler. Och jag föredrar ändå "Muse-stilen" på musiken än "Coldplay-stilen".

Nu ska jag bränna en skiva och sedan gå ner och baka mig en kladdkaka! Mums!

Idag har jag haft min tandställning i 801 dagar. Om elva dagar ska jag ta bort den.